Tiotusen steg och ingenstans att gå
Det kändes som att de tog en paus där ett tag. Men så plötsligt var de igång igen.
De som jagar tiotusen steg.
Man ska gå tiotusen steg per dag. Någon säger det.
Tiotusen steg.
Annars.
Oklart.
Annars dör man i förtid. Blir fet och ful. Sover sämre. Får inga röda kinder. Drabbas av benskörhet och mörka ringar under ögonen. Antar formen av en tevespelare.
På Instagram heter det att man ska gå en ”stupid mental walk för sin stupid mental health.” Men hur mycket mental hälsa behöver man? Det känns som om hela omgivningen mår lite tjyvtjockt i det inre, då är det väl bättre att passa in, förstå sin medmänniska.
Ska jag gå tiotusen steg för att bli äldre? Men när jag räknar mina dagar vid livets slut ska jag då inte dra ifrån all tid jag la ner på att gå utan mål och riktning?
Om få steg leder till förtida död så går jag på måndag. I förrgår gick jag sextiotre steg. Det är ett par toalettbesök och sen var den dagen slut. Men det är inte en dag att sörja, jag slapp gå tiotusen steg utan att komma fram, gå upp för Mount Everest fast rakt fram i mitt närområde. Pulsklocka har jag inte heller. Hur vet alla vi sans pulsklocka vad pulsen är, hur vi sov, om vi lever?
Jag tycker att pulsklocka är så löjligt att min vanliga klocka stannar. Den som är snygg och har läderarmband och som passar snyggt till vit skjorta och som.
Visar tiden.
Tjugoåtta sekunder efter vad klockan var för tjugoåtta sekunder sedan så avslutade Nils van der Poel sitt sista varv och tog guld i skridskor som ser ut som min pappas. Eller Nilsvanderpool som jag ändrade Discoverylösenordet till. Jag tror att han heter van der pool för att jag inte har tagit en stärkande stupid mental tiotusen steg-walk.
Det kommer gå bra för mig trots att jag vissa dagar går mindre än hundra steg.
Tänkte jag. Tills jag läste om Nils van der Poels träning. Den som alla pratar om. Att han, när han har gått tio miljoner steg, går en runda till. För om han tränar mer än de andra så blir han bättre än de andra och då vinner han.
Det kan inte bara vara jag som tänker att man nog måste vara född till begåvning också. Man kan inte träna sig till stordåd. För då skulle tillexempel en sån som jag vinna OS om jag bara siktade över mina 7 000 steg som är rekord för månaden.
Jag tänker på Nils och hans träning, min brist på träning.
Är jag död på insidan så stilla som jag är?
Är Nils stupid mental health?
Det är en så otrolig skillnad på vad Nils kropp får och vad min aldrig får. Vi är trots allt samma art.
Detta och annat tänker jag på medan jag funderar på att ta en promenad i en cirkel och komma tillbaka dit jag började.
Det, och att Nils är världens sötaste brevbärare på de där bilderna med öronlappsmössa.
Det, och att 18 000 européer dör av buller varje år.
Och där jag sitter är det tyst.
