Polisen har ingen aning om hur batongen kunde åka upp i anus på den gripne
Polisen som körde upp en batong i en gripen persons anus tycks ha haft otur av ett slag som skulle platsa i Guinness rekordbok.
Den "åkte in i ett redan befintligt hål" i mannens byxor, förklarar han i förhör.
En notis i Aftonbladet i fredags eftermiddag med den ovanliga rubriken "Polis förde upp batong i misstänkt persons anus" har väckt en hel del uppmärksamhet.
Nyheten om den inledda och nedlagda förundersökningen mot polismannen blev viral, vilket översatt från samtidens lingo betyder att den spred sig på twitter och i höjd med första helggroggen utlöste indignation, fnitter och mediokra skämt i den ena tråden efter den andra på Facebook.
Efter att ha ägnat ett par dagar åt sekretessgranskning av den nedlagda förundersökningen har Polisens avdelning för särskilda utredningar nu lämnat ut portioner av de 204 sidorna.
Stora delar av utredningen är maskad, vilket det går att ha åsikter om. Visst, den innehåller information som är känslig och som kan skada och som inte ska skvalpa runt på nätet.
Men det saknas inte legitima skäl till att vilja granska händelseförlopp och nedläggningsbeslut och det finns sannerligen skäl att fråga sig om den sekretessgranskande kommissarien behövde vara så nitisk i sin tillämpning av offentlighets- och sekretesslagen som han har varit.
En sak är att namn, adress och personnummer på den drabbade mannen saknas. Inte heller behöver varenda detalj i läkarintyg lämnas ut.
Det är en annan och betydligt allvarligare sak att så mycket är borttaget att det är i princip omöjligt att bilda sig en uppfattning om vad som över huvud taget har hänt.
Ta bara den här sekvensen ur förhöret med den gripne mannen:
– Och då ska jag fråga mer, hur mycket väger du?
– x kg.
Visst, en människas vikt kan vara en känslig fråga. Men när vi inte ens vet vem det handlar om? Denna omsorg om individen och dennes integritet testar löjets gränser.
Så där fortsätter det. Sida upp och sida ner. En halv mening här. En hel sida där.
Följande går hur som helst att utläsa:
Klockan 16.30 tisdagen den 28 april stoppas "en vit bil" på E4:an i höjd med Sörentorp i Solna. Varför? Det framgår inte av offentliggjorda handlingar.
Mannen bakom ratten vägrar att stiga ur, poliserna begär förstärkning och snart är tre patruller på plats, för säkerhets skull också en polishund.
Glas i bilen krossas och till slut lyckas poliser med förenade krafter dra ut föraren. 4 minuter och 19 sekunder tar det.
Jag hittar en tjänsteanteckning om skadornas omfattning:
Blåmärke hudavskrap vänster axel...Svullnad vänster överarm... Skärsår vänster hand... Skärsår höger hand...Hjässa skärsår... Vänster öra skärsår...Vänster lår rodnad..Vänster fotled hudavskrap...Blodvite vid anus.
Ett par sidor senare återfinns ytterligare en intressant uppgift. Någon på utredningsjouren har ringt ett befäl. Den gripne har fått "rejält med stryk" och måste till sjukhus. Det förefaller vara en korrekt bedömning.
Några rader ur en akutjournal: "Besöksorsak sårskada anus efter polisingripande".
Förhör hålls med de ingripande kollegorna till polisen med batongen. De har naturligtvis varken sett eller hört någonting anmärkningsvärt.
Vad har då den gripne att anföra? En hel del vad det verkar, men det mesta är hemligt. Här och där finns dock skärvor och fragment:
– De drar ut mig ur bilen och kör alla knep i polislådan.
– Jag skriker av smärta
– Det trycker på i baken och gör ont. Men jag inser inte då att jag har fått en batong i anus liksom.
– På vägen från sjukhuset får jag sådant smärtgenomslag att jag måste lägga mig på golvet.
Kalsongerna är blodiga. Dem slänger han.
Hade han möjligen ett hål i jeansen? vill förhörsledaren veta. Nej, det hade han inte.
Förhöret hålls några dagar efter ingripandet. Polisen vill veta om han "fortfarande har ont i...".
I vad? Slutet på frågan är maskad. Men det går ju att föreställa sig vilken kroppsdel del handlar om.
– Ja, svarar mannen. Det gör fortfarande ont. Det känns som att det fortfarande är trasigt.
Jag bläddrar vidare. 30 sidor läkarintyg och utlåtande från Rättsmedicinalverket är helt svarta.
En intressant tjänsteanteckning dyker upp. Det verkar som att en "teamledare" vid polisen i Rinkeby gjort anmälan till avdelningen för särskilda utredningar efter att han fått höra att en man blivit skadad "efter att ha blivit penetrerad med batong".
Förhöret med den misstänkte polisen, ganska färsk, examen från Polishögskolan 2017, är så hemligstämplat att det är parodiskt.
Men det framgår åtminstone hur han var klädd. "Vi hade uniform på oss och vi åkte i en målad polisbil."
Om misstankarna har han inte mycket att berätta. I förhör och i tjänsteanteckningar återfinns bara brottsstycken.
– Vi började dra ut honom, han gjorde allt för att hålla sig kvar.
– Jag tryckte på med änden av batongen på kropp och ben
– I det tillfället åkte batongen in i ett redan befintligt hål på hans jeans.
Ursäkta? Åkte in? Av sig själv? Hur gick i så fall det till?
Kan det vara så att batongen i själva verket trycktes in? Det förefaller ju vara ett rimligt alternativ.
Här finns onekligen utrymme för följdfrågor, det är ju trots allt tråkigt att det ska sluta på det här sättet när en bil stoppas. Men särskilt mycket av den varan verkar inte finnas.
Synd, det hade onekligen varit intressant att få veta hur han lyckades inte bara pricka ett hål i byxan utan även anus med batongen.
Förundersökningen är på sätt och vis ambitiös. Detaljerad. Dokumentation av skador. Alla möjliga handlingar från gripandet genomgångna. Förhör med en instruktör från Polishögskolan som tycks veta allt som är värt att veta och lite till om polisers utrustning.
ASP-batongen är på väg att fasas ut och ska inte användas efter 2020. Polisen borde ha haft en bonowibatong. Där ser man.
Men jag har sett mer övertygande argumentation än chefsåklagares Martin Tidéns nedläggningsbeslut:
"De skador som uppkommit i det aktuella fallet har antingen varit en följd av försvarligt våld eller uppkommit genom olyckliga omständigheter i samband med användande av försvarligt våld".
Det här är inte alldeles självklara slutsatser.
Jag hoppas att beslutet överprövas och att utredningen öppnas igen.
Kanske har inget brott begåtts. Kanske är detta inget annat än en bisarr olyckshändelse.
Men det kan faktiskt också vara så att en människa har blivit våldtagen av en polis.