Hoppa till innehållAftonbladetAftonbladet

Dagens namn: Aina, Aino

C och S flirtar allt öppnare

Elisabeth Thand Ringqvist närmar sig sossarna.

Det är fredag i ett försommarvackert Sverige och sossar och centerpartister flirtar allt öppnare med varandra.

Tre dagsfärska händelser sticker ut.

Elisabeth Thand Ringqvist, centerpartiets fjärde partiledare denna mandatperiod, har skapat rubriker av olika slag under förmiddagen.

I SVT:s senaste avsnitt av ”Fördomshowen” bekänner hon att hon haft sex i en bil, men försökte i nästa andetag lugna ner känsliga tittare med att det var långt innan hon fick barn.

Förargligt nog visse hon inte heller att det står ”Arbeit macht frei” på skyten ovanför ingången till Auschwitz, en kunskapslucka vi inte sett motsvarighet till sedan Simona Mohamsson glömde bort att Regeringsformen är Sveriges viktigaste grundlag.

I Ekot blev det emellertid uppmärksamhet av ett helt annat slag.

Där meddelade Thand Ringqvist att hennes parti släpper sitt omstridda krav på marknadshyror i nybyggda lägenheter.

Något slokörat motiverade hon den inkastade handduken med att det blockerar andra förslag som partiet har inom bostadspolitiken.

Men här finns också en större bild att titta närmare på. Centerns ekonomiska politik ligger till höger om Tidöpartierna och att baxa in fri hyressättning i en eventuell regering med rödgrön majoritet skulle bli en inte alldeles enkel uppgift.

”Centerns ekonomiska politik ligger till höger om Tidöpartierna”.

Att få med Socialdemokraterna på tåget är i och för sig inte omöjligt.

Faktum är att S, ett parti som begravt allt vad ideologi vill säga för länge sedan, redan har gått med på det.

Det skedde i januariavtalet och gjorde Vänsterpartiet så upprört att Nooshi Dadgostar med benägen hjälp av oppositionen 2021 störtade Stefan Löfven som statsminister.

Röra av det slaget vill gärna Thand Ringqvist slippa. Med dagens besked signalerar partiledaren att hon ämnar vara en konstruktiv kraft i de regeringsförhandlingar hon hoppas ingå i.

Och att ge upp marknadshyrorna är ändå ingen särskilt stor sak. Det folkliga stödet för en sådan reform är begränsad, försiktigt uttryckt.

Stefan Löfven efter statsministeromröstningen 2017.

Den spirande romansen mellan C och S tog sig i dag även uttryck i ett arbetsplatsbesök.

Närmare bestämt besökte partisekreterarna Hannes Hervieu och Tobias Baudin en biogasanläggning i Norrköping.

Det lät som det brukar göra. Till den mindre kvällstidningen sa centerpartisten tvärnej till Vänsterpartiets ministerkrav.

Och Baudin förklarade att ”samarbete inte behöver betyda att man sitter i en regering”, vilket översatt från socialdemokratiska betyder att Dadgostar ska hålla käften och snällt bidra med sina mandat från platser långt bak i riksdagens kammare.

Vi får väl se hur det blir med den saken.

I en intervju i Sveriges största och malligaste morgontidning fick vi ett tredje tecken på hur de två gamla folkrörelsepartierna närmar sig varandra.

Detta i form av att den strävsamme Centertoppen Anders W Jonsson som i dag tog bladet från munnen och sa som det var.

Nämligen att det bara är Magdalena Andersson som borde vara Centerns kandidat som Sveriges chef.

Är Magdalena Andersson Centerns enda rimliga statsministerkandidat?

Thand Ringqvist envisas ju med att hon har två kandidater, att även Kristerson är det. Men samtidigt vill hon ju inte ha med SD att göra.

Det vill däremot moderatledaren. Och redan en normalbegåvad elvaåring förstår ju att det innebär att han är diskvalificerad som kandidat till statsministerposten, sett ur ett centerpartistiskt perspektiv.

Jonsson har rätt. Visserligen ligger C närmare högern än S ideologiskt, men det är faktiskt bara fånigt av Thand Ringqvist att låtsas som att Kristersson är ett alternativ.