Bombliberalerna står och skäller under fel träd
Våra svenska bombliberaler har ånyo hamrat på krigstrummorna. Än en gång har den borgerliga pressen skildrat ett akut krigshot mot Gotland. En militär minimobilisering erbjöd syn för sägen med stridsfordon i Visby hamn och två patrullerande soldater vid flygplatsen. Flera bildbevis kunde publiceras.
Vår försvarsminister Peter Hultqvist deklarerade kraftfullt att ”i det här läget får vi inte vara naiva” och utrikesminister Ann Linde presenterade visdomen att ”vi måste ge diplomatin och dialogen en chans. Det här handlar om att undvika en militär konfrontation” (båda proklamationerna i DN 19 januari).
Sådana floskler är självklart oantastliga. ”I det här läget”, om ens något, får vi inte vara naiva. Right on! Att Ann Linde vill undvika militär konfrontation förefaller också som klokskap. I all synnerhet som det handlar om Ryssland.
Det senare säger inte politikerna i klartext, det överlåter de åt medlöparna i pressen.
Sin vana trogen låg Expressen i täten när det gäller att hota gotlänningarna med ryssen. Lustfyllt skildrade tidningen den växande svenska militära styrkan på Gotland: ”Bland militärfordonen som används finns ett flertal luftvärnskanoner – som kan upptäcka och skjuta ner mål från ovan”, meddelade man till tröst och instruktion, för den händelse gutarna inte skulle fatta att luftvärn kan skjuta ner ”mål från ovan”.
Men samtidigt (17 januari) hotade tidningen med rysk invasion: ”Teorin: Så kan Ryssland ta Gotland” meddelade en rubrik i svart och rött. Det skulle i så fall genomföras ”med förband ur luftlandsättningstrupperna, förslagsvis 76:e luftburna divisionen i Pskov” och ryssarna skulle först inrikta sig på att ta Visby flygplats.
Detta är som synes propagandajournalistik. Inga kritiska frågor ställs, hotfull fiende målas på väggen. Men Sveriges beredskap är god, som Per Albin en gång ljög. Vi har luftvärn som kan skjuta ner mål från ovan.
De första frågorna man borde ha ställt är hittills inte ställda. Vem var det som skickade en symbolisk militärstyrka till Gotland, militärledningen eller regeringen?
Och vad var avsikten? Knappast att sätta skräck i den ryska generalstab som antydningsvis satt och planerade anfall mot Gotland. Den stackars regementschefen Mattias Ardin på Gotland tvingades försöka svara på frågan om avsikterna: ”Det vi gör nu är att skapa handlingsfrihet för vad som kan hända”.
Inte direkt klart som korvspad, som synes. Det beror på att det inte fanns några militära avsikter med att låta pressfotografera stridsfordon på Gotland. Avsikterna var politiska, att åter framställa Ryssland som ett militärt hot mot Gotland, trots att ingen i regeringen eller militärledningen trodde på detta kommande anfall. Så man kanske bara ville visa sig ”kraftfull”. Men åter uppstår då frågan vem ”man” är.
De bombliberala ledarsidorna följde som ett brev på posten (förr i världen) närmast sömngångaraktigt självklart upp den påhittade krigsrisken med förnyade krav på att Sverige skyndsamt måste gå med i Nato, om inte annat för att rädda Gotland.
Den bombliberala hypotesen, omtjatad under mer än ett decennium, ser ut så här:
När Ryssland startar krig för att återerövra de baltiska staterna så måste de först ta Gotland av strategiska skäl, ”för att skydda sin flank och kunna kontrollera såväl luftrummet som havsytan i Östersjöområdet.” Och därför måste Sverige gå med i Nato. Vilket skulle bevisas.
Den intressanta fråga som de Nato-aktivistiska ledarskribenterna, eller den militära expertis som säger sig tro på detta scenario som det avgörande argumentet för Sveriges anslutning till Nato, som ingen av dem, såvitt jag kunnat se, hittills besvarat lyder i all sin enkelhet: Varför skulle Sverige, eller ens Gotland, skyddas av ett Natomedlemskap om inte Natoländerna Estland, Lettland och Litauen har det skyddet?
En del militärer tycks vilja ansluta Sverige till Nato av någon sorts yrkesmässiga skäl. Det skulle innebära en våldsam upprustning med nya kul grejor (tvångsköp av amerikansk krigsmateriel). Okej, det vore åtminstone ett begripligt skäl.
Men vad kan bombliberalerna och högerpartisterna ha för skäl? Det kan ju inte gälla ”säkerheten” eftersom de själva menar att den inte gäller de baltiska Natomedlemmarna. Så vad kan det då handla om, utom att sabotera de sista resterna av en självständig svensk utrikespolitik och ställa Sverige under amerikanskt befäl? Nato gör som bekant oftast som USA beslutar och högste chef är då i praktiken den amerikanske presidenten.
Som det nu dystert nog ser ut är det överhängande risk att USA:s näste president heter Donald Trump. Bara för några år sen såg det ut som en orimlig mardröm. Men inte längre. Bombliberalerna tycks inte tänka längre än näsan räcker. Alternativa förklaringar vore närmast otryckbara på grund av förtalslagstiftningen.
En än skamligare aspekt på den liberala sidodiskussionen är att de passar på att sparka igång sin nationalistiska natopropaganda när det finns ett reellt och mycket allvarligt krigshot i Europa. Ryssland har omringat Ukraina med 100 000 man och demonstrativt förberett en invasion. Inför det hotet borde alla demokratins försvarare, inte minst liberala ledarskribenter, rikta hela sitt engagemang och energi. I stället står de och skäller under fel träd, till Putins förtjusning. Nyttigare idioter, för att tala ryska, har sällan skådats.
För övrigt anser jag att…
…det måste vara ett lustigt missförstånd att våra nedgrävda atomsopor skall hålla i 100 000 år. Om mänskligheten mot förmodan överlever kapitalismen i ytterligare 100 år torde vetenskapen ha löst den sortens enkla problem.
…vänsterkritiken mot den vinstorienterade privatskolekoncernen IES var klart misslyckad. Att kräva proper klädsel på en arbetsplats kan inte jämföras med orientalisk hederskultur.