Peter Lundgren och Ebba Busch avslöjar dubbla måttstockar

Förargligt för partier som vill låsa in alla och slänga bort nyckeln är då deras ledande företrädande döms för brott.

Än pinsammare blir det då kriminaliteten ska bortförklaras och de välbetalda spinndoktorerna av bara farten råkar avslöja en förlåtande attityd till lagöverträdelser begångna av de egna.

Det senaste exemplet är gårdagens fällande dom mot den Sverigedemokratiske EU-parlamentarikern Peter Lundgren, som åkte på dagsböter för sexuellt ofredande efter att en blöt natt i mars 2018 tafsat en partikamrat på brösten.

Nu var goda råd dyra. Sexualbrott är det ju endast slemmiga figurer från Afrika och Mellanöstern som gör sig skyldiga till och om mot all förmodan en europé skulle torska för någonting åt det hållet så måste det vara en opålitlig muslim från Balkan.

Hagamannen? För all del, men sådana fall är så statistiskt sällsynta att det inte är mycket till överdrift att hävda att överfallsvåldtäkterna i Umeå aldrig begicks.

Men nu var det alltså en Sverigedemokrat som dömdes. Till råga på allt en höjdare. Då måste det till andra retoriska knep.

EU-parlamentarikern Peter Lundgren dömdes på måndagen för sexuellt ofredande.

Följaktligen skickades partisekreterare Richard Jomshof fram för att säga att Lundgren och kvinnan har rett ut händelsen sinsemellan och att allt vad partiet anbelanger är frid och fröjd.

Parallell rättsskipning, således. Som i vilken kriminell klan som helst.

Åkesson tycks ha insett hur illa SD:s reaktion ser ut. I dag öppnade han plötsligt munnen och sa att han visserligen håller med Jomshof, men att ”lagen är som den är” och att situationen är ”problematisk”.

Låt oss leka med tanken att det var ett toppnamn för låt oss säga Miljöpartiet som hade fastnat med fingrarna i syltburken på detta sätt.

Och att partisekreteraren i efterhand ryckt på axlarna och förklarat att saken är utagerad, cirkulera, här finns inget att se.

Jag är möjligen konspiratorisk i överkant, men någonting säger mig att alla dessa Jomshoffar som högljutt åbäkar sig dag ut och dag in om den rådande slappa synen på brott & straff inte skulle inta en så här pass överseende attityd.

Sverigedemokraterna har för övrigt en mindre lyckad vecka inom detta politikområde.

På fredag väntar åtal för en av partiets gruppledare för mord. Och apropå grövsta tänkbara brott, en SD-politiker sitter för närvarande häktad för att ha dödat en person och spritt kroppsdelar i diverse vattendrag i Stockholm.

Det hörs inte ett enda högerpopulistiskt bröl om den saken.

Nu är det dock inte bara Sverigedemokraterna som ägnar sig åt kreativ bokföring.

Kristdemokraterna, partiet som har gått från någon slags socialliberalism på kristen grund till att bli ett mer rumsrent alternativ för dem som trots allt inte vill rösta på ett parti grundat av nazister, har hakat på.

Det är numera anonyma vittnen, borttagen straffrabatt och export av fångar till fängelser i Afghanistan för hela slanten.

I ärlighetens namn bygger dock inte KD:s kriminalpolitik uteslutande på populism. Det verkar också finnas en ärlig vilja att göra Sverige till ett bättre land.

Således skrev partiledare Ebba Busch 2016 en debattartikel i Aftonbladet i vilken hon lade fram vettiga förslag för att få bukt med hot och kränkningar på nätet.

Hon krävde bland annat hårdare straff för grovt förtal.

Nu är det inte bara Gud som hör Buschs böner. Även en åklagare gjorde det och gav henne härförleden ett strafföreläggande för just grovt förtal.

– Jag erkänner ett brott som jag i själ och hjärta anser mig oskyldig till, kommenterade hon efteråt.

Det partiledaren i praktiken gjorde var att uttrycka misstroende mot rättsordningen. Inte för att straffet var för milt, utan för att hon över huvud taget blev straffad.

Hur reagerade då partiet?

Distrikt efter distrikt slöt upp och uttalade fortsatt stöd och förtroende och allt vad det nu var för rökridåer.

– Man supportar sitt lag, som en distriktsordförande uttryckte saken i en sannolikt oavsiktligt avslöjande kommentar.

Tack, då vet vi. När det gäller den egna chefen är det inte så noga med laglydighet.

Jag tror att vissa politiska partier skulle få en större kriminalpolitisk trovärdighet om de gjorde sig av med dessa dubbla måttstockar.