Björn Söders lojalitet skiftar med dagsform och egenintresse
Jag vet inte vad är för fel på mig som först nu fattar att man ska ta Björn Söder på allvar.
Jag har snappat upp genom åren vad Söder anser om olika frågor, och framför allt diverse folkgrupper, men det har drunknat i så många andra sverigedemokratiska utfall. Konkurrensen är stor.
Som andre vice talman framstod Björn Söder mest som en halvlustig figur när han läxade upp ledamöterna för bristande vandel. I vissa stunder har jag nästan funnit något ömkansvärt över karln, som puttats ut ur SD:s inre kärna men ändå hankat sig kvar, lite vid sidan av.
Jag trodde han var helt ute ur leken när han plötsligt valdes till ordförande för den svenska OSSE-delegationen, med ansvar för bland annat mänskliga rättigheter och pressfrihet. Det är ingen liten sak.
Med den nyförvärvade titeln har Söder nu gått till attack mot människorättsorganisationen Civil Right Defenders. De ska inte ha en spänn till i
statligt anslag, eftersom de gjort en kritisk granskning av Tidöavtalet.
Vänta nu … Är det inte Björn Söder som brukar oroa sig för den svenska yttrandefrihetens hälsotillstånd?
I januari 2021 knåpade Söder ihop en skriftlig fråga till kulturminister Amanda Lindh där han oroar sig över att sociala medier godtyckligt censurerar ”kontroversiella kommentarer”.
I en annan fråga samma år, ställd till statsrådet Matilda Ernkrans, bekymrade han sig över den akademiska friheten som hotas av diverse vänsteraktivisters krav på renlärig litteratur och lärarkompetens. Söder hänvisade till Kina, som 2019 plockade bort ordet ”tankefrihet” ur universitetsstadgan.
2019 frågade Björn Söder dåvarande utrikesminister Ann Linde om regeringen tänkte markera mot hur Turkiet begränsade sin yttrandefrihet? Ann Linde svarade att även hon var djupt oroad över utvecklingen i Turkiet.
Det var då det.
Björn Söder är som de flesta som pratar vitt och brett om vikten av yttrandefrihet: lojaliteten skiftar med dagsformen och egenintresset. Man oroar sig sällan för dem som inte tycker som man själv gör.
Kommer fler ”oseriösa” maktgranskare hotas ekonomiskt? Public service, till exempel. Frågan kan tyckas alarmistisk, men Björn Söder talar ofta varmt om de polska medialagarna eftersom journalister är ”korrumperade socialliberaler”.
Åkesson, Kristersson, Busch och Pehrson – för att nämna Tidölaget i den namnordning de själva kommit överens om – har unisont försvarat Björn Söder. De ser inga problem alls.
I veckan meddelade Anders Holmberg att inget enda statsråd vill ställa upp i SVT:s ”30 minuter”. Även Björn Söder har tackat nej. Fegt eller auktoritärt – nånting säger det om den nya politikerelitens syn på maktgranskande journalistik.