Lita på mamma att allt blir bra

Jag är inte rädd för coronaviruset. Inte ens lite. Och även om jag vore rädd så skulle jag fejka.

Särskilt inför mina barn.

Utan att blinka.

”Mamma, är du rädd för coronaviruset?”

”Nej”

Ingen tid för tankepaus. Utan ett fladder av tvekan i ögonfransen. Stadig blick, tydlig röst, jag kanske till och med lägger på ett litet skratt för att avväpna.

För bäst mot sjukdom är västerländsk medicin, men efter det kommer en vuxen som visar en slätstruken oförfärad uppsyn. Eller en stor torr manshand hos en skrockande morfar. ”Oroa dig inte för det du”. Sen rufsar han om håret och tittar åt ett annat håll när man äter sockerbitar ur skålen.

 

Alla människor som någonsin levt vet att inget är så hotfullt som en skärrad förälder, för då vet man att det är kört på riktigt. Världen brinner upp, det regnar syra, vargarna klöser på dörren och maten tog precis slut, men min mamma säger att allt kommer bli bra, och då litar jag på det.

En förälders vettskrämda ansikte är det sista man ser innan katastrofen kastar sig över en.

”Jag är inte rädd för coronaviruset. Inte ens lite. Och även om jag vore rädd så skulle jag fejka. Särskilt inför mina barn”, skriver Malin Wollin.

Själv är jag rädd för klimatförändringar och bruna parlament, men mest rädd är jag att människor ska kapitulera inför eventuell smitta och backa hem.

”Bara de jag älskar klarar sig så får det gå som det går med allt det andra.”

”Bara jag och min familj får fortsätta leva så må världen brinna upp.”

 

Coronaviruset med sina pushnotiser och slutsålda munskydd (som ändå inte hjälper) drar fram det vilda i människor just nu. Det pratas om att hamstra mat och dryck och medicin, låta bli att resa, stanna inne i flera veckor. Kineser världen över upplever att de blir diskriminerade och misstänkliggjorda.

”Varför är du rädd för coronaviruset när det finns så mycket annat skrämmande i världen?” frågar jag en person i min närhet.

”Som vadå?”

”Som att miljoner människor lever i flykt och att Idlib är en humanitär katastrof, sådana saker.”

”Jo, men nu handlar det om något som kan drabba mig.”

Kanske skojade hon, kanske inte.

Men drastiskt och uppriktigt som det var så är det så här samtalsklimatet angående smittorädslan låter just nu.

Vi kommer alla dö en dag. Det händer bara en enda gång, sedan blir det lugn och ro. För de allra flesta av oss ligger dagen dessutom väldigt långt fram i tiden. Under tiden har vi att välja på att sprida lugnet eller låsa in oss med våra burkar och invänta helvetet.

Vargen gläfsar inte på din trappa just nu.

Så kliv ut och visa grannarna att det inte är farligt att leva.

 


Fot… : Av alla saker jag aldrig har funderat på så ligger nog ”Varför kan vi människor gå omkring utan att tappa balansen?” på topp fem.
… riktig: Men nu har forskare tänkt och tänkt och kommit fram till att människofoten är ungefär som en pizzaslice. Och jag är bara tillräckligt smart för att kunna gå upprätt utan att ramla omkull men inte smart nog att förstå hur det går till.

PODD Därför skapar coronaviruset panik

I dagens Aftonbladet Daily pratar vi om paniken kring coronaviruset och hur man kan hantera sin rädsla för att smittas av coronaviruset. Gäster är Martin Schori och Kata Nylén.

 
Lyssna:  iPhone  Acast  Spotify
 
Eller ⬇️ Klicka på PLAY-knappen