Skandal att nämndemännen i Snippa-målet tvingas bort

Två domare som har dömt ”fel” kallas till samtal med toppar i det stora politiska partiet och säger sedan upp sig.

Ungern? Nej, Sverige efter Snippadomen.

Hovrättsdomen i vilken en man på synnerligen egendomliga grunder friades för våldtäkt mot barn har väckt känslor.

Närmare 100 000 människor har skrivit på en digital protestlista, en demonstration med diverse kändisar i spetsen har hållits och eftersom domarna i målet slog upp Svensk ordbok i sitt mödosamma sökande efter innebörden av ordet snippa har redaktionen som ansvarar för lexikonet meddelat att definitionen av substantivet ska ses över.

I diverse intervjuer har lagman Åke Thimfors förklarat att en av anledningarna till att mannen friades är att det fanns oklarheter i den tioåriga flickans berättelse.

Hon ska i förhör ha sagt att fingret var inne i snippan, att det var långt inne och att det inte var inne alls.

En osäkerhet av detta slag är givetvis väsentlig i bedömningen av den åtalades eventuella skuld.

Beviskraven är och ska vara högt satta och i ett civiliserat land slängs inte människor i fängelse om rimliga tvivel har uppstått.

Men till saken hör att lagmannen utelämnar någonting väsentligt, nämligen att flickan inte i något av de två förhören som hölls med henne sa någonting om att fingret inte var inne.

Det var anmälningsmottagaren som i telefon uppfattade att hon hade sagt så. Exakt hur orden föll skrevs aldrig ner.

Kanske sa flickan verkligen det. Eller så har mottagaren av anmälan hört fel. Vi vet inte.

De här uppgifterna återfanns i en promemoria som försvaret av lätt insedda skäl viftade med under rättegången.

En av de fem domarna i hovrätten ville fastställa tingsrättens dom på tre års fängelse. i sin skiljaktiga mening tar hon upp detta bevis:

”Det finns skäl att värdera uppgifterna i promemorian med stor försiktighet”.

Till saken hör också att Ann-Christin Cederborg, professor i barn och ungdomsvetenskap och en av Sveriges ledande experter på förhör med barn, på uppdrag av Efterlyst har läst utskrifterna av tioåringens berättelse.

Hon berättar i tv-programmet att flickan sammanlagt tolv gånger säger att fingret var inne och dessutom visar med handen vad hon menar.

Professorn säger att redogörelsen hänger ihop, den innehåller inga motsägelser, inte ett ord om att finget inte var inne.

För Cederborg råder det ingen tveklan om vad flickan menade då hon pratade om snippan.

Nu har inte bara lagman Thimfors varit ute i pressen. Även åklagare Ewa-Lotta Swahn, som också har utsatts för kritik, har villigt låtit sig intervjuas.

Med tanke på den turbulens som har uppstått är det begripligt att de vill förklara och försvara sig.

Men detta ordkrig är olyckligt. Domen har skadat rättsväsendets anseende tillräckligt och fortsatt pajkastning gör inte situationen ett dugg bättre.

Bäst vore att parterna tystnade. Den enda som har anledning att uttala sig är riksåklagare Petra Lundh, som inom kort ska ta ställning till om hon tänker överklaga domen till högsta instans.

Och om prövningstillstånd begärs, ska ju naturligtvis också Högsta domstolen fatta beslut och därmed också yttra sig.

En mindre lustig dimension i soppan är för övrigt hätskheten i det drev som har uppstått mot domarna.

Det är givetvis helt i sin ordning att ha åsikter om domen. Och upprördheten är fullt begriplig; att en person frias efter att det anses vara bevisat att fingret var inne i snippan har fått även lagkloka att höja på ögonbrynen.

Tonen i såväl sociala medier som i de cirka 1 500 mejl som har kommit till hovrätten har inte alltid varit ett under av artighet, men även det är i sin ordning.

Aggressiviteten här och där är dock obehaglig. Thimfors har varit med länge, han säger att reaktionerna inte påverkar honom, jag har ingen anledning att ifrågasätta det.

Men hur känns det för en domare i början av sin bana att veta att ett friande kan leda till skitstorm? Kan den vetskapen rent av påverka utgången i ett mål?

Än allvarligare är att Socialdemokraterna tycks ha fått skrämselhicka av uppståndelsen.

De två nämndemän som deltog i friandet var utsedda av Sveriges största politiska parti och kallades till ”coachning” med Mattias Jonsson, ordförande i S Göteborg och riksdagsledamot, samt Claes Wennberg, partiets förste ombudsman i staden.

Efter att partitopparna pratat klart valde nämndemännen, som är lika mycket domare som de lagfarna, att säga upp sig. Ett beslut riksdagsmannen ansåg vara ”klokt”.

Vad som sades under mötet är för oss utomstående okänt, men det är svårt att skaka av sig misstanken att de tvingades bort.

Detta är en skandal. En domare måste kunna döma misshagligt utan att utsättas för politiska repressalier i händelse av tidningsrubriker och Instagramuppror.

Ytterst är detta en fråga om rättssäkerhet och om maktdelning. Politiker stiftar lagar och om de är missnöjda med dömandet får de stifta nya lagar. Inte sparka dem som tolkar lagarna.

En och annan borgerlig ledarskribent har kritiserat S för tilltaget.

Kritiken är i högsta grad rimlig, men inte med ett ord nämns att Moderaterna betedde sig likadant efter en usel dom i Solna tingsrätt härom året. En nämndeman tvingades även då bort.

Problemet är med andra ord större än S i Göteborg. Problemet är att politiska partier har en tendens att göra sig av med domare som dömer ”fel”.

Tankarna går till diktaturer, bananrepubliker och det Ungern som på goda grunder kritiseras av svenska politiker för att vara på väg att avskaffa demokratin.