Trots sista varningen: Därför har vi så svårt att ställa om
I veckan fick världen en sista klimatvarning.
Ändå gav Joe Biden bara några dagar före FN:s besked tillstånd att utvinna ny olja i Alaska.
Hur kan det vara möjligt? Det framstår som hål i huvudet.
Men det finns förklaringar till varför vi har så svårt att ställa om.
FN:s senaste klimatrapport är en allvarlig varning till mänskligheten.
Vi har en sista chans att rädda vår planet från irreparabla skador om vi fram till 2030 genomför kraftiga minskningar av utsläppen.
Numera är nästan alla politiker och andra beslutsfattare överens om vad som behöver göras. Och att läget är akut.
Ändå verkar det nästan omöjligt att få till de nödvändiga förändringarna.
Den amerikanske presidenten Joe Biden beslut att ge klartecken till att göra sig beroende av nya oljekällor i Alaska, trots att han i valet 2020 lovade motsatsen är bara ett av många exempel på hur världen fortsätter öppna nya olje- och gaskällor trots att alla vet att vi måste sluta med fossila bränslen.
Den brittiska regeringen har gett klartecken för en ny kolgruva som ska vara i drift till 2049. Den första på tre årtionden.
Beslut som ter sig helt ologiska och rent ut sagt korkade. Men det finns förklaringar.
Problemet är att det inte bara är att stänga av kranen med fossila bränslen.
Glapp i förmågan
Vad som skulle behövas är två ledningar bredvid varandra. En med de bränslen vi använder i dag och en med förnybar energi som är redo att kopplas in i samma ögonblick som fossilkranen stängs av.
Innan de gamla fasas ut måste det finnas nytt att fasa in.
Även om byggandet av vindkraftverk och solpaneler fullkomligen exploderar i stora delar av världen produceras ännu inte tillräckligt med förnybara bränslen.
Nyvalde demokratiske kongressledamoten Mary Peltola från Alaska sammanfattar läget rätt väl:
– Vi inser alla behovet av renare energi men det finns ett glapp mellan vår förmåga att producera den och våra dagliga behov.
Problem nummer två är att de förnybara energikällorna, bortsett från vattenkraften, går att lagra under alldeles för kort tid. De måste i princip användas i samma ögonblick som de produceras. En avgörande nackdel mot dagens fossila bränslen.
Energi är en fullkomligt grundläggande produkt för vårt välstånd och för nästan all mänsklig aktivitet i dagens värld. Inget land är berett att ge upp olja, kol och fossilgas om man inte är helt säker på att den går att ersätta med någonting annat som är lika pålitligt.
Ingen pekar med hela handen
För att inte riskera att hamna i ett läge längre fram där energibrist inträder fortsätter länder att ge tillstånd för att leta efter och utvinna nya fyndigheter. Minsta osäkerhet om tillgången på olja, gas och kol ger omedelbara och kraftiga prishöjningar som Putins invasion av Ukraina demonstrerade.
Det hjälper inte att det oberoende Internationella energiorganset, IEA, slagit fast att enda sättet för världen att nå klimatmålen är att inte en enda ny fossilkälla tas i bruk.
Ingenstans finns någon övergripande kontroll över utfasningen av fossila bränslen och infasningen av förnybara. Varken för världen som helhet eller för enskilda länder.
Tanken är att vårt ekonomiska system ska klara av detta på egen hand med viss styrning från politiska beslut. Det är en väldigt långsam process i ett läge när det krävs snabbhet.
Det skulle behövas någon form av central planering. Någon som tillåts peka med hela handen. Vilket inte precis blivit lättare att få acceptans för i en värld där stormakterna är på kollisionskurs.
Ansvarslösa prioriteringar
Men framför allt måste det produceras mer förnybar och fossilfri energi. Trots att ökningstakten är stor i dag räcker det inte. Och det finns alldeles för många hinder i vägen.
I början av året besökte jag Europas största vindkraftpark Markbygden utanför Piteå. Där väntade man efter 18 månader fortfarande på tillstånd att få bygga högre och mer effektiva vindkraftverk på den mark där man redan har grönt ljus för lägre vindsnurror.
Dagens Nyheter skrev i veckan om en ny rapport som avslöjar att 73 procent av alla ansökningar för nya vindkraftverk i Sverige stoppades av kommunerna under 2022. Detta under ett år då rimligen alla beslutsfattare även på lokal nivå måste ha insett att vi står inför en energikris.
Men istället för att prioritera Sveriges bästa valde de att gynna lokala intressen. På ett sätt naturligt. Men om alla gör det hur ska Sverige (och samma sak gäller i andra länder) kunna producera tillräckligt med förnybar energi?
Tyskland stänger om någon månad sina sista tre kärnkraftverk. Detta samtidigt som man kämpar med att ersätta den ryska fossilgasen. Stängningen sker av rent ideologiska skäl och ter sig i klimatomställningens ljus som tämligen ansvarslös.
Exemplen kan mångfaldigas på hur vi vet vad som behöver göras men ändå agerar i motsatt riktning.
Det är för mycket som står på spel kortsiktigt för att politikerna ska våga lyfta blicken och fatta de genomgripande långsiktiga beslut som krävs.