Högerextrema Meloni skapar oro för splittring i Europa
MILANO. Det finns åtminstone två likheter mellan Ulf Kristersson och Italiens tillträdande premiärminister Giorgia Meloni.
Båda har oberäkneliga koalitionspartners att hantera och båda tillträder i den kanske svåraste krisen Europa upplevt sedan andra världskriget.
Båda stampar otåligt i kulisserna för att få sätta igång samtidigt som respektive länder ropar efter ledarskap. Inte minst gäller det Italien där energikrisen är lika allvarlig som i Tyskland.
För ett år sedan importerade Italien 40 procent av sin gas från Ryssland. Nu har Putin vridit åt gaskranen så hårt att bara några få procent når Italien.
Alla italienare jag pratar med har bara en sak i huvudet. Ska de lyckas betala nästa elräkning? Hur ska de överleva vintern?
Meloni har precis som Kristersson utlovat stora stöd till både medborgare och företag. Men ännu har inget av detta kommit på plats. Och många fruktar att hon inte ska kunna hålla sina löften.
Meloni är visserligen en rutinerad politiker trots att hon bara är 45 år, men hon har inte mycket erfarenhet av att sitta i ansvarig ställning. Att klaga på de som styr och lägga fram en rad löften i en valkampanj är en sak. Att själv utforma politiken på ett framgångsrikt sätt är något helt annat.
Inte minst eftersom Meloni tillträder i en extremt svår situation.
EU kan inte rädda Italiens ekonomi
Italiens ekonomi är Europas fjärde största och EU:s tredje största men samtidigt den vid sidan av Grekland mest skuldtyngda. Om Italiens ekonomi havererar finns det inte en chans för EU att rädda den som man gjorde med Grekland under finanskrisen. Då är risken stor att euron dras med i fallet.
För den avgående premiärministern Mario Draghi fanns ett stort förtroende både i Europas huvudstäder och bland många italienare. Draghi har tunga meriter som bland annat före detta chef för den Europeiska centralbanken och anses vara mannen som räddade euron från kollaps under finanskrisen.
Meloni är en politiker långt ut på högerkanten som Europa fruktar snarare än respekterar.
Många är oroliga för att hon ska agera "wreckingball" (rivningskula) inom EU. Hennes kompisar i den europeiska politiken är ledare som Ungerns Viktor Orbán och franska Nationell Samlings Marine Le Pen.
Meloni har en lång historia som hård EU-kritiker.
Hon ska dessutom styra tillsammans med två andra politiker långt ut på högerkanten, Legas Matteo Salvini och Forza Italias Silvio Berlusconi. Båda dessa herrar har under valrörelsen låtit förstå att de helst skulle se att EU:s sanktioner mot Ryssland upphörde. Salvini anser att de slår hårdare mot Italien än mot Ryssland.
Både Salvini och Berlusconi är kompisar med Vladimir Putin.
Blir ingen smekmånad
Mot det står att Meloni i valrörelsen lovat att Italien ska fortsätta stödja Ukraina med henne som ledare. Men frågan är vad som händer när energipriserna på allvar sätter klorna i Italien. Risken är att det blir omfattande folkliga protester och att Meloni då kanske tvingas tänka om för att få den billiga ryska gasen att flöda igen.
Den italienska regeringsbildningen är ett stort orosmoment för Europa som redan står under starkt tryck på grund av Putins sätt att använda energivapnet. Den europeiska enigheten står på spel. För att införa nya sanktioner och i längden behålla de som redan finns på plats måste alla 27 medlemsländerna vara eniga. Om en lägger in sitt veto är det kört.
Ingen blir nog förvånad om Meloni i slutänden bidrar till splittring snarare än enighet inom EU. Men stalltipset är att hon väntar med det tills EU godkänt utbetalningen av det coronastöd på 7 000 miljarder kronor som Italien väntar på.
Kanske går Meloni också att övertala genom att införa ett liknande stöd för energikrisen där EU gemensamt lånar upp stora belopp som sedan fördelas så att de värsta drabbade länderna får mest. En idé som Sverige hittills sagt nej till men som vinner mer stöd för varje dag som energipriserna stiger.
En sak är klar. Varken Meloni eller Kristersson kan förvänta sig någon smekmånad.
