Måndag hela veckan med dumma Säpo
Veckans mest skrämmande kommentar kommer från Säpos kommunikationschef Nina Odermalm Schei:
– När det gäller personer som ska utföra arbete hos en skyddsperson är det inte vårt uppdrag att kontrollera de personerna.
Odermalm Schei uttalade sig alltså om att en städerska utan uppehållstillstånd, som höll sig undan ett avvisningsbeslut och som var efterlyst, greps av polisen utanför statsminister Magdalena Anderssons privatbostad. Den efterlysta kvinnan arbetade hos städfirman Andersson anlitade.
När utrikesminister Anna Lindh mördades i september 2003 intervjuade jag den tillförordnade Säpochefen Kurt Malmström. Anna Lindh var centralgestalt i en extremt polariserande valkampanj där hon företrädde sidan som ville införa euron i Sverige.
Hon var eurosidans främsta namn. Tio dagar före mordet trakasserades hon av en berusad man under ett valmöte i Gävle. Hennes medarbetare ville ha hjälp av polisen för att freda utrikesministern. Men där fanns inga poliser.
Säpo kände till incidenten i Gävle. Och Säpo visste naturligtvis som alla andra att stämningen i landet var upphetsad inför det som många såg som ett ödesval.
Fyra dagar före valet gick Anna Lindh för att handla kläder på varuhuset NK. Inga livvakter följde med henne. Hon knivmördades på andra våningen av en förvirrad serb.
När jag frågade Säpochefen Kurt Malmström varför Anna Lindh inte hade skydd sa han:
– Vi har del av statsrådens officiella program. Det har inte bedömts att Anna Lindh behövde skydd i mer privata sammanhang.
Jämför det uttalandet med Säpos svar gällande Magdalena Andersson högst upp i den här texten.
Det är i grunden samma svar.
Definitionen på dumhet brukar vara att en person gör samma misstag om och om igen utan att lära av det.
Kan en organisation vara dum?
Självklart, den kan vara dum i ännu högre grad än en människa, för organisationens dumhet lever kvar oberoende av individerna. Dumheten traderas från generation till generation, den sitter i kulturen och är oerhört svår att tvätta bort.
Säpo är ett exempel på detta. Statsminister Olof Palme mördades på öppen gata. Han hade inga livvakter eftersom han hade bett att få slippa dem när han skulle på bio. En privat kväll på stan alltså. Säpo lät personen vars liv man ansvarade för bestämma när skydd var påkallat.
Anna Lindh hade inget skydd eftersom hon skulle handla och det var privat.
Säpo kontrollerade inte personer som arbetade i Magdalena Anderssons hem eftersom hemmet är privat.
Säpo tycks inte ha lärt sig att ogärningsmän slår till vid de mest oväntade tillfällen, utan att i förväg ha annonserat sina planer och kanske till och med under obekväm arbetstid.
Det mest häpnadsväckande i Nina Odermalm Scheis kommentar är dock fortsättningen, när hon säger att det är ”arbetsgivarens uppgift att göra de bakgrundskontroller som behövs”.
En städfirma ska alltså göra säkerhetspolisens arbete.
Tanken är inte så dum som den låter. Då skulle man kunna låta kvastarna gå, sopa trappan uppifrån och ner och sedan skura både väggar och tak.