Gangstermorden ökar - men det dödliga våldet ligger still

4 januari i fjol sköts en man i 25-årsåldern till döds vid pendeltågsstationen i Jordbro, söder om Stockholm.

Gangstermordens utveckling är hemsk, men det dödliga våldet är kvar på samma nivå som tidigare.

De nya siffrorna från Brå kräver en förklaring.

I vissa kretsar kommer nämligen det till synes paradoxala slutsatserna av rapporten ”Konstaterade fall av dödligt våld 2022” att tolkas som att de lömska kriminologerna än en gång förtiger sanningen i sin förhoppning om att Sverige snart styrs av en allians bestående av islamister och feminister.

Nu är dessbättre inte så fallet. Brå gör som den myndigheten brukar göra, nämligen presenterar resultatet av sitt arbete utan att ha några suspekta underliggande drivkrafter.

Just denna rapport är värdefull redan av den anledningen att det givetvis är viktigt för Sverige att känna till storleken på det dödliga våldet och hur denna den grövsta formen av kriminalitet utvecklas över tid.

Varje år anmäls allt möjligt som mord, dråp, misshandel med dödlig utgång och annat som vid en närmare granskning visar sig vara någonting annat, exempelvis olyckor, självmord eller sjukdom.

Under förra året gjordes 390 sådana anmälningar. Men genom att dammsuga diverse register konstaterar Brå att siffran över det dödliga våldet stannar vid 116. Onekligen en väsentlig skillnad.

Men redan det sanna antalet är en dyster siffra. Inte minst om vi tittar på den underkategori som de senaste åren får störst uppmärksamhet i tidningar radio och tv i Sverige och i någon mån i världen i övrigt, gangstermorden.

63 personer avled i fjol av ammunition från revolvrar och automatkarbiner. 18 fler fall än året innan.

 

Ett annat och inte mindre dystert sätt att se på detta är att dessa mord har ökat från 40 procent av totalen till 54.

En redan tidigare hemsk situation har med andra ord blivit ännu värre.

Ändå är det bara tre fler fall av dödligt våld än året innan. Samt åtta färre än 2020, toppåret hittills sedan Brå år 2002 började föra statistik på detta sätt.

Den 17-årige pojke som dömdes för mordet inne på Delta gym i Stockholm 2022.

Vad beror då detta på?

Det enkla och självklara svaret är att andra former av dödligt våld än de kriminella uppgörelserna har sjunkit. I fjol nästan halverades antalet som förlorade sitt liv till följd av en parrelation, för att ta ett exempel.

Men när vi tittar närmare på statistiken upphör saker och ting att vara enkla och självklara.

Det dödliga våldet inom ett förhållande är en till antalet liten kategori och resultaten kan variera ganska mycket från år till år.

Dessutom finns det mord inom gangstervärlden som begås med annat än skjutvapenvåld och män som skjuter ihjäl sin kvinnliga partner.

De nu presenterade siffrorna är sanna, men de säger inte hela sanningen.

Betydligt intressantare än variationer år till år är därför att titta på hur det ser ut över längre tidsserier.

En intressant slutsats för den som gör det är att det inte nödvändigtvis var bättre förr.

Nej, jag tänker inte komma dragandes med att folk slog ihjäl varandra till höger och vänster på 1700-talet. Men i början på 1990-talet var siffran för dödligt våld 1,3-1,4 per 100 000 invånare.

Sedan blev det mindre och mindre vanligt att vi dödade varandra. Siffran i dag är 1,1.

Färre barn blir mördade av sina föräldrar. Sannolikt på grund av att vården har blivit bättre på att arbeta förebyggande. Och ändrade alkoholvanor, mer öl och vin och mindre starksprit, har haft en positiv inverkan på statistiken över fyllemord.

 

Vi som har varit med ett tag vet också att rubriker om hemska våldsbrott inte är ett unikt fenomen för samtiden.

Stureplansmorden 1994, då en dörrvakt och tre gäster sköts ihjäl. Fänrik Flink, sju dödsskjutningar en sommarnatt i Falun 1994. Och så vidare.

Även gangstermord inträffade. Ta bara uppgörelsen om den illegala cigarettmarknaden i Stockholm som ledde till en avrättning på Solvalla 1998 och ytterligare en på krogen Brother Tuck några månader senare.

Guillermo Marquez Jara grips för inblandning i Stureplansmorden 1994.

Men situationen är betydligt värre i dag.

2012 är ett intressant år i sammanhanget. 68 fall av dödligt våld. Sedan började morden bli fler.

Den här brottskategorin är väldigt liten jämfört med annan form av kriminalitet och enstaka år säger oss inte mycket. Ta Norge, där Breiviks 77 mord gjorde statistiken för 2011 abnorm.

Men Sverige har legat på en högre nivå i tio år nu. Det är med andra ord inga tillfälliga förändringar.

Under 2000-talet, fram till och med 2014, nådde detta land bara över 100 fall av dödligt våld två gånger. Från och med 2015 har vi legat över varje år.

 

De som påpekar att Sverige i ett globalt perspektiv har blygsamma nivåer av det grövsta tänkbara våldet har i och för sig rätt.

Även reflektioner om att fixering vid morden riskerar ett tunnelseende och att den organiserade brottslighetens ekonomiska kriminalitet glöms bort är relevanta.

Men det är sannerligen inte en liten sak att Sverige sedan ett antal år toppar listan över dödligt skjutvapenvåld bland unga män i EU.

 

Och med tanke på hur 2023 har börjat, tyder inte mycket på en snar förbättring.