Därför blir maktens män återigen besatta av sina könsorgan

Följande text hade förmodligen försetts med en varning för fula ord om den gavs ut i USA. Många bilder som cirkulerar på sociala medier just nu hade mått bra av den amerikanska explicit content-loggan, men väldigt få dickpics förses med varningstriangel.
Dickpic betyder ”kukkort” och är, om det undgått någon, en bild som en man tagit av sitt könsorgan och skickat till en eller flera kvinnor via internet, oftast helt opåkallat. RFSU menar att fenomenet är så utbrett att det blivit ett samhällsproblem och det kan, beroende på omständigheterna, vara brottsligt.

Diskussionen om dickpics kommer något år efter att vi avhandlat en annan debatt kring de manliga genitalierna. Manspreaden är för all del påklädd, men utgår alltjämt från skrevet. Bilder på hanar som vinklar låren och brer ut sig över tågsäten och i tv-soffor blev snabbt grund för roliga internet-memes, men också en påminnelse om hur det ena könet tar lite mer plats på det andra könets bekostnad.
Också manspreaden blev föremål för juridisk debatt. I New Yorks tunnelbanesystem har flera män gripits för att ta upp för mycket av grannens säte och i Madrids kommunaltrafik kommer varningsskyltar upp i år.

På politisk nivå har trenden att blotta och bre ut sig flera år på nacken, både i bildlig och lite mer prosaisk mening. Den amerikanska kongressledamoten Anthony Weiner ertappades 2011 med att ha skickat nakenbilder till en rad kvinnor, gjorde offentlig avbön, kom tillbaka och haffades med byxorna nere igen förra året.
Donald Trump har, utan att någon frågat, försäkrat att hans höghusbyggen i New York inte är ett sätt att kompensera för egna tillkortakommanden, med de statsmannamässiga raderna: ”Det är inga problem där nere, det kan jag garantera”.

I ljuset av Trumps kärnvapenkäbbel med Nordkoreas Kim Jong-un och de hundratusentals dickpics som skickas på Snapchat varje dag framstår Anders Borgs påstådda snoppmäteri häromveckan mer än något som ett bevis på trendkänslighet.
Men ingen tendens är fullkomlig utan ett soundtrack, tänkte den gamle smörsångaren Julio Iglesias när han i somras släppte låten El Amigo tillägnad sin penis. Iglesias, 73, bjuder bland annat på den oförglömliga textraden ”du har varit min allierade, min kompanjon, min trogne, äventyrlige, hyperaktive vän”.
Vi har att göra med en kukens comeback, det står utom allt tvivel, men varför just nu?

Sigmund Freud är ju inte längre här för att hjälpa oss med analysen, men att män 2017 känner ett förhöjt behov av att blotta sig är knappast en slump. Under de senaste årens kroppsaktivism med Femen och free the nipple-rörelsen, har kvinnokroppen gått från att vara ett objekt till att alltmer bli ett politisk redskap. Politisk makt håller på att omfördelas, gamla privilegier försvinner. Då är det kanske inte så konstigt att många män så att säga greppar det vapen de har till hands.
Eller så är det bara som Frank Andersson sa när han drog till Las Vegas mitt under uppladdningen inför OS i Los Angeles 1984: ”Kuken ska ju ha sitt”.

Det finns något både hotfullt och lite rörande över mäns förhållande till sitt könsorgan. Dickpic-trenden får mig ändå att tänka på min mormors råd till en blottare någon gång i mitten av förra seklet: ”Dra genast upp byxorna och gå på dans och träffa flickor som alla andra!”


Lästips: I höst kommer journalisten Caroline Hainer ut med boken Män visar kuken för mig som handlar om den manliga fascinationen vid det egna könsorganet.

Surftips: Per Axbom har skapat internettjänsten DickPicLocator, ett instrument som kan spåra var foton tagits och därmed ringa in avsändaren av oönskade bilder.