Jag lär mitt barnbarn att putsa silverskedar
Vad ska man göra med sitt sexåriga barnbarn?
Vi gör utflykter, leker med Barbie och ritar.
Och så putsar vi silver.
DN-kolumnisten Andrev Walden väckte uppmärksamhet nyligen när han citerade en lista som började:
”En tvååring bör kunna: Äta själv. Hämta och bära bort smärre saker. Plocka ihop sina leksaker”.
Listan kom från författaren Peter Olaussons twitterkonto. Han hade fotograferat av Icas populära hushållskalender från 1945 där en barnpsykolog slog fast:
”En treåring bör kunna: Hänga upp sina kläder på låga hängare. Klä av och på sig med undantag för besvärliga knäppningar och skobandsknytningar”.
Som mor- och farförälder inser man omedelbart att denna lista gäller fortfarande, likväl som när vi var barn, med vissa mindre justeringar.
”En fyraåring bör kunna: Duka av bordet. Torka disken. Bära in ved. Tvätta händer och ansikte”.
Vad det handlar om förstår alla som haft med barn att göra. Man ska lära sig att hantera sig själv. Och sedan ska man i familjens arbetsgemenskap anförtros vissa specifika och viktiga uppgifter.
”Jag vill hjälpa till”, säger mitt treåriga barnbarn och kommer med en pall när han ser att det stökas med kakbak på köksbänken. Jag tror att han kommer tycka det är jättekul att bära in vedträn till kaminen i fritidshuset i sommar.
”En femåring bör kunna: Borsta tänder och hår. Gå mindre ärenden. Hjälpa till med enklare städning”.
Det torkas inte så mycket disk längre och en femåring är för liten för att anförtros ett betalkort. Men å andra sidan kunde mitt äldsta barnbarn sätta på tvättmaskinen när hon var ett och ett halvt år.
Det är väldigt tillfredsställande och stärkande för självförtroendet att klara av ett uppdrag, hur litet det än är.
”En sexåring bör kunna: Hålla sitt rum i ordning. Borsta och sköta sina kläder. Borsta skorna. Värma vatten, soppor o. dyl. Polera silver”.
Waldens artikel och Olaussons Twitterinlägg har följts av massa kommentarer, där de vanligaste handlar om att det är ju knappt att vuxna klarar av det på listan, för att inte tala om tonåringar.
Polerandet av silver har hånats mest, som ett särdeles föråldrat exempel på skadligt barnarbete.
Men det är precis vad mitt sexåriga barnbarn är superduktig på. Jag har kaffeskedar i silver som jag fick som barn av mina faddrar. När barnbarnet fyllt sex år kändes det som ett perfekt uppdrag för henne.
Sagt och gjort, fram med putsmedel och bomullstrasa. Det gick snabbt att få ett fint resultat.
Sedan hittade vi ett par silverljusstakar som ingen hade putsat sedan jag ärvde dem. De blev gnistrande blanka och står nu på hedersplats i mitt hem. Varje gång barnbarnet kommer hit beundrar vi vårt framgångsrika arbete.
”En sjuåring bör kunna: Bädda sin säng. Använda dammsugaren. Koka kaffe. Anrätta enkla maträtter”.
Vilken underbar avlastning för stressade föräldrar. Modernt slaveri? Jag tror inte det. När jag tog fram pappas skoputsarlåda blev mitt treåriga barnbarn eld och lågor. Han vill inte vänta tills han är sex år med att lära sig borsta skor.
Mästerkocken Markus Aujalay, 50, berättar i SvD att han tyckte det var en otrolig känsla att vid sju års ålder vara chef över en chili con carne, bestämma hur den skulle smaka och bjuda resten av familjen.
DN-legenden Kerstin Sedvallson, 80+, skriver på Facebook att hon klarar det mesta själv, ”dessutom har jag ett hjälpsamt och gulligt barnbarn, en stark gosse på snart 16 år”. Kan en tonåring få bättre beröm?
Vilka hushållssysslor fick du lära dig som barn, vad lär du ut till barnbarnen och vad hjälper de dig med? Eller tycker du att de ska slippa hushållsarbete? Mejla mig och berätta.