Klart att Sörenstam ska ta emot medaljen
Jag är inte Annika Sörenstam.
Här är hur jag vet det: jag avskyr golf.
Förlåt, det lät hårt.
Jag hatar golf.
Förlåt, nu blev det visst värre.
Jag har aversioner mot golf. Det är inte min grej, jag är en ogolfig tjej, jag kunde inte ens innebandy. Hög klubba, gå och sätt dig och skäms för att du skalade av ansiktet på Stefan.
Men Annika har älskat golf hela sitt liv. Och även om det är roligt att kokettera med min sportsliga saktfärdighet så förstår jag hennes storhet. Det gör Trump också.
Jag har varit lite upptagen idag så jag har inte haft tid att göra det fuktade fingret i luften-grejen.
Men jag gissar att de flesta tycker att hon ska låta bli att dyka upp. Vidare så gissar jag att alla som tycker det aldrig har platsat i ett lag eller stått högst upp på en pall. Det här är det lättaste i hela världen. Att vara en kedjerökande tyckare som gillar fransk nougat och tycker att idrottare ska rädda världen.
Presidentens frihetsmedalj, det är ju jättestort!
Klart att hon ska ta emot den. Det var inte Annika som stormade Kapitolium iklädd en bäverfitta igår. Bara sluta, låt henne vara, låt henne få sin medalj.
Det här en otroligt besynnerlig liknelse, men jag jobbar på Aftonbladet, jag får göra nästan vad jag vill; När jag tänker på Annika och medaljen så tänker jag lite på Frida Boisen och rektorn som var antisemit.
En kvinna som har jobbat hårt och när det är dags för belöning så ska hon stanna hemma för att en man har gjort bort sig, om ni ursäktar mildheten i mitt uttryck.
Men det är ju inte Trump som ger henne medaljen, han är vit mans hand. Medaljen står för något större. Störst.
Jag har aldrig åstadkommit någonting, jag rökte Marlboro light istället för att idrotta.
Så jag kan bara föreställa mig känslan att vara etta i något ärofyllt, träna trettio timmar i veckan och få pris från överheten.
Visst kan det vara läckert och syrligt att säga nej tack.
Visst kan det vara skönt för stunden att låta kommentarsfältet på Instagram diktera villkoren.
Säkert kan man plocka många poäng genom att inte dyka upp.
Men ingen kommer minnas Annika för att hon lät bli.
Ingen som ylar nu kommer yla för evigt.