SD-åklagare kartlades politiskt av Ekobrottsmyndigheten
Ekobrottsmyndigheten har med bara ett anonymt tips som grund i hemlighet kartlagt en åklagares politiska åsikter.
En granskning som diariefördes först månader senare.
Aftonbladet avslöjade i förra veckan att EBM, en myndighet som bekämpar avancerat trixande med skatter och bokföring, ska omplacera en tung och frispråkig åklagare som även är skyddsombud och fackligt förtroendevald.
Granskningen visade att det finns ett utbrett missnöje med generaldirektör Monica Rodrigo och att ingen arbetsmiljöundersökning har gjorts de senaste fem åren.
"Vi har en god arbetsmiljö" löd rubriken på en försäkran från Rodrigo som lades ut på myndighetens intranät dagen efter min text.
Tilltaget väckte ont blod bland medarbetare, men då högsta hönset redan vet att stämningen inom organisationen är på topp, behövs rimligen ingen ny utredning göras.
Även behandlingen av en annan medarbetare än den som ska placeras om väcker besvärande frågor.
Personen har arbetat som åklagare sedan 1994 och även tjänstgjort några år hos Riksåklagaren. 2006 anställdes juristen av tvillingmyndigheten EBM.
Förra våren fick myndigheten ett anonymt tips om att hen varit aktiv på diverse bloggar i nätets mindre vackra undervegetation.
Arbetsgivaren fick skrämselhicka och städslade ett privat säkerhetsbolag att göra en granskning av åklagarens politiska förehavanden.
Detta fick medarbetaren veta först senare, då hen anlitat en envis advokat som började ställa besvärliga frågor.
Kostnaden för den 32-sidiga rapporten, 18 750 kronor, fick för övrigt skattebetalarna ta hand om.
I slutet på maj 2019 ville chefen prata med den utredde, som dock förvägrades ha en facklig representant med sig under mötet och därför inte ställde upp.
Senare sam dag var det samma visa igen. Nytt möte, helst utan fackets närvaro.
Låt oss då titta på vad den externa granskningen visade.
Åklagaren har i forum och bloggar beskrivit sig som en moderat som inte imponerades av Decemberöverenskommelsen mellan sex av riksdagens åtta partier som träffades 2014.
Syftet med denna allians var att stänga Jimmie Åkesson ute från inflytande och juristen blev så irriterad att hen bytte till SD.
Så långt inga märkligheter. Det är en resa som många andra moderater, och för all del även socialdemokrater, har gjort.
Men åklagaren inte bara övergav sitt gamla parti utan kandiderade för SD i kommun- och landstingsvalen 2018.
Personen har i vissa fall varit anonym på nätet i andra skrivit under med sitt namn.
Det har rört sig om de i dessa sammanhang vanliga litaniorna. Förd invandringspolitik är galenskap, människor som röstar till vänster är idioter och feminismen har snart tagit makten över myndigheterna.
Åklagaren har bland annat varit kommentator på Snaphanen, en dansk sajt som lider av muslimdille, tjatar om kulturkrig och gör reklam för böcker om rasforskning.
Om de två skandinaviska kvinnor som halshöggs för några år sedan i Marocko skrev juristen exempelvis så här:
"Jag ska i stället ägna resten av mitt liv åt att i tal och skrift upplysa världen om de drivkrafter som får unga män att bete sig som underutvecklade och inavlade avskum".
I fem av inläggen avslöjar debattören sitt yrke. Som då det påstås att åklagare som är måna om karriär och löneutveckling bör undvika att "gräva efter bevis om pedofili och barnäktenskap bland invandrare".
Mer av den här retoriken förekommer. Jag tror dock att ni har bilden klar för er vid det här laget.
Men bilden är inte entydig. Åklagaren skriver här och där att hen inte är rasist och att vem som helst som gör rätt för sig bör vara välkommen till Sverige, oavsett om de är "svarta, gula eller gredelina".
Och i ett sammanhang kallar personen högerextremisterna inom Alternativ för Sverige "rasseslynglar."
Så långt den externa granskningen. Men det som sker nu är egendomligt. Åklagaren ges nämligen inte möjlighet att kommentera resultatet. Dessutom diarieförs inte handlingen förrän långt senare.
Detta är nu inte den enda åtgärden vidtagen av arbetsgivaren som inte har dokumenterats ordentligt.
Vilket inte innebär att detta är ett fall där ord står mot ord. Jag har tillgång till diverse skriftväxlingar. EBM medger att fel har begåtts.
"Jag konstaterar att dokumentationen och diarieföringen vid myndigheten uppvisar vissa brister", som generaldirektör Rodrigo återhållsamt skriver i ett brev.
Vad vill jag då ha sagt med detta?
Det är begripligt att arbetsgivaren reagerar. En åklagare som befinner sig i miljöer av detta slag kan, om inte annat, utgöra en viss säkerhetsrisk och med hot om avslöjanden utsättas för påverkan.
Att dessutom göra ett nummer av sin titel är omdömeslöst.
Möjligen skadas förtroendet för kåren av att medarbetare rumlar runt i kommentarsfält av detta slag. Åklagare lyder under objektivitet och även invandrare ska kunna känna att de blir rättvist behandlade.
Men även huvudpersonen i denna text har givetvis yttrandefrihet och måste inom lagens ram få nyttja den utan att bli trakasserad av arbetsgivaren.
Och det är inte olagligt att besöka dessa sajter. Staten ska inte lägga sig i att folk gör det.
Ytterligare en sak som dessbättre är tillåtet i Sverige är att den som vill får kandidera för ett parti som är representerat i riksdagen.
Nu har EBM lagt ner utredningen utan att åtgärder vidtagits. Åklagaren har bytt kammare. Det är nog lika bra för alla inblandade.
En lagom nivå hade varit att chefen kallat in medarbetaren och bett denne tänka sig för på nätet och vänligen undvika att åberopa sin tjänsteställning i sin politiska argumentation.
I stället har någonting så skakigt som ett anonymt tips lett till vad som närmast är att betrakta som en kartläggning av en anställds politiska åsikter genomförts.
En kartläggning av lagliga aktiviteter på fritiden, beställd av statlig myndighet, gjord bakom medarbetarens rygg och diarieförd först två och en halv månad efter att den blev färdig.
Någonstans sitter en grå byråkrat från DDR med ett belåtet leende på läpparna och nostalgiska tankar om den gamla goda tiden.
Att arbetsgivaren inte ville att facket närvarade vid förhör vittnar inte heller om en alldeles sund miljö.
Den här historien är inte smickrande för Ekobrottsmyndigheten.