I Sverigedemokraternas ölträdgård inser jag att de är starkare än vi tror

Jimmie Åkesson har skapat ett nytt politiskt landskap

VISBY. På väg till Sverigedemokraternas ölträdgård träffade jag en före detta medlem i Svenska motståndsrörelsen, NMR:s föregångare, han var en av nazisterna som Aftonbladet och de andra rikstidningarna varnade för i en unik, gemensam publicering 1999.

Han hade familjen med sig, barnen bar vita SD–kepsar.

Vi talades vid en stund, ett trevligt samtal. Tidningarna överdrev det där med nazismen, sa han. Han var nationalist. Värnade landet. Nu var han sverigedemokrat.

Sedan skyndade jag vidare till Sverigedemokraterna. De är enda partiet som hyrt en stor krog i Visby, en biergarten på tyskt vis där man kan äta och dricka och umgås. Jag tänkte att mannen jag talat med bekräftade nidbilden av partiet. När nazisten blir gammal blir han sverigedemokrat.

Men inne på restaurangen träffade jag Pontus Karlsson, en pingstvän som i hela sitt liv verkat för Kristdemokraterna. I 22 år arbetade han på Kristdemokraternas riksdagskansli. Det är enda fasta arbetet han haft. Hans pappa är ledamot i kommunfullmäktige i Söderköping för Kristdemokraterna. Hans farfar är med i Kristdemokraterna.

– Jag föddes in i partiet.

I april gick han över till Sverigedemokraterna.

Det var en lång process, sa Karlsson. Han kände sig allt mindre hemma i Kristdemokraterna, det var ju Sverigedemokraternas åsikter han sympatiserade med.

Strax skulle kvartsfinalen börja. Krogens personal ställde i ordning TV-skärmar.

Jag tog upp min telefon och klickade fram en undersökning som Sifo gjort. Enligt den skulle Sverigedemokraterna få 18,5 procent av rösterna om det vore val nu. De är fortfarande tredje största parti efter socialdemokrater och moderater.

Det finns emellertid något intressantare med undersökningen, trohet mot partierna. Deltagarna i Sifos undersökning svarade på om de skulle rösta på samma parti som de stödde 2014.

Sverigedemokraterna fick överlägset störst trohet. 89,8 procent sa att de skulle rösta på partiet igen. Motsvarande tal för Socialdemokraterna var 72,2 procent. Miljöpartiet hamnade på ruskiga 41,5, det visar att partiets väljare är grymt besvikna och går någon annanstans.

Jag lämnade Pontus Karlsson och satte mig vid ett bord där tre damer och två herrar kopplade av i väntan på Jimmie Åkessons tal senare på kvällen. De verkade måttligt intresserade av fotboll.

Två av damerna var väninnor, jag tror att herrarna oberoende av varandra hade hamnat vid bordet. En av dem, en äldre man, motsvarade också schablonbilden av en sverigedemokrat. Han sa att tidningarna ljuger och han sa sig ha detaljstuderat islam och nått insikten att den religionen är det största hotet mot den västerländska demokratin (alltså samma sak som Jimmie Åkesson säger).

De andra var intressantare.

Man nummer två var före detta företagare och före detta moderat. Han sa:
– Vi ska ta emot flyktingar, självklart. Jag skiter i var folk kommer ifrån, det är egalt. Jag gillar det samhälle som Socialdemokraterna byggde upp.

Om jag förstod honom rätt efterlyser han måtta och ordning i migrationspolitiken.
Kvinna nummer ett var en före detta socialdemokrat, kommunanställd. Hon gick med i Sverigedemokraterna 2014.

– Det är enda partiet för h e l a Sverige, sa hon. Det gamla folkhemmet. Avståndet mellan politikerna och folket har blivit för stort.

Kvinna nummer två hade arbetat över hela världen. Hon sa:

– Sverige behöver invandrare. Vi kan inte gå tillbaka till 50–talet!

Hon skrattade.

– Men man måste anpassa sig. De kan inte leva som de gjorde i sina hemländer. Sverige är inte det nya Syrien eller Afghanistan eller Albanien. Anpassar de sig tror jag att vi alla kan leva lyckligt tillsammans.

Hon har röstat på Moderaterna och lutar nu åt Sverigedemokraterna. Snart skulle matchen börja. Runt oss blev det tjockare med folk. Många bar kepsar och tröjor med SD:s logotyp och jackor med ryggtexten ”Förändring på riktigt”.

Jag kollade en annan opinionsundersökning i min telefon. Inizio har frågat partiernas sympatisörer vem de kan tänka sig att stödrösta på.

25 procent av Sverigedemokraterna kan tänka sig att stödrösta på Kristdemokraterna, 18 procent kan tänka sig Moderaterna men bara åtta procent Socialdemokraterna.

Det betyder att de som gått över till Sverigedemokraterna tycks förlorade för Socialdemokraterna. De kommer inte tillbaka.

Jag såg mig om. Männen och kvinnorna som trängdes runt baren. De som satt vid borden längs muren mot Strandgatan. Alla de som bänkat sig framför TV-skärmarna.

Det var inte människor i en ölträdgård jag såg, det var ett nytt politiskt landskap.
Sedan började matchen.