Vill du veta om du har en våldsgen?
De säger att han var sårbar.
Vännerna beskriver hur det i slutet av högstadiet började gå snett för Espen Andersen Bråthen. Mannen som förra veckan sköt med pilbåge och mördade fem personer i Kongsberg i Norge.
Hans mentala hälsa blev allt sämre. Han drog sig undan, fick problem med droger, hotade sina familjemedlemmar och sökte sig till religionens värld och enligt vissa, en våldsam del av islam.
Men han kunde ha fastnat i vad som helst, han var sårbar, säger vännen.
Och det är där jag fastnar. I sårbarheten.
För det finns nämligen en gen som gör oss mer sårbara. Mer sårbara för att bli alkoholister, våldsverkare eller mördare.
En gen som ökar risken att utveckla en våldsam personlighet hos pojkar och som gör att bäraren har lätt att bli extremt aggressiv vid minsta provokation.
Men det intressanta är att en tredjedel bär på den. Så varför har inte alla dem utvecklats till våldsbrottslingar?
Jo, det krävs särskilda omständigheter för att utlösa den.
I snart fyrtio år har två psykologer följt alla som är födda 1972 i staden Dunedin på Nya Zeeland. Ungefär var tredje år har de följt upp hur det har gått för dem, både genom att intervjua dem, men också prata med deras familj och andra i omgivningen. Den här lilla klicken på ungefär tusen människor har under åren blivit de kanske mest studerade personerna på vår jord.
De har också fått göra DNA-tester, allt för att försöka förstå så mycket som möjligt om hur arv och miljö påverkar oss människor.
De två psykologerna hittade ett intressant samband, som sedan fått stöd i flera andra studier. Av männen som hade den här sårbarhetsgenen och som även blivit svårt misshandlade under uppväxten, visade hela 85 procent ett antisocialt beteende, till exempel lögner, hot, aggressioner och våld, i vuxen ålder. Många fler i den här gruppen var också dömda för våldsbrott.
För de som i stället bar på en annan variant av genen och utsatts för liknande trauman, var risken att utveckla ett våldsamt beteende mycket mindre. Den genuppsättningen verkade i stället ge ett skydd mot svåra upplevelser i barndomen.
Detta kan förklara att vissa människor som haft en enormt trasig uppväxt, klarar sig bra i livet. Medan våldet ibland går i arv i generationer.
Genen påverkar på samma sätt missbruk, såg man.
En positiv nyhet för en tredjedel av befolkningen, är att det inte enbart är en nackdel att ha genen. För även om den gör dig sårbar, kan den göra människor kreativa och lyckliga om de växer upp i en trygg miljö.
Jag har ingen aning om hur Espens genuppsättning ser ut eller om hans barndom innehållit några riskfaktorer. Men hans vänners tankar om hans sårbarhet får mig att fundera över vad vi vill veta i förväg.
Gentekniken blir allt mer avancerad och tillgänglig. Gentester skulle kunna vara en väg för att kunna sätta in tidiga insatser för att förhindra våldsdåd. Men vad får det för konsekvenser?
Vill du veta om du eller någon i din närhet bär på genen som gör att ni har större risk för att bli mördare? Inte jag.