När går vi tillbaka till att faktiskt vabba våra barn?
När jag var tjugotre år och höggravid med första barnet så skrev jag en lista.
Den finns här någonstans, inkilad i ett album eller i botten på en Converselåda under Clearbluekvittot och annat man sparar men aldrig hinner titta på eftersom testet var positivt.
Det hade varit så snyggt om jag kunde hitta den där listan nu så att Aftonbladet kunde lägga in den som en faksimil för att statuera ett exempel på vilken trög dumfan jag var.
Min lista var tjugo punkter på saker att göra under föräldraledigheten. Jag var så rädd att jag skulle bli uttråkad och känna mig sysslolös. Eftersom listan är borta och eftersom det var nitton år sedan så minns jag bara två punkter. Den ena var baka bröd och den andra var något om ”ett första utkast till en roman.”
Det här är vad man hinner med samtidigt som man har barn:
Ha barn.
Det är både en känsla och ett faktum. När de kan torka sig själva i stjärten inleds frigörelsen.
Men de där fem-sex första åren är valplivet. Och som en direkt effekt av corona så har något nytt adderats till det valplivet.
Alla undrar om vi kommer sluta med klistermärken på butiksgolvet, spottskydd och knoghälsningar. Men allt jag vill veta är om föräldrarna kommer gå tillbaka till att vabba sina barn utan att jobba.
För fram till pandemin så trodde jag att det bara var kulturarbetare likt jag själv som pysslade med sånt. Ha barnet hemma, sitta med en laptop på snor, glasspapper och saft med sugrör. Arbeta störd, inte plocka ut ersättning, för det här går ju ändå.
Men jag känner minst två statligt anställda personer som ägnar sig åt vab utan att faktiskt vabba. Med deras chefers goda minne. Chefer som hör gråtande hostbarn i bakgrunden där den anställde via Zoom försöker sköta uppgifter som hon ska vara befriad från.
”Det här är ju inte klokt, så här får det inte gå till!” utbrast jag, tydligen en gång för mycket eftersom en av mina statliga kamrater sa ”Ja, vi har hört det nu, men så här gör alla, det är inte bara du.”
Men det SKA bara vara jag. Systemet ska göra det möjligt att ha både familj och jobb genom till exempel subventionerad barnomsorg och möjligheten att vara hemma med sitt sjuka barn.
Mitt jobb gör det möjligt för mig att pussla. Hur pusslar en heltidsanställd myndighetsperson?
Pandemin har säkert varit en befrielse för en del. Ett arbetsliv som är suddigare i konturerna, slippa pendling och annat.
Men för föräldrar med laptopjobb som sitter hemma och försöker vara både förälder och yrkesverksam och därför misslyckas med båda är det lätt att hålla sig för skratt.
Vabgränsen har flyttats fram.
Flytta tillbaka den.
Men behåll gärna spottskärmen.
