Stora missar i utredningen om mordet på Lena Wesström

Den 47-årige mannen hittades död cirka tjugo minuter efter att han dömts till 18 års fängelse för mordet på Lena Wesström.

Lena Wesströms mördare är död.

Polis och åklagare kunde onekligen ha agerat annorlunda.

Inget är så enkelt som att i efterhand, med tillgång till facit, peka finger och ha åsikter.

Med det sagt finns det all anledning att fråga sig hur utredningen om mordet på Lena Wesström, en utredning som från början har kantats av misstag, kunde sluta på det här sättet.

Bara minuter efter att Göta hovrätt tillkännagav att 47-åringen dömdes till 18 års fängelse avled mannen.

I en intervju med Aftonbladet säger nu åklagare Åsa Hiding att hon inte gjorde någonting fel.

En något mer självkritisk inställning hade onekligen varit klädsam.

Åklagaren måste ha förväntat sig en fällande dom. Det var rent av en förutsättning för att ha rätt att överklaga tingsrättens friande av den åtalade.

Hiding och hennes kollega Therese Johansson saknade mot den bakgrunden inte anledning att begära mannen häktad i samband med att förhandlingen avslutades.

Mord är inte småsaker och den åklagare som tror sig ha tillräckliga bevis har också anledning att kräva att den misstänkte inte ska befinna sig på fri fot.

Dessutom förelåg en konkret flyktfara. 47-åringen har tidigare försökt undkomma rättvisan.

Några dagar efter att Wesström hittades död flög den misstänkte till USA. Men då han var efterlyst släpptes han inte in i landet.

Vi kommer aldrig att få veta hur hovrätten hade ställt sig till ett sådant yrkande. Men i stora mål är det inte ovanligt med överläggningar under förhandlingens gång.

Kanske hade domarna redan bestämt sig för att bevisen räckte. I så fall hade mannen häktats. I så fall hade han varit vid liv i dag.

En annan fråga som väntar på svar är varför inte polisen höll mannen under någon form av uppsikt i fredags, dagen då domen föll.

Hovrätten meddelade sitt beslut klockan 11. Enligt Aftonbladets uppgifter var det först en halvtimme senare som stationsbefälet beslöt att 47-åringen skulle hämtas in. Då var det för sent.

Polisen borde ha varit stand by. Då hade mannen kunnat ha gripits så fort domen blev känd.

Det här är nu inte den enda fadäsen i den här i alla bemärkelser tragiska historien.

Att kvinnans kropp hittades öppet i närheten av hennes bostad hindrade inte att det tog fyra dagar innan den hittades. Och det var inte polisen som gjorde fyndet.

Bevis är en färskvara och denna fördröjning ledde till att förundersökningen redan i början hamnade i en uppförsbacke.

Det visade sig också att polisen fått larm om kvinnoskrik i området där Wesström bodde vid tiden för mordet. Men ingen patrull ryckte ut.

Eländet fortsatte med att spaningsledningen byttes ut.

Den vidskepligt lagde skulle möjligen dra slutsatsen att det vilar en förbannelse över hela förundersökningen.

Vi andra konstaterar att besvärande många misstag har begåtts. Förhoppningsvis finns här någonting att lära.

Följ ämnen i artikeln