Isabella Lövin - din agenda är redan full

Kraven på att Isabella Lövin levererar som nytt språkrör är skyhöga.

Hon ska vända opinionen, få de gröna att framstå som tillräckligt mogna för att sitta i regeringen och återta miljöfrågorna.

Bland annat.

I eftermiddag väljs biståndsminister Isabella Lövin, 53, till nytt kvinnlig språkrör för Miljöpartiet de gröna. Kraven på henne är många – och höga.

Miljöpartiet gjorde ett dåligt val 2014 och har sedan dess tappat 30 procent av sina väljare. I opinionsmätningarna dalar stödet obönhörligt och närmar sig fyraprocentsnivån som avgör om man kommer in i riksdagen eller inte.

Isabella Lövin har alltså, redan innan hon är vald, en späckad agenda.

1. VÄNDA OPINIONEN. I valet röstade 6,9 procent på Miljöpartiet. I senaste Aftonbladet/Inizio var siffran 4,8. Trenden är tydlig, stödet dalar obönhörligt. Den utvecklingen måste Lövin vända, med benäget bistånd från resten av partiet.

2. BYTA TAKTIK I REGERINGSARBETET. Miljöpartiet gör uppenbarligen något fel i förhandlingarna mellan koalitionsregeringens båda partier. De drar förvånansvärt ofta det kortaste strået.

Ett exempel är det tvära kastet i flyktingpolitiken. Ena dagen hur generös som helst. Nästa dag på EU:s mininivå. Åsa Romson fällde en tår när hon berättade om beslutet men kunde inte riktigt förklara lappkastet.

Det är märkligt att de gröna inte når större framgångar i de interna dragkamperna. Under de åtta år som MP, och V, samarbetade med Socialdemokraterna ansågs de vara duktiga förhandlare som till slut fick som de ville.

Miljöpartiet är i mycket stort behov av sakpolitiska framgångar. Alltså måste de byta förhandlingstaktik.

3. AGERA VUXET. Det kaos som bröt ut sedan förre bostadsministern Mehmet Kaplan i april ertappats på fel middagar och för att säga fel saker saknar motstycke. Hans relativt begränsade förseelser fick enorma konsekvenser. Under flera veckor låg Miljöpartiet bokstavligen i ruiner.

Hanteringen lämnar mycket, för att inte säga nästan allt, i övrigt att önska. Det var, om man ska uttrycka sig milt, amatörmässigt.

MP måste nu tvätta av sig pajasstämpeln, ta det ansvar ett regeringsparti måste göra och jobba på att bli tagna på allvar. Men då räcker det inte att som Gustav Fridolin säga att partiet sitter i fler kommunala regeringar än Moderaterna. Det räknas nämligen inte. Det gör bara det riktiga regeringsarbetet, det nationella.

4. SLUTA LJUGA. Lite snällare uttryckt måste Miljöpartiet sluta förenkla. Under hela valrörelsen 2014 viftade språkrören med en kolbit och sade att Vattenfalls tyska brunkol skulle stanna i marken. Allt annat var en miljökatastrof.

Men vad Fridolin med flera glömde säga var att det inte är en fråga för regering och riksdag. Det är en fråga för Vattenfall och dess ledning. I alla fall så länge det står i ägardirektiven att de ska agera på affärsmässiga grunder. Ändras ägardirektiven, som det inte finns majoritet för i riksdagen, kan det vara annorlunda.

Detsamma gäller Bromma flygplats. Så länge verksamheten där bedrivs inom ramen för gällande lagar så har varken riksdagen eller regeringen med den att göra. Det är uteslutande en fråga för markägaren Stockholms stad som arrenderat ut marken till flygmyndigheten Swedavia till 2038.

Listan skulle kunna göras ännu längre. Men vi stoppar här.

5. TA TILLBAKA MILJÖFRÅGORNA. För närvarande uppfattas Miljöpartiet snarare som klimatsvikare än motsatsen. Förbifart Stockholm, Bromma flygplats, det tyska kolet. Den breda allmänhetens uppfattning är att de gröna vikt ner sig i dessa frågor.

I jämförelse väger ett nytt klimatpolitiskt ramverk, som MP gärna själva framhåller, fjäderlätt. Till och med dunlätt.

6. TA TILLVARA FÖRMÅGORNA. Att förra språkröret Peter Eriksson ankrades i EU-parlamentet i Bryssel fanns det skäl för. De gäller inte längre. Han, och andra, som vet hur man kommunicerar och dessutom får något gjort måste in i rikspolitiken om MP:s ökenvandring inte ska bli mer långvarig än nödvändigt.