Allt med den friande våldtäktsdomen i Uppsala är uselt
Att två nämndemän på bisarra grunder friar en man från försök till våldtäkt är illa.
Än allvarligare är att en ledande politiker vill sparka domare som dömer "fel".
Domen i Uppsala tingsrätt i förra veckan är hemsk.
En man som åtalats för att ha försökt våldta en kvinna friades av två socialdemokratiska nämndemän för att hennes berättelse inte ansågs vara trovärdig.
Detta i sin tur för att hon både skrattade och grät under huvudförhandlingen och inte vid något tillfälle tittade den åtalade i ögonen.
Ursäkta, men kunde inte dessa omständigheter lika gärna tyda på att hon talade sanning?
Att gå igenom en rättegång kan vara en pärs som en människa hanterar på olika sätt och att en kvinna inte vill möta sin utpekade förövares blick kan ju tänkas bero på att denne utsatt henne för ett allvarligt brott.
Det borde varken krävas fantasi eller doktorsavhandling i brottsoffers reaktioner för att förstå någonting så elementärt.
Juristdomaren reserverade sig och påpekade att kvinnan inte bara var trovärdig utan även i sociala medier berättat om våldtäktsförsöket för tre vänner. Således fanns även stödbevisning.
Men vad hjälpte det när två hobbydomare fått feeling.
Jag är på väg att åldras i förtid av den aldrig sinande källan som vi motståndare till nuvarande nämndemannasystem har att ösa ur.
Amatördomare som dömer utifrån politisk övertygelse eller fördomar. Stora rättegångar som måste tas om efter att något snille uttalat sig i skuldfrågan innan målet avgjorts och därmed gjort sig skyldig till jäv. Och så vidare.
Fallet i Uppsala bidrar ytterligare till det löjes skimmer som dessvärre redan vilar över rättsväsendet.
En god nyhet är dock att åklagaren har överklagat. Det är möjligt att mannen frias även i hovrätten, men det kommer i så fall ske för att bevisen inte ansetts vara tillräckliga och inte för att målsägande har betett sig på det ena eller det andra sättet.
Så kommer rättsväsendet än en gång att rehabilitera sig självt.
Här kunde denna olycksaliga berättelse ha tagit slut. Men det gör den inte. Den blir dessvärre ännu värre.
I SVT:s lokala nyhetssändning i går kväll intervjuades nämligen Vivianne Macdisi, socialdemokratiskt regionråd i Uppsala.
Hon vill att nämndemännen slutar. Deras beteende skadar förtroendet för partiet. Dessutom framstår det som att s inte kan utbilda nämdemännen.
Macdisis uttalanden är hårresande på så många sätt att jag har svårt att bestämma mig för var jag ska börja.
Ska ett politiskt parti utbilda nämndemän till att fatta korrekta domar? Ursäkta, är det Kina vi befinner oss i?
Och förstår inte regionrådet att om ett parti ska få diktera hur deras nämndemän dömer så har vi i praktiken infört ett system med politiska domare?
Om en hobbydomare ska entledigas varje gång han eller hon dömer "fel", vad nu det kan tänkas betyda, har vi snart inte många kvar.
Nämndemännen har dömt uselt. Regionrådet lyckades med konststycket att bete sig ännu värre, vilket onekligen är något av en bedrift.
Catarina Barketorp, lagman vid tingsrätten i Uppsala, vägrar att sparka nämdemännen.
Det förvånar inte. Svenska domstolschefer brukar dessbättre inte böja sig för politiskt tryck.
