Premiärministern: Vår säkerhetstjänst kan ha mördat Zaida Catalán

Två ökända generaler har pekats ut som skyldiga till mordet på Zaida Catalán.

Nu talar Kongo-Kinshasas premiärminister öppet om att hans egen säkerhetstjänst kan ha mördat FN-svenskan.

– Han förnekade inte att det kan vara så, säger biståndsminister Peter Eriksson (MP).

Den 12 mars 2017 försvinner den svenska FN-experten Zaida Catalán under ett uppdrag i Kongo-Kinshasa. Sexton dagar senare hittas hon och hennes amerikanske kollega Michael Sharp döda i en grav i djungeln.

Kongos regering pekade tidigt ut en lokal bymilis som skyldiga till morden, men de officiella uppgifterna har gånggång visat sig inte stämma.

Trots att två och ett halvt år har gått har ingen dömts för morden.

Rättegången, som ännu pågår, har kantats av skandaler. Misstänkta har förts bort av säkerhetstjänsten och två vittnen har dött under mystiska omständigheter, varav ett med insektsgift i kroppen. En huvudmisstänkt lyckades också rymma under mystiska förhållanden.

”En statsangelägenhet”

I den nyutkomna boken ”Mordet på Zaida Catalán” – som jag själv har skrivit – kommer jag i kontakt med en kongolesisk topptjänsteman som hade täta kontakter med Zaida Catalán före mordet. Källan pekar ut två kongolesiska generaler direkt under landets dåvarande president, Joseph Kabila, som de som beordrade morden.

Den ene generalen arbetade vid tiden för mordet för säkerhetspolisen medan den andre än i dag är verksam inom Kongos militära underrättelsetjänst. Båda generalerna är ökända för att under flera år ha begått grova brott mot mänskliga rättigheter.

– Morden var en statsangelägenhet. FN behövde förstå att de inte skulle lägga sig i Kongos affärer, säger källan i boken ”Mordet på Zaida Catalán”.

Generalerna nekar skuld.

Biståndsminister Peter Eriksson (MP) besökte i förra veckan Kongo-Kinshasa, som första svenska minister efter mordet.

Nämnde själv koppling

Vid ett möte i huvudstaden Kinshasa träffade han bland annat Kongo-Kinshasas premiärminister, Sylvestre Ilunga Ilukamba. Eriksson tog då upp Sveriges missnöje med det olösta mordet.

– Vi kräver att de anklagade ska ställas till svars. Han var medveten om att vi inte var nöjda och att det här fortfarande är ett öppet sår i Sverige, säger Peter Eriksson, när Aftonbladet träffar honom i tjänsterummet på UD.

Biståndsminister Peter Eriksson (MP) besökte i förra veckan Kongo-Kinshasa och träffade bland annat landets premiärminister Sylvestre Ilunga Ilukamba.

Två höga generaler har pekats ut som skyldiga. Nämnde du det för premiärministern?

– Jag känner till uppgiften från din bok, men nämnde inga namn. Däremot sa jag att det gjorts efterforskningar där kopplingar görs till militären och säkerhetstjänsten.

Vad svarade han då?

– Premiärministern nämnde själv att det kan finnas kopplingar till säkerhetstjänsten. Och att det försvårar en lösning.

”Vill distansera sig”

Så Kongos premiärminister erkände att hans egen säkerhetstjänst kan vara inblandad i morden?

– Ja. Vi hade ett ganska öppet samtal. Han hade inga förslag på hur man skulle hantera det, men medgav att det kunde försvåra processen. Han sa också att korruption är ett stort problem och att domstolsväsendet har stora problem med det, säger Peter Eriksson.

Hur tolkar du själv på att Kongos premiärminister inte kan utesluta att hans egen säkerhetstjänst ligger bakom mordet?

– Å ena sidan tyder det på att han vill distansera sig från mordet och det kan vara en förutsättning för att kunna gå vidare. Å andra sidan kan det här också försvåra utredningen.

Peter Eriksson.

Lade blommor vid sten

Svenska biståndsorganet Sida räknar i år med att betala ut uppemot 680 miljoner kronor i bistånd till Kongo-Kinshasa. Ändå vill Peter Eriksson vara försiktig med att använda pengarna som ett påtryckningsmedel mot Kongo.

– Det är i första hand genom FN-systemet som vi kan skapa tryck.

Zaida var tidigare verksam inom Miljöpartiet. Hur har det här fallet påverkat dig på ett personligt plan?

– Hon var en vän till mig. Under resan fick jag möjlighet att lägga blommor vid FN:s minnessten i Kinshasa och det kändes väldigt bra.