Något har hänt - nu är jag över på andra sidan
Jag och Amanda brukade i början av vårt förhållande köpa Triss-lotter på ironi. Vi stod i kön på Ica och fnissade lite och sa: ”Och så två Trisslotter tack”. Och så satte vi oss på nåt kafé, nykära och lite tokiga, unga utav bara helvete med hela livet framför oss. Och vi skrapade våra Trisslotter, ironiskt blinkande åt en pensionärsframtid som låg så väldigt långt borta.
Åren har gått, och jag köper fortfarande Triss-lotter. Men jag fnissar inte längre. Jag bara köper dem nere på affärn och så skrapar jag dem med Amanda framför tv:n på kvällen.
Vann du nåt. Nej. Inte jag heller.
När gick jag från att ironi-köpa till att köpa på riktigt? Det är ju en otrolig förflyttning. När ägde den rum?
Det finns något vidrigt i det omärkliga, överglidandet.
Min pappa blev nervös av höga ljud. Om någon tappade något i golvet skrek han: ”NEJ!” När han startade bilmotorn och radion var satt på högsta skrek han: ”NEJ!” Jag och min brorsa brukade kärleksfullt härma honom när han inte var i rummet. Vi skrek ”NEJ” till varandra mest hela tiden. Och så fnittrade vi.
Nu märker jag att jag själv hojtar ”NEJ” för att skydda mig mot oväntade ljud.
När blev jag senior?
Jag ställer den frågan allt oftare till mig själv. Det händer saker i mitt liv som tidigare varit omöjliga. Som i veckan, när jag gick på min första bluffaktura. Den såg helt rimlig ut och det var inte så mycket pengar, så jag betalade.
Jag var skakad sen.
Tänk att jag nu plötsligt är ”en av dem”. Jag tillhör de lättlurades skara. De här människorna har man ju tidigare bara hört om på Rapport. Intervju i ett kök med olycklig tant som sitter och ser förvirrad ut med en massa fakturor framför sig på köksbordet. Berättaröst som återger hur skurkarna burit sig åt när de lurat tanten.
Tant beskriver nu sin nya belägenhet, med tandläkarräkningar som hon inte längre kan betala, och man tänker: Vilka jävlar, va, som utnyttjar liten tants demens för att få pengar.
Och så står man där själv.
Man känner sig inte dement. Man känner sig inte senior. Men något har ju alldeles tydligt hänt. Det är inte roligt att vara på andra sidan.
Amanda vann på Triss i går. Hon blev så glad att hon skrek: ”JA!” Jag blev så skrämd att jag skrek: ”NEJ!”