Åtalade ambassadören Anna Lindstedt skolexempel på naiv svensk

Finns ingen säkerhetsavdelning på utrikesdepartementet?

Tränas inte Sveriges ambassadörer i säkerhetstänkande?

Efter ännu en dag i rättegången mot förra Kinaambassadören Anna Lindstedt inser man att allt prat om naiva svenskar ute i världen nog stämmer.
Sverige ligger sedan fem år i konflikt med den ekonomiska supermakten Kina, en totalitär kommunistisk stat. Denna stat har kidnappat och fängslat förläggaren Gui Minhai, svensk medborgare, utgivare av kritiska böcker mot det kinesiska ledarskapet.

Sveriges ambassadör i Peking Anna Lindstedt bjuds ner till staden Nanjing för att titta på några företag, "Mini Silicon Valley". Hennes värd Kevin Liu sägs vara en stor vän av Sverige. Liu säger också att han innehaft fyra professurer i Frankrike, Indonesien och Kina, oklart i vilka ämnen, särskilt som Liu har svårt att göra sig förstådd på engelska.

Han har ett dussintal titlar och säger sig ha varit rektor på Mauritius.

Förre Kinaambassadören Anna Linstedt anklagas för egenmäktighet vid förhandling med främmande makt, efter ett hemligt möte om den fängslade förläggaren Gui Minhai.

Liu är bekymrad över fallet Gui Minhai, en surdeg i våra länders relationer. Samtidigt säger han sig vara yrkesmässigt intresserad av Gui Minhais dotter Angela som i åratal drivit kampanj för att få sin pappa fri.

Liu vill erbjuda Angela Gui arbete - fast han aldrig träffat henne.

På detta nappar Sveriges ambassadör Anna Lindstedt. I Stockholms tingsrätt sa hon på måndagen:

– Jag såg det som en genuin vilja att hjälpa ... en stark vilja att förbättra våra relationer ... en genuin faktisk kärlek till Sverige. Liu var en passionerad Sverigevän.

Svensk-kinesiska förläggaren Gui Minhai.

Ambassadören ställde sig inga frågor om vad som kunde ligga bakom denna iver att ge dottern till en av världens kändaste politiska fångar jobb.

Hon frågade inte vad Liu, som hon oftast kallade professor Liu, ville ha i utbyte.
Hon hjälpte Liu och dennes medarbetare John Meewella, srilankes bosatt i Finland, att ringa Angela Gui. Det var högintressant! Liu sa att han skulle använda sina kontakter högt upp för att få Gui Minhai fri.

Vilka kontakter?

Ambassadör Lindstedt frågade inte. Hon tyckte inte det var viktigt. Hon hade ju sett att Liu kände kommunistpartiets lokala pampar i Nanjing.

– Jag kunde se att han hade god kontakter på provinsnivå. Vi blev väl mottagna, sa Lindstedt i rätten.

Utanför rättegångssalen.

Det var en märklig dag och ett utdraget förhör. Åklagaren Hans Ihrman var stundtals irriterad och höjde rösten. Lindstedt svarade defensivt och oftast fåordigt. Långa stunder var det tyst när Ihrman bläddrade i protokoll och förberedde nästa batteri av frågor.

Kevin Liu skulle tala med sina känningar och de skulle i sin tur vända sig uppåt och sedan skulle Gui Minhai bli fri.

Kevin Liu och John Meewella verkade ju så hyggliga. De sträckte ut sina händer till Angela Gui, en fattig doktorand i Cambridge i behov av pengar. De begärde inget tillbaka.

Ambassadör Lindstedt frågade inte heller hur det kom sig att en affärsman i Kina vill ge arbete till en person som gör Kinas ambassadör i Sverige ursinnig. Han har hos utrikesdepartementet klagat över Angela Guis "illvilliga anklagelser" och sagt att UD bör hälsa henne att hennes agerande kan påverka pappans ärende negativt.

Det är en diktaturs vanliga sätt att hota och locka. Var tyst så kanske det löser sig.
I Kina verkar en affärsman på statens nåder. Och en sådan man vill ge försörjning till en av Kinas viktigaste kritiker?

Har man en gång valt att tolka tecknen positivt kan man tvingas att fortsätta för att rättfärdiga tidigare beslut. Eller intala sig att man gör rätt.

I rätten sa åklagaren Ihrman konsekvent "kinesiska kommunistpartiet". Han sa det för att driva in poängen att det partiet bestämmer i Kina, ingen annan.
Det var ett hårt och kompromisslöst ordval.

Anna Lindstedt å andra sidan var försiktig och hennes ord blev lösa i kanterna:

– Rent generellt har alla länder intresse av positiv mediarapportering. I Kina är det tydligare eftersom landet är auktoritärt.

– När det kommer negativ publicitet om Kina är man missnöjd.

Anna Lindstedt.

Angela Gui for till Stockholm från Cambridge där hon studerar. Kevin Liu och John Mewella hade ordnat flyg och hotell. Anna Lindstedt flög in från Peking. De skulle alla träffas på Sheraton.

Men först skulle Anna Lindstedt luncha på kinesiska ambassaden. Det var ett avrundningsmöte med Kinas ambassadör eftersom Lindstedt tvingades sluta i förtid i Peking. Cheferna på UD var missnöjda med hennes arbete.

Hon sa inget om sammankomsten på Sheraton. Lunchmötet på Kinas ambassad på Djurgården och mötet på Sheraton samma dag var åtskilda händelser för Anna Lindstedt.

Ändå blev hon inte fundersam när Kevin Liu och John Meewella oannonserade kom till ambassaden i en Bentley för att köra henne till hotellet.

Mötet där blev en katastrof. Meewella satte Angela Gui under extrem press. Sluta bråka i pressen om pappa ska bli fri. Anna Lindstedt satt med under mötet men säger att hon bröt det när Meewella och Angela Gui blev "ovänner".

Under en period tillbringade jag många timmar tillsammans med en före detta kommunistisk diktator. General Wojciech Jaruzelski i Polen. När jag sa något han tyckte var särdeles naivt berättade han en historia.

Polacken: Oj, oj, oj! Andra världskriget var så hemskt! Våldtäkterna! Förintelselägren! Morden! Tyskarna jämnade Warszawa med marken!

Svensken: Varför ringde ni inte polisen?

– I min värld är det som hänt inte så dramatiskt, sa Anna Lindstedt i rätten.

Hon är åtalad för egenmäktighet vid förhandling med främmande makt, ett brott där straffskalan i fredstid går upp till två års fängelse.

Oavsett domslut är rättegången en tragedi för Lindstedt vars goda motiv ingen ifrågasätter.