Dagens dom innebär inte att det är fritt fram för tiggeriförbud

Högsta instans gav Vellinge rätt.

Men det innebär inte att det är fritt fram för kommuner att införa generella tiggeriförbud.

Jag misstänker att dagens dom i Högsta förvaltningsdomstolen något förvånar Vellinges ledande politiker.

Kommunen har tidigare fått tummen ner för sitt önskemål om lokalt tiggeriförbud av länsstyrelsen, förvaltningsrätten och kammarrätten med motiveringen att den inte lyckats visa att tiggeri stör den allmänna ordningen.

Och redan faktumet att de högsta domarna valde att ta upp ärendet gjorde moderata kommunstyrelseordförande Carina Wutzler ”positivt överraskad”.

Högsta förvaltningsdomstolen har tagit sin huvuduppgift, att skapa vägledande avgöranden, på allvar.

Domarna har dykt ner i ordningslagens förarbeten och upptäckt att det inte finns en katalog över vilka ämnen som får regleras lokalt. (För övrigt klokt av lagstiftaren, då behovet av föreskrifter varierar mellan orter och samhällsutvecklingen gör att det man måste ta itu med i dag kanske är överspelat i morgon).

De konstaterar sedan att justitieutskottet på senare tid slagit fast att det är möjligt att reglera tiggeri genom lokala ordningsföreskrifter.

När detta grundjobb är avklarat övergår domstolen till att pröva själva fallet. Är Vellinges förbud för långtgående och lägger onödigt tvång på allmänheten?

Nej, förbudet har ett snävt avgränsat geografiskt tillämpningsområde och är inte obefogat långtgående.

Men det är inte alldeles självklart att tiggeri skiljer sig från exempelvis insamling med bössa till välgörande ändamål, som man i Vellinge måste söka tillstånd för.

Domstolen anser emellertid att kommunen i sin föreskrift tillräckligt tydligt har angett vad förbudet handlar om.

Och högsta förvaltningsdomstolen håller inte med underinstanserna om att kommunen måste visa att tiggeriet stör den allmänna ordningen.

Nu är inte jag expert på ordningsföreskrifter eller kommunallagen, men domen gör ett rimligt intryck.

Att Vellinge fick grönt ljus kommer att intressera andra kommuner som går i liknande tankar.

Men dagens besked innebär inte att det är fritt fram att totalporta tiggare. Det framgår med all önskvärd tydlighet att förbudet bara gäller avgränsade och särskilt angivna platser.

Hur kommer då domen att påverka debatten om nationellt tiggeriförbud? Moderaterna och Sverigedemokraterna är för en sådan lagstiftning, Socialdemokraterna har vacklat fram och tillbaka, övriga partier säger nej.

Det går ju från och med i dag att argumentera för att det räcker med lokala förbud. Sannolikheten att Sverigedemokraterna backar är dock endast obetydligt större än att Elvis återuppstår.

Inte heller Moderaterna, som har argumenterat för att det bör vara statens och inte kommunernas ansvar att göra någonting åt tiggeriet, lär ändra sig. Inte minst med tanke på att de flesta kommuner inte har visat intresse för frågan.

Den i grunden moraliska frågan om det ska vara tillåtet eller inte för en människa i nöd att sträcka ut en hand och be en medmänniska om hjälp borde ha ett självklart svar.

Men debatten lär leva vidare. Likaså motståndet mot tiggeri. Bättre än så är inte vår tid.