Det rättssamhälle vi alla är beroende av måste skyddas

Rättssamhället måste skyddas, skriver advokaten och kolumnisten Viktor Banke. På bilden  Stockholms tingsrätt.

I inkorgen på Facebook ligger en morgon ett mejl från okänd användare. Där finns ett namn och en bild, men kontot är uppenbart fejkat. I mejlet står: Jag hoppas att du blir överkörd av en bil och dör ditt vidriga svin.

Det handlar om ett mål i domstol där jag varit inblandad. En del av mitt arbete alltså. Min första reaktion är att jag vill skjuta det ifrån mig, kanske lägga upp skärmdumpen på sociala medier och skriva något om vikten av att kolla både till höger och vänster innan jag korsar gatan nästa gång. Försöka le åt det. Men jag känner mig inte glad, tvärtom. Jag känner bara obehag.

Något senare bevakar jag rättegången mot Rakhmat Akilov för denna tidnings räkning, och pratar med två av målsägandebiträdena, tillika tidigare kollegor. Men samtalet handlar inte om Akilov, samtalet handlar om det mejl som en av de tidigare kollegorna fått samma morgon. Adresserat till samtliga anställda på min nuvarande och före detta arbetsplats innehåller det påståenden om att jag är pedofil som förgriper mig på mina egna barn. Mejlet är skickat av en person som är part i ett mål där jag företräder motparten.

Jag tillhör inte ens en av de mest utsatta grupperna, tvärtom. Advokater är vanligen fredade. Värre är det sannolikt för andra. I dagarna åtalades till exempel en 18-åring från Visby, misstänkt bland annat för bombhot mot åklagare, och det senaste året har tyvärr innehållit återkommande våldsdåd riktade mot polisstationer och enskilda polisers hem. För att inte tala om individer som på olika sätt medverkar i processerna: kvinnor som inte vågar vittna mot partnern, vittnen som inte dyker upp till rättegång. Och så vidare, och så vidare.

Jag är inte kriminolog och vet inte om övergrepp i samband med rättsprocesser ökar. Jag tror inte heller att de förslag på lagstiftning som brukar föras fram är rätt väg att gå. Krav på anonyma vittnen är till exempel oförenliga med rätten för den misstänkte att få ta del av det som läggs hen till last, och sedan kunna försvara sig mot detta. Hårdare straff lär inte heller hjälpa av den enkla anledningen att dessa gärningspersoner ytterst sällan beaktar straffskalan.

Men ändå. Något bör göras, och det finns saker att göra. Som obligatoriska säkerhetskontroller vid alla domstolar. I dag finns det bara på vissa, vilket är djupt otillfredsställande. För brottsoffer skulle det göra stor skillnad om rätten till målsägandebiträde utökas, och framförallt ges tidigare i processen. För rädda vittnen skulle ökad tillgång till polisens personsäkerhetsarbete kunna vara helt avgörande. Och så vidare, och så vidare. Små förändringar man inte går till val på, men som skyddar det rättssamhälle vi alla är beroende av. Under tiden står vi ut, även om det ibland innebär ett obehag.

Följ ämnen i artikeln