En sörja av motstridiga besked
Vagt, motstridigt – och fegt
Ett år in i coronapandemin har regeringen och myndigheterna fortfarande inte fått ordning på sin kommunikation.
Den är usel.
Munskydd, avstånd, vaccinplaner är en sörja av motstridiga och vaga besked.
Vi börjar med munskydden. I början framställdes de som direkt kontraproduktiva. Smittspridningen skulle inte hejdas av dem. Däremot kunde den förvärras genom att folk inte förstår hur de ska användas. I fuktiga, felaktiga skydd kunde viruset frodas.
Nu ska vi använda munskydd. I kollektivtrafik och på andra ställen där det är svårt att hålla avstånd. I Stockholms t-bana trumpetas budskapet regelbundet ut. När man reser kollektivt ska munskyddet sitta på.
Vad är det som förändrats? Den allmänna kunskapsnivån har sannolikt inte förbättrats. Trängseln har snarare avtagit än förvärrats. Att pandemin överraskade oss i sin snabbhet och omfattning kan förklara många av de inledande misstagen i kommunikationen mellan medborgare, myndigheter och regering.
Men nu har det gått mer än ett år sedan WHO klassade covid-19 som en pandemi och mer än 13 månader sedan regeringen definierade den som en samhällsfarlig sjukdom. Det har alltså funnits gott om tid att strama upp kommunikationen.
Men det har inte skett. Den kan utan överdrifter kallas både oklar och förbryllande. Eller usel.
Det kan vara så som statsepidemiolog Anders Tegnell sade i Sveriges Radio förra veckan. Att expertisen fortfarande inte vet hur viruset sprids, de famlar i mörkret.
Det kan förklara varför man övergått från att säga att munskydd bara har en psykologisk betydelse till att det kan hindra spridningen av smittan. Men varför inte säga det rakt ut? Folk är inte dumma.
Ett annat exempel är det här med avstånd. Hålla avstånd är enligt Folkhälsomyndighetens chef Johan Carlson det enda kända sättet att undgå att bli smittad – för dem som inte är vaccinerade.
Från början varierade detta avstånd mellan Folkhälsomyndighetens ”en armlängd” till andra förståsigpåare som rekommenderade allt mellan 1, 1,5 och 2 meter.
Nu nämns nästan aldrig en specifik längd längre. Lite svepande visar en del affischer på en pil mellan en och två meter. Men de flesta nöjer sig med det korta konstaterandet ”avstånd” och så får man själv lista ut hur långt det är.
En nyligen upptäckt underlighet är antalet kvadratmeter som varje besökare på nöjesparker ska ha till sitt förfogande. Det är 20.
På danska Tivoli räcker det med fyra kvadrat och i svenska matbutiker med tio. Varför krävs 20 kvadrat på Skara sommarland där man till skillnad från Ica eller Coop ägnar sig åt aktiviteter utomhus? Synnerligen oklart. Obegripligt, skulle man också kunna säga.
Listan kan göra väldigt mycket längre. Varför får man exempelvis inte ta en kopp te på ett café efter klockan halv nio på kvällen? Medan det går bra före det klockslaget. Man undrar, normalt glesnar gästerna på kvällskvisten vilket borde ha en välgörande effekt på smittspridningen.
Men den mest misslyckade kommunikationen hittills gäller vaccinet. Inte för att den till skillnad från det mesta andra var otydlig. Tvärtom den var mycket tydlig. Men vilade på lösan grund.
Regeringen spände bågen och meddelade att målet var att varje vuxen svensk skulle vara vaccinerad till halvårsskiftet i sommar. Jag har inte sett att något annat EU-land hade samma ambitiösa målsättning – kanske för att den var verklighetsfrämmande.
Det svenska målet, att alla över 18 år skulle ha fått sina doser senast sista juni, byggde på att allt fungerade perfekt.
Emma Spak, chef för sjuk- och hälsovårdssektionen på Sveriges kommuner och regioner, SKR, meddelade redan för någon månad sedan att målet inte skulle uppnås om färre doser än som då prognostiserats levererades. Det vet vi ju nu att så inte kommer att bli fallet. Så sent som i fredags drog Astra Zeneca ner sina leveranser med 3,3 miljoner doser.
Men regeringen körde på. Ministrar sade att de regioner som misströstade om att nå målet var dödgrävare.
Lite senare sade Anders Tegnell att det skulle bli ”tuffare” att nå målet. I dag säger han ingenting.
Häromdagen sade socialminister Lena Hallengren att ”målbilden kan behöva justeras”.
Så kan man också säga i stället för att erkänna att målet inte var realistiskt och inte kommer att nås. Den byggde på ett perfekt flöde av 15 miljoner doser från vaccintillverkare till nålsticket i armen. Med tre–fem olika vaccin, olika tidsrymder mellan doserna för flera av vaccinen och en tidtabell (från gammal till yngre) som ställer stora krav på administrationen.
Det som ersatt de från början glasklara beskeden om vaccineringarna är en icke-kommunikation. Det finns ingen ny målbild trots att den gamla fallit, inga nya besked. Medborgarna får klara sig ändå.
Det verkar som om regeringen och myndigheterna tycker att deras kommunikation i coronafrågan varit bra. Tyvärr inte, den är och har varit usel.
Gå med i vår opinionspanel
Vill du vara med och svara på Demoskops undersökningar där vi tar reda på vad svenska folket tycker om exempelvis samhällsfrågor och politik? Resultat presenteras bland annat i Aftonbladet. Det är frivilligt att svara, du är anonym och kan gå ur när du vill. Klicka på länken för att anmäla dig.