Lena Wesströms mördare döms trots uselt polisarbete

Polisen i Örebro har anledning att dra en lättnadens suck över att Lena Wesströms mördare till slut dömdes.

Bättre utredningar än denna har förekommit i kriminalhistorien.

Göta hovrätt ändrade i dag tingsrättens friande dom och dömer en 47-årig man till 18 års fängelse för mordet på kvinnan.

En lång kedja av mer eller mindre graverande indicier övertygade domstolen om att det var rätt person som ställdes inför rätta.

Mannens dna hittades på Lena Wesströms ring och hennes blod har återfunnits på hans skor och tvättmaskin.

Han har dessutom försökt radera information om deras relation efter hennes försvinnande samt planterat falska uppgifter om hennes blod i hans bostad hos vänner och bekanta.

Hovrätten konstaterar att Wesström utsattes för en ursinnig attack. Omständigheterna runt mordet är "mycket försvårande".

Om brottet hade skett i dag hade det sannolikt lett till livstids fängelse. Men lagen såg annorlunda ut då gärningen inträffade och domstolen stannar därför vid det längsta tidsbestämda straff som över huvud taget kan delas ut.

 

Tre år efter att mordet begicks har nu fallet nått sin juridiska slutpunkt. Den dömde kan för all del försöka få upp målet till Högsta domstolen, men den instansen ägnar sig mest åt att skapa prejudikat och jag har svårt att se att justitieråden skulle finna anledning att ta sig an just detta ärende.

Under tiden har gärningsmannen häktats, släppts, häktats igen, friats och försatts på fri fot.

Detta är sannolikt den största brottsutredningen i Örebros historia och någonting säger mig att en och annan polischef i Närke är lättad över utgången.

Det är nämligen inte ett ärende som kommer att användas på Polishögskolorna som ett exempel på hur utredningar ska bedrivas.

Tvärtom. Polisen ryckte inte ut då en person slog larm om kvinnoskrik i området där Wesström bodde vid tiden för mordet.

 

Att kroppen låg i närheten av bostaden hindrade inte att det tog fyra dagar innan den hittades. Och det var inte polisen som gjorde fyndet, utan en privatperson.

Bevis är färskvara. Och med en kropp ändrades inriktningen på polisarbetet. Från sökande efter försvunnen person till mord.

Fördröjningen försvårade polisarbetet.

Eländet slutade inte med detta. Exempelvis tog utredningsledaren semester några dagar efter att Wesström anmäldes försvunnen.

Av lätt insedda skäl tröttnade till slut ledningen för kriminalavdelningen och bytte ut spaningsledningen.

Det var ett klokt beslut.