Anständigheten vann i Kevin-fallet
En av de stora rättsskandalerna i vår tid fick i dag sin enda moraliskt acceptabla upplösning.
De två bröder som felaktigt pekats ut som skyldiga till fyraårige Kevins död får en miljon kronor var i skadestånd av regeringen.
Beslutet, meddelat av Morgan Johansson vid en presskonferens, har fattats i enlighet med den väldigt sällan använda principen Ex gratia, vilket översatt från latin betyder ”av nåd”.
– Jag ringde bröderna i går kväll och gav dem beskedet, sade justitieministern och såg påtagligt nöjd ut.
Och undra på det. För en gångs skull stod han på podiet och pratade om någonting annat än gängmord, påstått mjäkiga lagar och annat som oppositionen dagarna i ända ansätter honom med.
Varför griper då regeringen in?
För att ge ett någotsånär begripligt svar måste turerna i detta katastrofala ärende rekapituleras.
Lille Kevin hittades död utomhus i Arvika 1998. Polisen misstänkte brott och av i efterhand svårbegripliga skäl kom femårige Christian Karlsson och två år äldre Robin Dahlén att bli anklagade.
Att bröderna sannolikt inte ens befann sig på platsen där Kevin dog var oviktigt då utredarna väl fått upp vittring. Ett alibi som vänner till föräldrarna gav ansågs vara ointressant.
Ett 30-tal förhör hölls, många av dem långa och intensiva, med två barn som inte hade någon försvarare vid sin sida.
Det enda av alla dessa förhör som inte videofilmades var händelsevis det då pojkarna påstås ha erkänt att de dödade Kevin.
19 år senare avslöjades eländet i en granskning som SVT gjorde.
”Fallet Kevin” ledde till att förundersökningen återupptogs och en åklagare kunde konstatera att det inte gick att finna någonting som gick att binda bröderna till brott.
Ingen teknisk bevisning. Inga vittnen. Det dna som fanns på det eventuella mordvapnet matchade inte pojkarna.
Faktum är att åklagare Niclas Wargren inte ens var säker på att Kevin ens hade blivit bragd om livet.
Således var bröderna oskyldiga. Men något skadestånd gick inte att få.
– Ärendet är preskriberat, sade Justitiekanslern.
Arvika kommun, arbetsgivare för de socialsekreterare som deltog i utredningen, hade inte heller någon lust att ersätta Christian Karlsson och Robin Dahlén.
Att pojkarna och deras föräldrar tvingades bo på en psykiatrisk klinik i månader och att de efter att utredningen var färdig fick höra att de inte var välkomna att bo kvar i Arvika saknade därvidlag betydelse.
Morgan Johansson, för dagen klädd i mörkblå kostym med partinål på kavajslaget, log, fortsatte sin utläggning och påpekade att ”Sverige är en rättsstat”.
Något som i tider av krav på avlyssning av människor som inte misstänks för brott, anonyma vittnen och allt av det nu är lätt kan glömmas bort.
Finns det några generella lärdomar att dra av denna katastrof?
Rättsskandaler uppstår aldrig av en slump. Det är alltid ett resultat av uselt arbete av representanter för brottsbekämpande myndigheter eller domstolar.
Men ibland blottläggs även systemfel. Och i det här fallet kan det finnas skäl att se över reglerna för preskription.
Preskriptionstiden borde ha börjat löpa från den dagen de två numera vuxna männen fick upprättelse. Det är inte rimligt att begära att de redan som små barn borde ha begärt skadestånd.
Glädjande nog har annat blivit bättre. Numera finns regler som stipulerar att barn ska ha en jurist vid sin sida då de förhörs om brottsmisstankar.
En miljon kronor var i skadestånd.
Hur värderar vi 24 år av lidande? Vad är prislappen för en stulen barndom? Vilken bör kostnaden vara för över två årtionden i hemlighet och skam?
Det finns inget svar på dessa frågor. Eller rättare sagt, svaret ligger i betraktarens öga. Din uppfattning är lika god som min.
Givetvis hade bröderna kunnat få ett större skadestånd. Men det finns också exempel på betydligt snålare ersättningar än så här.
Johansson log när han var klar med sin utläggning och såg för en gångs skull ut att uppskatta att bli intervjuad.
Kanske handlar justitieministerns beslut om att det är valår. Pengar ska vräkas över alla från elabonnenter och pensionärer till två bröder som utsatts för ett grovt övergrepp av staten.
Kanske är det så enkelt som att anständigheten till slut segrade.