Lagrådets sågning av undantaget för Cementa är brutal

Lagrådets sågning av regeringens undantagslag för Cementa kan vara den mest brutala i modern tid.

Justitieråden anser att paragraferna bryter mot grundlagen och skadar tilltron till rättsväsendet.

Innan jag irrar in i den juridiska snårskog som dagens beslut orienterar sig i är det nog lika bra att snabbt skissera bakgrunden till situationen.

Cementa ansökte om förnyat tillstånd för kalkbrytning på Gotland, men presenterade en så undermålig miljökonsekvensbeskrivning att domstol vägrade att pröva frågan.

Goda råd var dyra, cementbrist hotade i hela Sverige, företrädare för det försmådda företaget larmade och gjorde sig till om att byggsektorn var på väg att lamslås med hotande massarbetslöshet som följd.

För en dryg månad sedan kallade näringsminister Ibrahim Baylan och vice statsminister Per Bolund till presskonferens och presenterade vad de ansåg vara en fiffig lösning.

Miljöbalken ändras tillfälligt och regeringen ges rätt att besluta att Cementa får fortsätta bryta kalk i åtta månader efter att nuvarande tillstånd gått ut.

Det här gillar nu inte Lagrådet, den myndighet som ska granska nya paragrafer och vid behov föreslå ändringar och justeringar innan de klubbas i riksdagen.

Efter det inledande sedvanliga muttrandet, juristerna i denna församling är sällan helt nöjda, kommer den olycksbådande rubriken ”Särskilt om hur förslagen förhåller sig till grundlagarna och rättsordningen i övrigt”.

Lagrådet konstaterar att remisstiden, bara några dagar är alldeles för kort för att berörda myndigheter ska hinna göra en vettig juridisk analys av komplexa frågor som rör såväl miljö som hur förslaget förhåller sig till internationella konventioner och EU-rätten.

Några av remissinstanserna har också svarat att det helt enkelt inte går att lämna genomtänkta synpunkter.

Justitieråden skriver att de begriper att regeringen har bråttom, men att förfarandet inte är acceptabelt.

Slutsatsen blir att grundlagens så kallade beredningskrav inte är uppfyllt.

”Redan av detta skäl kan lagrådsremissen inte ligga till grund för lagstiftning.”

Men invändningarna slutar inte med detta. Det påpekas också att grundlagen kräver att paragrafer och förordningar ska vara generella till sin karaktär.

Översatt till en svenska som även andra än lagkloka begriper betyder detta att en lag inte får ta sikte på en enda person, fysisk eller juridisk. Den ska vara allmänt tillämpbar.

Ibrahim Baylan (S) och Per Bolund (MP) under presskonferensen om Cementa.

Men även om Cementa inte nämns i den föreslagna lagtexten, så är det uppenbart att dessa tillfälliga paragrafer inte handlar om någonting annat än att lösa trasslet.

Det handlar i praktiken om att runda Högsta domstolen, som i augusti meddelade att inget prövningstillstånd avseende Mark- och miljöverdomstolens avvisande av Cementas ansökan om kalkbrytning.

Det här gillar inte Lagrådet. Faktum är att juristerna är rejält uppretade. De skriver att lagstiftning som är helt inriktad på att krångla sig runt utfall i domstol ”skadar tilltron till det svenska rättssystemet”.

Vilket är ett korrekt påpekande. Det må låta högtravande, men en regering som försöker finta bort domstolar med nya lagar när galoscherna inte passar är en regering som i praktiken upphäver den viktiga balans mellan lagstiftande och dömande makt som är en av demokratins utgångspunkter.

Så vad händer nu?

Lagrådets synpunkter är inte bindande. Mitt tips är att regeringen ojar sig lite, men tuffar på.

Riksdagen kommer inte att knota för mycket. Det sista oppositionen vill är att stoppa lagen och löpa risken att bli anklagad för akut cementbrist och kaos.

Men det är förenat med risker att rycka på axlarna. Det kan sluta med att domstol slänger lagen i papperskorgen.

Då och då händer det att dessa jurister formulerar sina invändningar i skarpa ordalag. Minns exempelvis den eländiga Gymnasielagen:

”Gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas”.

Den här sågningen är ännu mer skoningslös.