Övergiven av såväl vänner som fiender
Hon är övergiven av såväl vänner som fiender.
Ensam med ett omöjligt uppdrag.
Det senaste halvåret har frågan hela tiden varit när och inte om hon skulle avgå.
Jag vet inte vilken gång i ordningen det är som brittiska medier hävdar att premiärminister Theresa Mays avgång är omedelbart förestående. Men den här gången vet alla att det bara handlar om timmar eller dagar.
Spiken i Mays kista blev det så kallade "new deal" som hon lade fram i går. Problemet var att det inte var något verkligt nytt i dealen. Bortsett från att hon kastade åt alla sidor lite extra smågodis.
Men i hopp om att tillfredsställa alla visade det sig att hin inte kunde tillfredsställa någon.
Hennes egna brexitanhängare var rasande över att hon utlovade en omröstning om en ny folkomröstning, även om det bara ska ske efter att ledamöterna först röstat igenom samma utträdesavtalavtal som hon redan försökt få igenom tre gånger men misslyckats grovt med varje gång.
Hon stoppade in löftet om en eventuell ny folkomröstning, något hon under snart tre år kategoriskt avvisat, i hopp om att vinna över tillräckligt många från labour. Men de nöjer sig inte med mindre än att hon utlovar en ny folkomröstning, inte bara en omröstning om en omröstning.
Sista desperat försök
Mays "new deal" var ett sista desperat försök från premiärministerns sida att bryta dödläget om brexit och få igenom sitt skilsmässoavtal med EU.
Det slutade med att en av hennes mest trogna, Andrea Leadsom, majoritetsledare i underhuset, lämnade regeringen och att resten av ministrarna står i kö utanför hennes dörr i 10 Downing Street för att tala om för henne att det är dags att gå.
Kanske blir det i morgon som hon annonserar sin avgång som tidningen The Times påstår. Kanske blir det nästa vecka. Att det blir inom kort råder det ingen tvekan om.
Avgår inte May frivilligt kommer partiet att ändra reglerna för när de får avsätta sin egen ledare. May överlevde en misstroendeomröstning i december förra året. Därmed ska hon enligt reglerna vara immun för att utmanas på nytt fram till december i år.
Men den kommitté inom konservativa partiet som sätter reglerna träffades i går för att diskutera ändringar. Ett sätt att indirekt tala om för May att tiden är ute.
Kämpat tappert
Vad man än tycker om brexit och Theresa May måste man säga att hon kämpat oerhört tappert. Hon har tagit stryk som ingen annan premiärminister före henne. Hon har varit golvad otaliga gånger med alltid rest sig före tio och sett helt oberörd ut.
Men hennes envishet är också en stor förklaring till hennes fall. Hon bestämde sig tidigt för att genomföra en hård brexit trots att det inte var någon självklar tolkning av folkomröstningen.
Därefter vidtog en rad misstag varav det största var att utlösa artikel 50 och inleda förhandlingar med EU utan att ha någon som helst enighet i parlamentet, eller ens inom sin egen regering, om vilken typ av brexit som Storbritannien skulle ha.
EU varnade hela tiden britterna att de inte kunde plocka russinen ur kakan. May och hennes konservativa parti lyssnade inte. Sedan blev de chockade när EU uppträdde enat och gjorde precis som man sagt.
May har hela tiden sett sitt uppdrag som att hon ska leverera brexit, oavsett vad som händer. Detta trots att hon i kampanjen inför folkomröstningen pläderade för att stanna kvar i EU, om än inte överdrivet entusiastiskt.
Tickande bomb
Hon fick ärva den tickande bomb som företrädaren David Cameron tänt stubintråden till genom att utlova en folkomröstning om EU-medlemskapet. En av den moderna historiens mest kostsamma felkalkyler.
Efter förlusten i folkomröstningen drog Cameron snabbare än en decemberlöning. Brexit landade i knäet på May.
Hon har bitvis skött uppdraget katastrofalt men jag tror inte någon annan gjort det så mycket bättre. Grundproblemet är att två oförenliga åsikter delar det brittiska folket och samtidigt båda de stora partierna.
Cameron utlyste folkomröstningen för att få slut på EU-bråket inom det konservativa partiet och skydda högerflanken mot EU-kritiska Ukip.
Ljög för väljarna
Mays fokus i att leverera brexit har hela tiden varit att i första hand rädda det egna partiet snarare än se till landets bästa.
Resultatet är ett fiasko. När britterna deltar i EU-valet i dag väntas Brexitpartiet under Nigel Farage få 30-35 procent. De konservativa ligger och skvalpar runt tio procent.
Oavsett den exakta tidpunkten för hennes avgång så har ledarstriden redan inletts. Mest ivrig i kulisserna är Boris Johnson, brexitkampanjens frontfigur som ljög för väljarna om de fantastiska fördelarna med brexit och sedan gömde sig efter valsegern.
Bevare både britterna och Europa för att han ska få leda Storbritannien. I så fall kommer britterna snabbt att bli varse att de hamnar ur askan i elden.