Mejla

Jonatan Unge

Inte bara Saltkråkan som behöver en uppfräschning

”Hur obehagligt det nu än kan kännas inför en remake av Saltkråkan så får man i alla fall erkänna att många av de filmatiseringar som gjorts av Astrid Lindgrens böcker är väldigt, väldigt dåliga”, skriver Jonatan Unge.

Foto: SF STUDIOS

KOLUMNISTER

Det ryktas om att det ska göras en ny version av Saltkråkan.

Ett rykte som tydligen rört upp känslor.

Exakt vad man är upprörd över vet jag inte, men jag gissar att man är orolig över att något man inte tycker hör hemma i Saltkråkan ska forceras in. Vad detta ”något” är kan man ju bara spekulera i.

Jag tror invandrare.

Eller är det kanske bögar man inte vill ha inforcerade?

Nä, inte kan det vara bögar, de som är så oförargliga. Det är nog invandrare.

 

Min vän Ola sa att Yasin ska spela rollen som Farbror Melker men inte kan väl det stämma? Hur som helst, visst kan det kännas lite konstigt att det ska springa runt en massa bögar och invandrare på Saltkråkan, även om det är en känsla man bör keep on the down-low, men vad ska man göra? Tiden den går, utveckling och bla bla etc etc, eller hur?

Allt jag begär är att man behåller scenen där den lilla rikemansdottern, vars far är spekulant på Snickargården, ber sin far att riva huset och i stället bygga en bungalow. Himla bra scen, för även om man inte vet vad en bungalow är, jag vet till exempel inte, så förstår man direkt att bara en riktig skit vill bo i en sån.

Är det en enplansvilla? Hur kan man inte vilja ha trappor? En sån liten fascist.

 

Hur obehagligt det nu än kan kännas inför en remake av Saltkråkan så får man i alla fall erkänna att många av de filmatiseringar som gjorts av Astrid Lindgrens böcker är väldigt, väldigt dåliga.

Pippi Långstrump till exempel. Musikläggningen är hiskelig för att inte säga helt absurd. Annika är en katastrof och Tommy ännu värre. Herr Nilsson spelas av en apa och är väl okej, men inte mer än så.

Men hur mycket Pippi Långstrump än hade behövt en uppfräschning så är det ingenting emot Bröderna Lejonhjärta. Denna fantastiska saga som har allt just en sådan ska ha. Men Bröderna Lejonhjärta är ju en jättebra film tänker väl ni?

Icke. Det är ert minne av Allan Edwall som lura er. Ja, Allan är så klart bra, men filmen är urusel.

Jonatan och Skorpan är så 70-talscreepy i sina pottfrisyrer och mjuka kläder i lila att man ryggar tillbaka när man ser dem. Det stora avgörande slaget där folket strider mot Tengils armé består av fyra statister som springer fram och tillbaka lite på måfå över en slätt. Det är så taffligt och torftigt att det ser ut som att en oambitiös hembygdsförening har satt ihop det. Draken Katla är lika skrämmande som en bunt med frigolit, vilket är exakt vad hon är byggd av.

Det är synd och skam att denna saga inte förts över till filmduken på ett bättre sätt. Någon borde föreslå för någon att ta tag i det. Och denna någon är jag.

 

En jul för en väldans massa år sedan råkade jag befinna mig i närheten av regissören Tomas Alfredson. Jag nämnde då att man borde göra en remake på Bröderna Lejonhjärta, vilket han inte verkade ta någon som helst notis om.

Han bara nickade och fortsatte med att knäcka nötter, eller vad man nu gör vid jul.

Nu har jag på omvägar fått höra att Alfredson lagt beslag på rättigheterna till filmen.

Utmärkta nyheter.

Även om ett tack för tipset hade varit klädsamt.

 

Av: 

Jonatan Unge

Publisert:

LÄS VIDARE

SVT spelar in ny "Saltkråkan"

ÄMNEN I ARTIKELN

Astrid Lindgren

Film

Böcker

Allan Edwall

Tomas Alfredson