Kriminalpolitiken inte fullt så enfaldig som politikerna vill få oss att tro

Politiker från vänster till höger har de senaste åren gjort ansenliga ansträngningar för att dölja alla former av intelligens i sina kriminalpolitiska utspel.

Vilket inte hindrar att de budgetar som i dagarna lanseras faktiskt innehåller en och annan lovande tanke.

Ett av de senaste utspelen kommer från Centerpartiet, som vill satsa sju miljarder på polis och rättsväsende de kommande tre åren.

Här återfinns inte överraskande en del dumheter, som att domstolar ska "rustas" för att "döma skyldiga".

Ursäkta, men en domstol är inte en brottsbekämpande instans utan ska avgöra om bevisen är tillräckliga och om så är fallet bestämma straff.

Glädjande är att Centerns budget har ett fokus på att lyfta de utsatta områden där många av de unga gängmedlemmarna växer upp och skjuter varandra. Utan sådana satsningar kommer inte utvecklingen gå att vända.

Samma dag presenterade Moderaterna sin budget. Även här dominerar kriminaliteten. Även här får vi stå ut med idiotier.

Som exempelvis att beskriva gängbrottslingarna som "inhemska terrorister". Om de nu ska ses som sådana, vad har vi för ord kvar för en Breivik eller en Akilov?

Men visst, det stora oppositionspartiet har givetvis rätt i att rättsväsendet måste förstärkas. Och inte minst tanken på 300 nya åklagare är god.

Sverigedemokraterna förnekar sig inte. Invandrare är i vanlig ordning hemska och 17 miljarder ska sparas in på biståndet och i stället bland annat användas till bekämpning av kriminalitet.

Tanken på en betald polisutbildning är dock inte dum. Så var det en gång i världen. I dag står stolar på Polishögskolorna tomma, ett problem som måste adresseras på ett eller annat sätt.

KD:s retorik har, försiktigt uttryckt, varit gapig de senaste åren. Det är därför en smula förvånande att partiet håller en så låg profil om brott och straff i sin skuggbudget.

Men givetvis finns ett avsnitt. Och det är bra för min hälsa att tokigheter som att Sverige ska bygga fängelser i Afghanistan för export av brottslingar har skippats till förmån för mer verklighetsförankrade förslag.

Ett plus i kanten ska Busch och hennes kamrater ha för pengarna till socialtjänst, skola och föräldrar till kids på glid.

Inte heller Liberalerna slår särskilt hårt på trumman. Dessvärre tycks det dock även här finnas en förvirrad uppfattning om att domstolarna existerar för att fälla gangsters, men det är glädjande att se en satsning på att utbilda fler domare.

Våra tingsrätter är nämligen en flaskhals.

Vänsterpartiet? Tja, en fördel med att inte säga någonting alls är att ingenting enfaldigt blir sagt.

Men i den situation Sverige befinner sig i med alla dessa gängmord och sprängningar vore det onekligen önskvärt om partiledare Dadgostar & co lade fram några idéer över huvud taget.

Bland de över 100 sidorna i budgeten hittar jag endast en, i för sig vettig, mångmiljonsatsning på att minska mäns våld mot kvinnor.

Partierna hittills i denna genomgång har det gemensamt att de inte tillhör regeringen och behöver inte ta ansvar för rikets finanser. Vilket ju gör det enklare att ägna sig åt löften och reformer.

Annorlunda är det för finansminister Magdalena Andersson. Kraven på henne är större.

Även regeringen satsar naturligtvis på rättsväsendet i sin budget.

Humörsänkande nog använder sig justitieminister Morgan Johansson av det hemska begreppet rättskedja.

Hur många gånger ska jag behöva upprepa att domstolar till skillnad mot polis och åklagare inte ägnar sig åt brottsbekämpning?

Men allt är nu inte uselt. Exempelvis förstärkt satsning på förebyggande åtgärder och höjda ersättningar till brottsoffer är vettigt.

Sammanfattningsvis:

Den svenska kriminalpolitiken är inte fullt så usel som den älskar att framställa sig som.

Följ ämnen i artikeln