Rätt att sanera spelreklamen

– Den svenska staten är tillbaka.

Civilminister Ardalan Shekarabi höll i dag en presskonferens om spelreklam och gjorde någonting så oroväckande som att sätta ner foten.

Jag skriver oroväckande, för få saker är så vanskliga som när politiker i ledande ställning får feeling och ska visa handlingskraft.

Det kan sluta med att regeringen markerar mot förortskids som kastar sten mot polisen med att slänga fram lagförslag innehållande livstids fängelse.

Handlingskraften just denna dag rörde dock all den spelreklam som sedan årsskiftet förpestar det offentliga rummet.

Så nu stod äntligen civilministern i talarstolen. I vanlig ordning med en fluga under hakan, ett plagg som numera i övrigt strängt taget uteslutande bärs av unga moderater som drömmer om att bli gamla och vinna tillträde till den exotiska krets av högergubbar som får högt blodtryck av att 30 år efter att Ebba Grön lagt av upptäcka att Thåström är vänster.

På en skärm avlöste talepunkterna varandra. "Ohållbar situation"..."omfattande och aggressiv reklam"..."Branschens åtgärder inte tillräckliga"...

Minns ni hur det var före årsskiftet?

Formellt hade den svenska staten spelmonopol, men det var i praktiken upphävt av mer eller mindre seriösa aktörer som översköljde oss med reklam som berättade om ett liv i sus och dus efter jättevinsten. Spelandet var oreglerat och utnyttjades i kriminell verksamhet.

Någonting behövde göras. Och lösningen blev ett system där privata vinstintressen släpptes in på marknaden genom ett system där företag kunde söka licens.

Det har fått positiva effekter som glömts i debatten. Som att över 30 000 personer utnyttjat en ny möjlighet att stänga av sig från spel.

Samtidigt. Politikerna förutspådde att den nya konkurrensen om de spelsugna skulle kunna leda till avarter och spellagen stipulerar att reklamen ska vara "måttfull", vad nu det kan tänkas betyda.

Det resulterade i annonstavlor överallt. Ett spelföretag sponsrade Melodifestivalen och i tunnelbanan intalades resenärer att de "kan ha vinsten på kontot innan nästa station".

Shekarabi pratade på. Nya talepunkter. "Särskilda begränsningar för farligare spel"... "Konsekvenserna av ett totalt eller partiellt förbud"..."begränsning av var och när"...

Spelmarknadsutredningen ska kort sagt ta fram åtgärder för att begränsa marknadsföringen av spel. Utredarna har fått något så när fria händer. Det är klokt. Klokt, eller snarare nödvändigt, är även att sanera.

Spelmissbruket är nämligen ett växande problem. Risken för självmord är 15 gånger så stor bland spelberoende än hos befolkningen i sin helhet. Dessutom är risken för dödliga hjärt- och kärlsjukdomar större.

En ny undersökning visar att 64 procent av de mest svårast beroende är kvinnor. För några år sedan var motsvarande siffra 18 procent. Det beror på den framväxande casinoverksamheten. Männen spelar på fotboll och hästar.

Så vad händer nu? Senast den 1 oktober nästa år ska uppdraget redovisas. Sedan väntar troligen en lagstiftningsprocess. Räkna med vilda västern ett antal år framåt.

Och det kommer troligen bara bli värre. Branschens tafatta försök till självsanering har inte fungerat. Siffror som Sifo har tagit fram visar att spelbolagen de tre första månaderna år 2015 annonserade för drygt 780 miljoner kronor. Motsvarande siffra för i år är 1,8 miljarder.

Jag vet, även Aftonbladet tapetserar med annonser för kvällens fotbollsmatcher, snabba cash och gud vet vad. Min lön betalas i någon mån med sådana intäkter. Det finns utrymme för att anklaga mig för hyckleri för att jag skriver denna kolumn.

Men hade det varit bättre om jag låtit bli att uppmärksamma eländet?

– Det handlar om att skydda folkhälsan, förklarade civilminister Shekarabi.

Att visa prov på politisk handlingskraft är inte nödvändigtvis fel.

Följ ämnen i artikeln