Liv i rymden - en tanke som eggar

Å ena sidan: Borde man bli rädd nu? Under de senaste 50 åren har vi lyssnat efter budskap och signaler från världsrymden utan att höra ett pip. Rutinmässigt har rymd­forskare sänt ut signaler i riktning mot ”lovande stjärnor” på rimliga avstånd från jorden. Exempelvis stjärnan­ Gliese 581, 20 ljusår bort, som tros ha ett planetsystem liknande vårt.

För sex år sedan sände Nasa till och med ut en popsång i riktning mot Polstjärnan i hopp om att blidka avlägsna existenser - valet föll till slut på The Beatles ”Across the universe”. Ändå inte ett knyst.

Fram till i fredags, ska det sägas. ­ Då meddelade representanter för världens­ största teleskop, Arecibo-­observatoriet i Puerto Rico, att man lyckats bekräfta radiovågor som har sitt ursprung någonstans i rymden, långt bortom vår galax.

Världen över mottogs nyheten med ett ironiskt leende. Det brukar ju bli så. Hotet från utomjordingar duger liksom inte ens som material för skräckfilmer längre - det blir komedier.

Det tycks över huvud taget vara en internationell omöjlighet att skriva, ­tala eller tänka tillräckligt länge på ­ämnet intelligent liv i rymden innan man glider över i populärkulturella lustigheter. För de allra flesta innebär det ­omedelbara associationer till rätts­haverister eller barnfilmer.

Själv brukar jag tänka på Uri ­Geller och hans rymdägg.

Jag kan liksom inte hjälpa det.

Men faktum är att rymdforsk­ningen har gjort stora framsteg. Så sent som för några veckor sedan skrev flera av USA:s ledande astronomer ett brev till den amerikanska kongressen. Där beskrev man det som högst troligt att man inom 20 års tid kommer att finna liv i rymden.

Vår egen man i omloppsbana runt jorden, Christer Fuglesang, gjorde en liknande uppskattning häromåret. I en essä som publicerades i det ­obskyra magasinet Sans påstod han sig tro på utomjordiskt liv. Han skrev även att ett möte med en annan civilisation skulle bli ”mänsklighetens största chock någonsin”.

Den världsberömde fysikern ­Stephen Hawking - en av få som tycks kunna hålla sig för skratt när ämnet kommer upp - har i flera år varnat rymdforskare för att söka ­kontakt med andra planeter.

- Det skulle bli som när Columbus kom till Amerika, vilket inte slutade något vidare för urinvånarna, sa han häromåret till Discovery Channel.

I en tre år gammal Nasarapport är forskarna inne på samma spår. Där spekuleras i att en överlägsen ­existens redan nu håller oss ­under uppsikt, och planerar att utrota oss.

På den punkten förespråkar för övrigt Fuglesang ett fredligt bemötande: Om utomjordingarna kommer har vi inte något ­annat val än att ”vara så vänliga och konstruktiva som möjligt”.

Å andra sidan: Vem gillar ­inte Beatles?

Rymdägget

Uri Geller, mest känd för sin förmåga att böja skedar med tankekraft, lät sig häromåret fotograferas i brittisk press med rymdägget i sin hand. Han menade att det var en gåva från John Lennon. I sin tur ska Lennon ha fått ägget från de två vänligt sinnade utomjordingar som en sen vinternatt 1973 besökte hans

lägenhet på 72:a gatan i New York.

Ufo-Lennon

John Lennon talade i flera intervjuer om sina möten med utomjordingar - bland annat på sin egen balkong i New York. Kanske ska det tilläggas att Lennon knarkade­ som en galning.

Följ ämnen i artikeln