Kina borde sitta på de anklagades bänk
När rättegången mot Sveriges förre Kina-ambassadör Anna Lindstedt inleds är det någon som saknas på de anklagades bänk.
Det är Kina som kidnappat den svenske medborgaren Gui Minhai, fört honom till Kina och fängslat honom.
Lindstedts eventuella brott är att hon möjligen gick för långt i sina försök att få honom fri.
När Anna Lindstedt arrangerade det numera ökända mötet på Hotel Sheraton i Stockholm i slutet av januari 2019 där hon sammanförde Gui Minhais dotter Angela med två kinesiska affärsmän, visste hon redan att hon inom kort skulle sluta som ambassadör i Peking.
I polisförhören säger Lindstedt att hon gärna hade varit kvar i Kina men att det var en annan person som ville ha hennes jobb.
Hon visste med andra ord att hon bara hade en enda chans kvar för att göra ett rejält avtryck som ambassadör genom att få Gui Minhai fri. Två kinesiska affärsmän hade försäkrat att de hade så bra kontakter i Kinas ledning att de kunde hjälpa till.
Anna Lindstedt tog chansen och ordnade mötet i Stockholm. Det slutade i fiasko när kineserna försökte pressa Angela Gui att upphöra med sin kampanj för att få pappan frisläppt i utbyte mot vaga löften om att de kunde få loss honom inom några år.
När Angela Gui gick ut offentligt och berättade vad som hänt var skandalen ett faktum.
Då valde UD att starta en internutredning mot Lindstedt för att hon överträtt sina befogenheter. Även en förundersökning inleddes som resulterade i att hon nu åtalas för att på eget bevåg förhandlat med främmande makt.
UD påstår att de inte hade en aning om Lindstedts initiativ. Hon säger i förhören att hon informerat UD i förväg. Där framgår också att UD ansåg att Lindstedt var alltför personligt engagerad i Gui Minhais fall.
Vem ljuger?
Rättegången som inleds fredag ska ge oss svar på vem som ljuger och vem som talar sanning.
Det är svårt att veta exakt var en ambassadörs befogenheter börjar och slutar. Men det är självklart att det ingår i en ambassadörs arbete att i samråd med UD få loss svenska samvetsfångar som sitter fängslade i landet där hen är verksam.
Hade Anna Lindstedt lyckats hade hon inte blivit utredd av sin arbetsgivare. Då hade hon istället varit hjälte i samma stolta tradition av okonventionell diplomati som Raoul Wallenberg och Harald Edelstam.
Genom rättegången mot Lindstedt ställs Gui Minhais fall åter i fokus. Frågan är om det är rätt fokus. Kanske har Lindstedt begått ett brott. Kanske inte.
Men det brott som verkligen borde stå i centrum har begåtts av Folkrepubliken Kina.
Gui Minhai är sedan 1992 svensk medborgare. Hösten 2015 befann han sig i sin semesterbostad i Thailand. Han skrev på en mindre smickrande bok om president Xi Jinping och andra i det kinesiska ledarskapet.
Kina skickade en grupp hejdukar för att kidnappa honom och föra honom till Kina där han fängslades. Redan det ett brott mot internationella konventioner.
Det har varit många turer i fallet där Gui Minhai bland annat tvingats framträda i tv för att göra en av myndigheterna uppdiktad bekännelse framför tv-kamerorna.
Tidigare i år dömdes han till tio års fängelse för att ha lämnat ut hemlig information till främmande makt. En vanlig omskrivning för oppositionell verksamhet.
Maffiametoder
Varken UD eller ambassaden i Peking fick i förväg veta att rättegången skulle äga rum och kunde därmed inte heller närvara med några representanter. Kina hävdar att Gui Minhai avsagt sig sitt svenska medborgarskap. Men det kan bara ske skriftligt och det har han inte gjort.
Sverige har begärt att få träffa Gui Minhai i fängelset men nekats.
Istället har Kinas Sverigeambassadör upprepade gånger framfört offentliga hot mot den svenska regeringen och mot svenska journalister och aktivister som engagerat sig i Gui Minhais fall.
Det är uppenbart att tuppkammen på Kina växer hela tiden. En stormakt som mycket väl kan bli världens nya supermakt om ett antal årtionden och som ogärna vill bli uppläxad av små, obetydliga länder som Sverige.
Just nu är man i färd med att svälja Hongkong i skuggan av coronapandemin. Ett Hongkong där kollegor till Gui Minhai även de kidnappats och förts till Kina, även han är den ende av dem som fortfarande är fängslad.
I praktiken är det inte mycket Sverige kan sätta emot Kinas maffiametoder.
Det är svårt att ställa Kina inför rätta. Då är det betydligt enklare att åtala en ambassadör på hemmaplan.