Mejla

Lena Mellin

Krisen är helt onödig

Partierna som gjorde att det gick åt pipsvängen

KOLUMNISTER

Det är många som delar ansvaret för att en utredning ledde till att statsministern och regeringen röstades bort.

Det var onödigt.

Den politiska röran hade kunnat undvikas. Om alla visat god vilja.

Den nionde september 2018 röstade svenska folket in den nu sittande riksdagen.

Resultatet var inte det politikerna hade önskat. Det var inte heller ett som de klarade att hantera.

Nu är vi tillbaka på ruta ett. En regering ska formas på basis av valresultatet för tre år sedan.

Då tog det 134 dagar. Den här gången vet vi inte hur många månader som krävs. Utom att talman Andreas Norlén vill att det ska gå raskare.

Den nuvarande krisen är bara en fortsättning av den vi såg efter förra valet.

I januari 2019 satte Januariavtalet, kontraktet mellan regeringens S och MP och Centern och Liberalerna, punkt för den rekordlånga regeringsbildningen.

På sätt och vis var regeringsgrupperingen Löfvens våta dröm. Han beskrev den i en debattartikel redan i november 2013. Nu var den där.

Men det var en bräcklig konstruktion och nu har både avtalet och den regering som bilades på dess grund hamnat i papperskorgen.

Stefan Löfven (S).
Infrastrukturminister Tomas Eneroth (S) Arbetsmarknadsminister Eva Nordmark och Miljö- och klimatminister Per Bolund (MP), statsminister Stefan Löfven (S) under misstroendeomröstningen.

I grunden beror dagens kris på att de åtta partierna inte lyckats hantera valresultatet från 2018. Låsningarna är för många och ingen vill ge sig.

Men ansvaret för den nuvarande situationen vilar framför allt på sex av partierna:

1. Vänsterpartiet

Nooshi Dadgostar (V) hotade tidigt med att försöka fälla regeringen för ett förslag som ännu inte fanns, och fortfarande inte finns.

Hon ogillade ett utredningsförslag om fri hyressättning i nybyggen. Regeringens förslag i frågan väntades först i höst efter remissrunda och granskning av lagrådet. Om regeringens blivande förslag fått riksdagens godkännande är oklart.

Hade Dadgostar och V varit lite mindre heta på gröten och för första gången i världshistorien fått en regering sparkad för ett utredningsförslag, hade frågan sannolikt kunnat lösas på ett enklare sätt.

Men det ville hon inte. Varför det?

Svaret på frågan är höljt i dunkel sedan hon dessutom klargjort att hon inte ville ha Ulf Kristersson (M) som statsminister. Utan att Stefan Löfven (S) skulle återkomma på posten.

2 och 3. Moderaterna och Kristdemokraterna

Båda partierna är för ett större inslag av marknadsanpassning av hyrorna.

De var inledningsvis emot att stödja Vänsterpartiets idé om en misstroendeomröstning. Men ändrade sig snabbt sedan SD lämnat in ett krav på att en sådan skulle genomföras.

Varför ändrade de sig? Inte för att de var emot förslaget utan för att de var emot Löfven i största allmänhet.

Ulf Kristersson (M).

Kristersson talar gärna om ”fler vuxna i rummet”. Ingår han själv i den kretsen, kan man undra.

Utan M och KD hade regeringen inte fällts. Deras röster avgjorde. På vilket sätt gjorde det Sverige till ett bättre, ett litet mer vuxet, land?

4. Liberalerna

Redan i mars beslutade riksdagens näst minsta parti att de i nästa val skulle verka för en borgerlig regering med Ulf Kristersson som statsminister i nästa val. De tolererar att en sådan regering vilar på stöd av Sverigedemokraterna.

Avsikten var att nyordningen skulle genomföras inför valet 2022, när Januariavtalet löper ut.

Men i måndags, samma dag som riksdagen röstat bort regeringen Löfven utan stöd av Liberalerna, meddelade Nyamko Sabuni att planerna sattes i verket i förtid. Från och med den 21 juni jobbar hon och hennes parti för en Kristerssonregering.

Det fördjupade krisen. Löfven och hans regering var inte bara bortröstad. En av hans budgetpartners hade dessutom bytt sida. Att återkomma som statsminister i närtid föreföll svårt.

Varför ändrade sig Sabuni? Sannolikt för att hon såg ett extraval framför sig. Och i det skulle Liberalerna vara beroende av taktikröster från M-väljare. Bäst att alliera sig med dem, alltså.

5 och 6. Socialdemokraterna och Centern

Regeringen och Centern ville verkligen undvika den nuvarande röran. Men de var för långsamma i vändningarna.

Dagen före förtroendeomröstningen förklarade Löfven och Annie Lööf (C) att de var beredda att låta parterna på bostadsmarknaden, hyresgästerna och fastighetsägarna, förhandla fram ett alternativ till utredningens förslag till hyressättning.

Men förslaget var inte bara sent framfört. Det var också grumligt. Vänsterpartiet nappade inte.

Efter Stefan Löfven fallit förklarade Annie Lööf att hela punkten om hyror skulle strykas ur Januariavtalet eftersom det saknade stöd i riksdagen. Det hjälpte inte heller. Klockan var, så att säga, redan kvart över tolv.

Annie Lööf (C).

Dessutom lockade hon Liberalerna med ett nytt avtal med bland annat sänkningar av inkomstskatten.

Det bet inte heller och det var inte förvånande. Hur velig tror Annie Lööf att Nyamko Sabuni är? Uppenbarligen överskattade hon vankelmodet.

Centerns benhårda motstånd mot avgörande inflytande för Vänsterpartiet medförde att Löfven inte kunde byta ut Liberalerna mot Dadgostars parti i sitt regeringsbygge. Ett extra val, nyval, låg snubblande nära.

Miljöpartiet har hållit en låg, men konstruktiv, profil under de senaste tolv dagarnas politiska dramatik.

Det gäller inte Sverigedemokraterna. Stefan Löfven hade inte blivit bortröstad utan deras aktiva medverkan. Å andra sidan kan man säga att de handlat precis som de sagt åtskilliga gånger. Jimmie Åkesson (SD) brukar säga att han vill bli av med Stefan Löfven och hans regering alla dagar i veckan. Nu har han lyckats, i alla fall tillfälligt.

Nu rattar talmannen den fortsatta processen. Hur och när den avslutas är omöjligt att veta.

Många händer sträcktes ut för att undvika krisen. Men de flesta var bara spel för gallerierna. De negativa svaren var givna på förhand.

Vänsterpartiets hot om misstroendeomröstning blev på bara ett par dagar ett snabb- och självspelande piano.

Röran är onödig och kunde ha undvikits om partierna inte genom sitt agerande förvärrat krisen i stället för tvärtom.

Nu rattar talmannen den fortsatta processen.

Gå med i vår opinionspanel

Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.

Av: 

Lena Mellin

Publisert:

LÄS VIDARE

Det här händer – om SD blir största parti

ÄMNEN I ARTIKELN

Regeringskrisen 2021

Lena Mellin

Stefan Löfven

Misstroendeomröstning

Nooshi Dadgostar

Annie Lööf