Högsta domstolen godkänner vapenlagen – men riktar en varning

Högsta domstolen gav i dag grönt ljus till höjningen av minimistraffet för grovt vapenbrott.

Men mellan raderna anar jag en varning till regering och riksdag: Skärp er.

På inte särskilt många år höjdes minimistraffet för grovt vapenbrott från sex månaders till först ett års och sedan, vid årsskiftet, till två års fängelse.

En 300-procentig skärpning som torde sakna motstycke inom straffrätten i modern tid.

Unik var även den huvudförhandling som hölls i anrika Bondeska palatset i Stockholm för en dryg månad sedan. För första gången skulle Högsta domstolen pröva om arbetet bakom en lag var så forcerat och så bristfälligt att regering och riksdag inte följde grundlagen då den stiftades.

På ett plan handlade målet om en 35-årig man med ett belastningsregister som avslöjar imponerande flitighet i lagöverträdelser och som greps med en omgjord startpistol i bilen.

Han dömdes i underrätterna till två års fängelse, ett straff som skulle ha halverats om Högsta domstolen gjort tummen ner. Men de två åren fastställdes.

På ett annat och principiellt vikttigare plan är fallet en juridisk djupdykning i regeringens och riksdagens lagstiftningsproduktion.


Grundlagen ger domstolar möjlighet att stoppa lagar som inte har producerats på ett godtagbart sätt. Det kallas lagprövning och är ytterst en garant för att inte alltför tokiga lagar ska förpesta vår tillvaro.

Högsta domstolen lägger märke till att Lagrådet, den myndighet som ska granska lagar innan de träder i kraft, var vansinnig av ilska över den korta beredningstiden för den nya vapenlagen.

Domarna konstaterar också att justitieutskottet hade synpunkter. Remisstiden var inte tillräckligt lång och motiveringen för avvikelsen kryptisk.

HD instämmer i kritiken, men anser inte att bristerna är så allvarliga att de nya reglerna inte ska tillämpas.

Utslaget är inte sensationellt. Straffskärpningar får inte alltför stora ringar på det juridiska vattnet och innehåller i regel inte särskilt komplexa frågeställningar.


Men om nu utgången var den förväntade, varför tog sig då ens justitieråden på Riddarhustorget an målet?

Jag misstänker att de ville ge politikerna en knäpp på näsan. Lagstiftningen blir allt sämre. Både moderata och socialdemokratiska justitieministrar har utvecklat en osund förtjusning i att stifta paragrafer som i bästa fall är meningslösa och inte går att tillämpa.

Ta bara Beatrice Ask, som försökte göra livstids fängelse till normalstraffet för mord. Hon lyssnade inte på varningarna. Det gick som det gick. Paragrafen var så uselt utformad att det närmast blev svårare att utdöma lagens strängaste straff.

Och den i dagarna avgående regeringen har försökt panikstänga Öresundsbron och ägnat sig åt en del juridiska piruetter som kan göra vem som helt gråhårig. Gymnasielagen överlevde tidigare i veckan Migrationsöverdomstolens granskande blick, men även där fanns invändningar.

Den nya vapenlagen har gett önskad effekt. Efter årets första åtta månader har 213 personer häktats för grova vapenbrott, jämfört med 41 personer under samma period förra året. Gator och torg har blivit lugnare och tryggare.

Politikerna kan andas ut. Lagen håller. Men med reservation för att jag kan ha gått vilse i konspirationsteorier tror jag att de har anledning att tänka sig för.

Vem vet, kanske tar Högsta domstolen fram släggan nästa gång.

Läs mer av Oisín Cantwell