Lennart Johansson lurades att betala över fyra miljoner
Sant är att det var dumt att fälla de 31 träden, vissa av dem 100 år gamla, utan tillstånd.
Men att Lennart Johansson döms att betala 4,6 miljoner är faktiskt helt och hållet hans värdelösa jurists fel.
Han säger att han vid 76 års ålder har varit med om en del.
Brodern som tog sitt liv, konkursen på 90-talet som ledde till ekonomiskt obestånd och en ålderdom med låg pension, grön starr i ögonen, ubåtsjakten på Horsfjärden nedanför fönstret 1982, sjunkbomber, nät som lades ut, helikoptrar som hovrade.
Livet har inte saknat tragedier och dramatik.
Nu sitter Lennart Johansson vid sitt köksbord i huset på Muskö, Stockholms södra skärgård, en ö mest känd för sin underjordiska örlogsbas, den är större än hela Gamla stan, faktum är att den är en av de största i sitt slag i världen.
Han bläddrar i sina papper, hittar dokumentet han letar efter. De 4,6 miljonerna har vuxit till 5,7, räntor, rättegångskostnader.
– Jag får ut 7 000 efter skatt i pension. Det finns inte en chans att jag kan betala det här, suckar han.
På garagedörren är uppklistrad en gulnad dekal med ett budskap från Moderaterna:
”Jaga bovar – inte bilisterna. Stoppa sossarnas satellitövervakning”.
Ett arkeologiskt fynd från den exotiska tid då högern ännu var motståndare till att staten fick nya och bättre möjligheter till att övervaka invånarna.
Vi sätter oss i fotograf Magnus Wennmans bil för att åka den dryga milen till kalhygget. Lennart Johansson sitter i framsätet, han är en reslig man med ett trasigt knä, benutrymme behövs.
I september 2019 gav en annan man på Muskö honom i uppdrag att fälla träd på sin grannes tomt.
– Jag har gjort många jobb åt honom genom åren. Han har varit hederlig och pålitlig.
Lennart Johansson säger att han frågade om kvinnan som äger tomten hade sagt okej.
– Han intygade att tillstånd fanns. Och eftersom han tjatat om de här träden i flera år trodde jag att det var grönt.
Men det var det inte. Kvinnan, även hon uppvuxen på Muskö, fick en chock då hon kom ut till sitt sommarhus och fick se kalhygget. 31 träd, 70 till 100 år gamla, var borta.
Hon lämnade in en stämning till Nacka tingsrätt. Den riktade sig mot såväl Lennart Johansson som mot grannen som hade gett honom uppdraget.
Kvinnan ville ha 4,6 miljoner kronor i skadestånd. Mycket pengar, men summan var baserad på vad det skulle kosta att köpa in träd från en plantskola i Tyskland.
– Jag kontaktade hennes advokat och frågade varför just jag var stämd. Jag trodde ju att allt var i sin ordning.
Advokaten förklarade den juridiska situationen och tipsade honom om en jurist i en annan del av landet som han kände och som kunde hjälpa honom.
Sommaren 2021 kom så tingsrättens dom. Både Johansson och grannen dömdes. Några 4,6 miljoner blev det inte tal om, skadeståndet sattes till 350 000 kronor.
Lennart Johansson anser att han är helt oskyldig. Det är givetvis helt i sin ordning att ha den inställningen.
Men domen är inte orimlig. Han tog på sig ett ganska stort uppdrag, skulle få 60 000 kronor för besväret och var medveten om att träden som skulle fällas stod på en tomt som inte beställaren äger.
Det var vårdslöst att inte bättre försäkra sig om att tillstånd för avverkningen fanns.
Men det är i samband med att kvinnan överklagade till hovrätten som den här historien blir riktigt märklig.
Lennart Johansson stiger ur fotografens bil. Pekar upp mot kalhygget. Den trasiga menisken gör att han inte kan bege sig upp till kullen.
Det är en vacker försommardag, strax under 20 grader, en stilla bris, fjärden nedanför berget blänker, här och nu är skärgården som vackrast.
Jag går upp och tittar. Här och där stubbar, stumma vittnesmål över en arbetsinsats som tog några dagar, öppna sår i en ny glänta bland träden som har gjort att solen numera når ner till grannens uteplats.
Lennart Johansson fick en chock då hovrättens dom meddelades. Inte nog med att han plötsligt skulle betala 4,6 miljoner, dessutom fastställdes tingsrättens skadestånd på endast 350 000 för beställaren.
Hur kunde det bli så här?
Mikael Kindbom, chefredaktör på nyhetsbyrån Blendow Lexnova, som först uppmärksammade den här tvisten, gjorde en mycket egendomlig upptäckt.
Det var Lennart Johanssons ombud som godkände att han skulle betala miljonerna.
Till rundan i hovrätten, som avgjordes på handlingarna utan ny muntlig förhandling, hade juristen justerat sin klients inställning.
Lennart Johansson nekade fortfarande till att han bar juridiskt ansvar för trädfällningen. Men han vitsordade plötsligt skadeståndskravet som skäligt.
Översatt från juridiska: i händelse av att jag förlorar, är det okej att motparten får de pengar hon vill ha.
Hovrätten tyckte, precis som tingsrätten, att 350 000 var ett rimligt belopp. Men nu hade ju Johansson gått med på miljonkravet.
Chefredaktör Kindbom begärde ut handlingarna i målet och gjorde en ny besynnerlig upptäckt.
Referenten i hovrätten, den som sköter kommunikationen mellan parterna inför förhandlingen, har flera gånger kontaktat ombudet för att försäkra sig om att det stämmer att klienten hellre betalar mer än tio gånger så mycket som tingsrätten landade i.
Juristen har varje gång försäkrat att referenten rätt har förstått inställningen. Hennes klient är villig att hosta upp så mycket som möjligt om motparten vinner.
Kvinnans advokat säger till Blendow Lexnova att han rekommenderade tio olika ombud, däribland ett han känner.
Lennart Johansson förnekar att han erbjöds alternativ.
– Någonting i det här är väldigt konstigt, säger han.
Det är inte svårt att hålla med honom. Det är konstigt, eller rättare sagt olämpligt, att kvinnans ombud gav honom tips om en jurist som inte är advokat och som han dessutom känner.
Än värre är Johanssons juridiska bittädes insats. Den är oacceptabel. Den reser ett antal synnerligen besvärliga frågor.
Jag har ägnat några dagar åt att försöka få tag på henne, men hon svarar inte.
Om framtiden vet inte Lennart Johansson mycket. Från den magra pensionen drar Kronofogden varje månad ett par hundra kronor, en ständig påminnelse om konkursen den där gången för många år sedan då börsen störtdök och västvärlden hamnade i en av sina ekonomiska kriser och många förlorade allt de hade.
Han har arbetat som snickare och murare och smed och rörmokare sedan tonåren, han hade jobbat än i dag om inte kroppen börjat krångla.
Lennart Johanssons släkt har bott på Muskö i generationer. Hans tre söner och åtta barnbarn bor här.
Här har han levt hela sitt liv. Här tänker han dö.
Nere vid lanthandeln pratas det. Alla känner till historien. Alla har en åsikt. Alla stödjer honom.
– Jag har försökt få upp målet i Högsta domstolen. Men det gick inte. Nästa steg blir att stämma mitt ombud.
– Att betala alla dessa miljoner är inte ett alternativ.
Kanske får vi en dag reda på sanningen. Men hur den än ser ut, kommer den inte att vara vacker.
Att någonting är ruttet råder det nämligen ingen tvekan om.