Blir det verkligen demokrati som ersätter tyrannen?
Jag vill inte på något sätt förringa den heroiska kamp som människorna i Belraus bedriver för sin frihet.
Men erfarenheten visar tyvärr att det inte är särskilt troligt att det är demokrati som ersätter Lukasjenkos tyranni ifall han faller.
Den gångna helgen intog återigen tiotusentals människor gatorna i Minsk och andra städer i protest mot president Alexandr Lukasjenkos envälde. De gjorde det med risk för sina liv. Minst 700 greps av polisen och många misshandlades eller träffades av polisens gummikulor.
Inför sitt möte med Rysslands president Putin i dag har Lukasjenko skruvat upp våldet. För varje helg blir det farligare och farligare att gå ut på gatorna.
Men än så länge verkar befolkningen beredda att hålla ut. Det här är deras chans att bli av med Lukasjenko och de tänker inte släppa den. Uthållighet har visat sig vara den viktigaste faktorn för att lyckas störta en diktatur.
På många sitt befinner sig Belarus i dag där Östeuropa befann sig inför Berlinmurens fall 1989. Då precis som nu var kraven från gatan enkla. Frihet, demokrati och rättvisa.
Till en början såg det ljust ut. Kommunistdiktaturerna föll en efter en. Mer eller mindre fria val hölls.
Men i backspegeln kan man konstatera hur oerhört svårt det är för en stat att gå från decennier av diktatur till demokrati.
Är man van att styras av män som pekar med hela handen framstår demokrati lätt som en kaotisk och långsam styrelseform där det tar tid att genomföra beslut. I slutändan handlar det ofta om kompromisser där ingen riktigt får vad den vill.
Röstar för auktoritära ledare
För många blev längtan tillbaka till det invanda för stark. Hur konstigt det än låter så kan det finnas en form av trygghet i ett totalitärt och korrupt samhälle. Folk vet hur de ska agera. Vem de ska betala för att få bästa läkarvård eller vem man måste smörja för att komma in på rätt utbildning.
En fungerande demokrati är något som byggs upp av människor under lång tid. Det går inte att trolla fram över en natt.
Under rätt lång tid har vi sett hur länder som Polen och Ungern bit för bit glidit tillbaka i auktoritärt styre. Inte för att någon tyrann tagit makten utan för att en majoritet röstat för den utvecklingen.
I länder som Rumänien kan man ifrågasätta om de någonsin lämnade det auktoritära.
De så kallade färgrevolutionerna i länder som Ukraina och Georgien såg först ut att ha kastat av sig det auktoritära oket men Ryssland och president Putin vägrade släppa tömmarna.
Samma öde kommer att drabba Belarus ifall Lukasjenko faller. Av alla forna Sovjetrepubliker finns det nog ingen som är så nära knuten till Ryssland som Belarus.
Vladimir Putin skulle aldrig tillåta en demokratiskt vald regim i grannlandet. En regim som precis som i Ukraina skulle kunna vända sig mot västvärlden för att kunna modernisera sin ekonomi och sina samhällsinstitutioner.
När de två träffades i dag var det tydligt hur försvagad Lukasjenko blivit och ur beroende han är av Ryssland för sin regims överlevnad. Putin sitter ni förarsätet.
Inte hoppfull
I motsats till andra ledare har Lukasjenko aldrig övergivit den sovjetiska modellen med planekonomi. Belarus är fortfarande på många sätt en spegel av Sovjetunionen.
Oddsen för att gå från det till demokrati är inte stora ens utan den mäktige grannens klåfingriga inblandning.
Erfarenheten visar att de gamla strukturerna kommer att finnas kvar. Väldigt få bortsett från Lukasjenko och hans familj kommer sannolikt att rensas bort.
De som blir kvar kommer att bevaka sina positioner vid köttgrytorna.
Att demokratirörelsen i Belarus verkar vara mer eller mindre ledarlös kan vid en första anblick verka sympatiskt. Men utan en tydlig och respekterad ledargestalt minskar möjligheten att lyckas.
Det behövs en Vaclav Havel eller en Nelson Mandela för att inspirera och överbrygga motsättningarna Inte ens då är det säkert att det går bra.
Tjeckien styrs i dag av en miljardär med tveksamma demokratiska meriter. I Sydafrika ser utvecklingen inte heller ut att gå åt rätt håll.
Så hur starkt jag än hoppas att Belarus folk lyckas besegra diktaturen så är det svårt att vara särskilt optimistisk.