Att Salemmarschen återuppstår säger någonting
Salemmarschen, en av Europas största högerextrema manifestationer, återuppstår.
Någonting säger det om vår tid.
På lördag är det dags.
En man med koppling till den terrorklassade organisationen Nordiska Motståndsrörelsen har begärt och fått tillstånd att anordna en demonstration i Salem, en av Stockholms kranskommuner.
Ett polisärt beslut som lär leda till kritik, men som är juridiskt korrekt. En yttrandefrihet som inte gäller alla är för övrigt en rättighet som till slut ingen har.
Skäl till oro saknas dock inte.
Salemmarschen har nämligen en historik av våld. Den anordnades varje år från 2000 till 2010 i anslutning av årsdagen av mordet på Daniel Wretström, en ung högerextremist som dödades den 9 december 2000.
Ett polisbefäl berättar för mig att uppgörelserna mellan nazister och motdemonstranter vid något av de tidigare åren var så våldsamma att vissa kollegor efteråt ifrågasatte sitt yrkesval.
– En av dem drabbades av så kraftig posttraumatisk stress att han fortfarande går i terapi.
De första tre åren drog manifestationen runt 2 000 personer i snitt, vilket gjorde marschen till en av Europas största samlingar för Vit makt-rörelsen.
Men med åren sjönk antalet demonstranter och en fragmentiserad högerextrem rörelse lade efter 10 år ner marschen.
Det sista året, 11 december 2010, var det så lugnt att poliserna som övervakade manifestationen kommenderades om och skickades in till city, där självmordsbombaren Taimour Abdulawahab sprängt sig.
Att Salemmarschen nu återuppstår säger oss någonting.
I en tid där uppmärksamheten kring politisk extremism mest kretsat kring islamistisk terrorism har ytterlighetshögern kunnat formera om sig utan att tilldra sig nämnvärd uppmärksamhet.
Säpo varnar visserligen i sina årsrapporter för högerextremism, varningar som dock mest möts av förstrött intresse.
Men i år har tidningar, radio och tv vaknat till liv.
Rubriker har inte saknats om migrationsminister Johan Forssells sons koppling till högerextrema miljöer och om rättegången mot några unga män som under en våldsodyssé i Stockholm misshandlade invandrare.
I helgen uppmärksammades en nazistisk demonstration i Stockholm och så sent som i går rapporterade de flesta medierna att en före detta NMR-medlem dömts till 14 års fängelse för mordförsök efter att ha skjutit mot poliser.
Och NMR har de senaste veckorna lagt betydande energi på att marknadsföra manifestationen, att synas på gator och torg är viktigt för organisationen, nätkrigande räcker inte.
Men högerextremismen är splittrad och vissa organisationer och grupperingar har nobbat demonstrationen.
Att oroliga Salembor har hört av sig till tjänstemän och politiker i kommunen är fullt begripligt. Där lever minnena kvar av butiker som tvingades stänga och personal inom hemtjänsten som fick eskort.
Högerextremismen är just nu våldsammare än på länge, men har svårare att mobilisera folk till manifestationer än i början på 2000-talet.
Och efter kravallerna i Göteborg 2001 i samband med Europeisk rådets toppmöte har ordningsmakten undan för undan utvecklat sitt taktiska kunnande.
Polisen är i dag i alla bemärkelser bättre rustad än i början på 2000-talet. Möjligen kan den kunskapen behöva omsättas i handling, möjligen inte.
Lördagen den 6 december 2025 kan komma att bli ett mörkt datum, en symbol för en dyster utveckling.
Men det kan också vara ett datum som blir ihågkommet för att en marginell rörelse i samhällskroppen än en gång hade svårt att organisera sig.
Hur marschen i Salem gestaltar sig återstår att se.
