Fotbollens gräsligaste lag – Red Bull Salzburg

Österrike har inte bara skänkt oss Josef Fritzl och Adolf ­Hitler.

Där finns också Red Bull Salzburg, vår tids mest ­hatade fotbollsklubb. När de om en vecka möter Malmö FF i en av två avgörande Europamatcher kommer folk från hela världen att hålla en tumme för svenskarna.

För i en tid då världen ter sig alltmer fragmenterad och svårtydd är detta något så oemotståndligt som en moraliskt självklar saga. Där finns gott, och där finns ont. Det onda heter Red Bull.

I 70 år fanns Austria Salzburg, en fotbollsklubb med lila tröjor och stolta, högljudda supportrar.

Sedan fanns den inte mer.

I april 2005 köptes klubben av energiläskföretaget. På en presskonferens förklarade de att Austria Salzburg inte längre existerade. Hädanefter hette klubben Red Bull. Klubbmärket byttes ut. De lila tröjorna ersattes med företagets färger. Allt skedde mycket snabbt.

När supportrarna protesterade valde ägarna att porta alla som kom till arenan i lila tröjor. Sedan dess har storföretaget pumpat in miljarder. De totaldominerar österrikisk fotboll. I helgen vann de med 8-1 mot en ligakonkurrent.

Vingar för pengarna, om man så vill. Och parallellen till den grekiska mytologins Ikaros känns nära. Han som fick vingar, men flög för nära solen.

Hundra mil därifrån vet man hur det känns att falla.

Ironiskt nog råkar det formel 1-stall som Red Bull köpt ligga i samma sömniga engelska villastad, Milton Keynes, som ett annat av världens mest avskydda fotbollslag.

De brukade heta Wimbledon FC. Klassiska slitvargar från 90-talets leriga gräsplaner. Fruktade och älskade.

Så kom den dag i september 2003 när nya ägare på krasst kommersiella grunder flyttade laget. I Milton Keynes saknades nämligen ett fotbollslag. Wimbledon FC blev MK Dons.

Fansen övergav sin klubb och MK Dons föll nedåt i seriesystemet. Samtidigt startade Wimbledonfansen sin egen förening. AFC Wimbledon började i Englands lägsta division och klättrade långsamt uppåt. Nu är de bara en division under MK Dons.

Och i kväll möts klubbarna.

En match från den engelska fotbollens bottenskikt som kommer att följas av miljontals tv-tittare över hela världen. I Sverige direktsänds matchen. Intresset är inte särskilt svårt att begripa.

I tider av rövarkapitalism och maktkorruption är matcher som dessa perfekta metaforer: Där finns gott, och där finns ont.

För precis som poeten med en enda mening kan skriva fram tydligheten i en orättvisa kan också fotbollen under 90 minuter göra världen lite enklare att greppa med handen.

Och medan orättvisorna så ofta känns omöjliga att besegra kan fotbollsmatcher fortfarande vinnas.

Vad nu det är värt.

Där men inte här

I Sverige blossar debatten om 51-procentsregeln upp emellanåt. Den innebär att en extern finansiär aldrig kan ­köpa en klubb. Föreningen och därmed deras med­lemmar är alltid huvudägare. Kritikerna hävdar att det får svensk fotboll att halka efter övriga Europa. Men … är inte Wimbledon och RB Salzburg levande skräckbevis för motsatsen?

Fansen regerar

Att RB Salzburg tappat merparten av sina gamla supportrar spelar ingen roll nu när man är fram­gångs­rika, menar företaget. Och i stället för uteblivna supporter­tifon kör klubben­ en lasershow i paus. Sam­tidigt­ har de gamla ­fansen följt Wimbledons ­exempel och startat sin egen förening. Som klättrar uppåt. ­Förra året var Austria ­Salzburg en hårsmån från att gå upp i näst högsta divisionen.

Följ ämnen i artikeln