Groteskt att inte Samir får skadestånd

Publicerad 2017-09-08

Hör upp, regering och lagstiftare.

Det är groteskt att Samir Sabri, som 15 år gammal felaktigt dömdes för mord, inte får skadestånd av staten.


Aftonbladets reporter Anders Johansson kunde i grävpodden "Fallet" avslöja en skandal.

Samir Sabri dömdes 15 år gammal 1986 till rättspykiatrisk vård för mord på sin styvmamma efter en utredning som vänligt uttryckt kan beskrivas som ett skämt till rättspsykiatrisk vård av domare som inte gjorde sitt jobb ordentligt.

Efter två och ett halvt år på mentalsjukhus släpptes Samir och i fjol beviljades den nu medelålders mannen resning och friades.

Jurister brukar prata om felaktigt i stället för oskyldigt dömda. Ordvalet är noga valt, då en person som döms felaktigt inte nödvändigtvis är oskyldig.

Men Johanssons journalistiska insats och den återupptagna utredningen visade med all önskvärd tydlighet att det inte var Sabri som dödade kvinnan. Han tvingades ta på sig brottet.

Han begärde i somras tre miljoner kronor i skadestånd. Men i onsdags lät Justitiekansler Ann Skarhed meddela att han inte får ett öre, då det var 31 år sedan han dömdes och ärendet preskriberades efter tio år.

JK har tittat i paragraferna och konstaterar att det finns undantag från huvudregeln om preskription, men inte då det kommer till skadeståndsfordringar.

Och då det inte finns något undantag för den här sortens fall i frihetsberövarlagen gäller huvudregeln om preskription för Samir.

Såvitt jag kan bedöma har JK fattat ett korrekt beslut. Men situationen som har uppstått visar att nuvarande ordning är orimlig.

Givetvis ska staten göra rätt för sig gentemot en människa som bara var ett barn då han spärrades in för ett brott han inte har begått, en upplevelse han tvingats leva med i årtionden.

Samir hade ingen möjlighet att begära skadestånd innan han fick upprättelse. Och då han till slut fick en chans var det för sent. Det är en absurd situation.

I förarbetet till frihetsberövandelagen föreslogs inledningsvis en bestämmelse om att anspråk av Samirs slag skulle preskriberas sex månader efter det att rätt till ersättning inträtt.

En sådan regel hade inneburit att han haft ett halvår på sig efter att den friande domen vunnit laga kraft.

Men det förslaget slängdes snabbt i papperskorgen. Det ansågs leda till elände om inte lagen var mycket försiktig med undantag från skadeståndsanspråk.

Lagstiftare, här har ni något att rätta till.

JK:s beslut går inte att överklaga. Men regeringen har möjlighet att gripa in. En möjlighet som heter ex gratia. Det är latin och betyder "av nåd".

Jag förutsätter att du utnyttjar denna möjlighet, justitieminister Morgan Johansson. Det här fallet är mycket ovanligt och visad generositet leder inte till att ett lämmeltåg av skadeståndsugna personer börjar köa utanför ditt kontor.

Om inte så sker finns ju möjligheten att gå till Europadomstolen.

Jag skulle inte bli förvånad om juristerna i Strasbourg i händelse av att så sker slår näven i bordet och förklarar för Sverige att Samirs mänskliga rättigheter har kränkts.