Det är lätt att tro att Lundin döljer något
Lundin Petroleums motvilja mot en undersökning av verksamheten i södra Sudan är obegriplig.
Det är lätt att få för sig att bolaget har något fult att dölja.
Den badwill som Lundin Petroleum själva skapat kring sig beror på ren och skär oskicklighet. Med lite större fingertoppskänsla hade både spaltkilometer av för varumärket skadliga artiklar och gårdagens tumultartade bolagsstämma kunnat undvikas.
Det började med Aftonbladets uppmärksammade artikelserie i mars där reportrarna Leo Lagercrantz och Jens C Brandt berättade vad de tagit reda på om Lundins verksamhet i södra Sudan mellan 1997 och 2003.
I korta ordalag kan det beskrivas så här: Regeringsstyrkor eller regeringstrogen milis åtog sig att fördriva människor från området för att ge plats åt oljebolagens prospekteringar. Pengarna från eventuella fynd förväntade sig alla skulle hamna i fickorna på huvudstadens styrande elit.
De motprestationer som Lundin, och andra bolag, förbundit sig för, var det antingen ingen som kom ihåg eller också var de felaktivt utformade.
Artiklarna fick en rad institutionella ägare att kräva en oberoende utredning av huruvida bolaget hade följt sin egen uppförandekodex. Det kokade och representanter för storägare utanför familjen Lundin träffade bolagets ledning vid ett hemlighetsomgärdat möte på Grand Hotel i Stockholm.
Därefter engagerade Lundins förre överåklagaren Sven-Erik Alhem som gjorde en utredning om den eventuella utredningen. Han kom fram till att den skulle störa den förundersökning om misstänkt brott mot folkrätten som internationella åklagarekammaren leder sedan 2010.
Crescendot kom förra veckan då Lundin Petroleums vd Ashley Heppenstall i en intervju meddelade att de ägare som ville ha en utredning borde fundera över att sälja sina aktier. Tig eller stick.
Ungefär så såg det ut i går när bolagsstämman, återigen på Grand Hotel, inleddes. Den blev stormig, men som väntat röstades kravet på en oberoende utredning ner med bred majoritet. Röstsiffrorna blev 78,4 procent nej och 21,4 procent ja. Resten tyckte ingenting.
Ur ett kommunikationsperspektiv är hela historien ett grandiost misslyckande för Lundin Petroleum. Det är svårt att tänka ut sämre sätt att hantera utredningskraven än de har gjort.
De har hela tiden hävdat att de uppträdde korrekt i södra Sudan och har uppfyllt alla krav som kan ställas på ett bolag som vill leta olja.
Men i stället för att stå för den ståndpunkten har bolaget uppträtt som om de har något riktigt fult att dölja. Något som den efterfrågade utredningen eventuellt skulle kunna komma på spåren.
Om Lundin Petroleum var ”the good guys of Africa” har de väl inget att dölja. Om de agerat helt enligt regelboken är det sannolikt att utredningen skulle komma fram till just det. Eller?
Men i stället har Lundins genom sitt agerande lyckats få det att framstå som att de känner till något som kosta vad det kosta vill inte får komma ut.
Det är riktigt klantigt. Särskilt om det inte är sant.