Här är ändringar av elstödet som borde göras nu – innan det är för sent

Först Finanspolitiska rådet och nu programledarna i gårdagens Agenda försöker skriva om historien om elstödet.

”Stödet” var en återbäring efter en överdebitering av elkunderna. Inte en stimulanspolitisk åtgärd.

Men elstödet hade brister och behöver göras om inför kommande vinter. 

När den gavs ansågs elåterbäringen nödvändig för att hushållen skulle klara extrema elpriser orsakade av Putins energikrig.

Nu ifrågasätts det kloka i stödet av människor som blandar ihop äpplen och päron.

Senast i går kväll i ett Agenda Special där programledarna försökte få elåterbäringen att framstå som boven i inflationsdramat.

Dennas tes byggde de på Finanspolitiska rådets rapport tidigare i år där man anser att elstödet var för omfattande och menar att det sällan är en god idé att försöka skydda människor från marknadsmässiga prisökningar.

Problemet är att både Agenda och Finanspolitiska rådet resonerar som om elstödet var en stimulanspolitisk åtgärd när det i själva verket var en återbetalning av ockerpriser på en dysfunktionell marknad som satts helt ur spel av Putins invasion av Ukraina.

Elstödet hade brister och behöver göras om inför kommande vinter, skriver Wolfgang Hansson.

Detta resulterade i en grotesk ökning av de så kallade flaskhalsavgifterna som går till Svenska kraftnät när prisskillnaderna är stora mellan Sveriges fyra elområden. Det kom in så många miljarder att Svenska kraftnät själva hävdar att det var alldeles för mycket för att de skulle kunna använda pengarna till investeringar i elnätet.

Falsk säkerhet

Det självklara var då att betala tillbaka dessa pengar till konsumenterna som drabbats av orimliga kostnader för en vara, el, som inte går att klara sig utan i det moderna samhället. El är en grundläggande samhällsfunktion. Du kan sänka temperaturen några grader men inte välja att låta bli att värma upp ditt hus.

De galopperande elpriserna var en starkt pådrivande faktor för den höga inflationen under förra året. Däremot var elåterbäring knappast inflationsdrivande eftersom den föregicks av motsvarande indragning av köpkraften. 

Inför kommande sommar och vinter är det lätt att invaggas i en falsk säkerhet av de just nu väldigt låga elpriserna. Istället borde regeringen förbereda sig inför behovet av en eventuell ny elåterbäring.

Förra årets stack elpriset i väg rejält redan i juli, augusti när hettan höll mellersta och södra Europa i ett starkt grepp och luftkonditioneringsanläggningarna gick för högtryck. I år har meteorologerna varnat för en lika varm och torr sommar som 2018. Då kommer elanvändningen på kontinenten att öka dramatiskt vilket sannolikt ger ökade elpriser.

Den gångna vintern var ovanligt mild. Ändå var elpriserna framförallt i december och januari skyhöga. En strängare vinter kommande säsong riskerar att få priserna att klättra ännu brantare uppåt.

Energi- och näringsminister Ebba Busch (KD).

Därför vore det klokt om regeringen redan nu började förbereda för ett mer träffsäkert elstöd. Här är fyra förslag på hur man skulle kunna göra.

  1. Betala bara återbäring till de hushåll som haft ökade kostnader. 
    Enligt nuvarande modell har även villa-, radhus- och lägenhetsägare med förmånliga fasta avtal fått samma elstöd som de som verkligen drabbats av de exploderande priserna. Regeringen påstod att det hade varit för krångligt att skräddarsy återbetalningen.
    Till en eventuell nästa omgång måste stödet finjusteras så att det bara går till de som verkligen haft högre kostnader. Annars kan stödet bli inflationsdrivande. Dessutom hotas legitimiteten i systemet.
    Det är exempelvis helt orimligt att stora börsnoterade företag med långsiktigt låga, fasta el-avtal ska kunna lyfta hundratals miljoner i ersättning.
  2. Ge ersättningen som avdrag på elräkningen i stället för inbetalning på bankkontot. Då går pengarna till det de är avsedda för och inget annat. Så skedde med det första elstödet.
  3. Inför ett tak för ersättningen.
    I Norge fick inga hushåll ersättning för konsumtion som översteg 5 000 kilowattimmar i månaden. På så vis kommer man åt vinteruppvärmda pooler och annan lyxkonsumtion av el.
  4. Stoppa övervinster.
    Lika viktigt är att göra en rejäl översyn av elmarknaden. I dag har vi ett system där Sverige importerar höga elpriser från kontinenten. Kostnaden för att producera elen blir inte högre men företagen som driver vind-, vatten- och kärnkraftverk tjänar plötsligt mycket mer pengar.
    Då krävs antingen ett system där svenska konsumenter inte betalar överpriser för el som vi själva producerar alternativt en extrabeskattning av de energibolag som skär guld.
    Än så länge finns inga tecken på att regeringen inlett något större arbete för att säkra el till rimliga priser för de svenska konsumenterna.

Ljuspunkter

Har vi tur kan de extremhöga elpriserna ändå bara bli ett obehagligt minne. Saker har hänt som gör läget något ljusare inför kommande säsong.

Tyskland har byggt ett antal terminaler för flytande fossilgas, LNG och dessutom skrivit långtidskontrakt med ett antal länder om leveranser. Det har gett en viss stabiltet på marknaden även om LNG är klart dyrare än den ryska gasen.

Kärnkraftverket Olkiluoto 3 i Finland togs i drift i början av året. Det ger ett bra tillskott till den nordiska elmarknaden.

Orosmoln

Men det finns också orosmoln.

Trots att regeringen nu gett klartecken till två havsbaserade vindkraftparker på Västkusten kommer dessa att kunna producera energi tidigast 2028. Förmodligen senare på grund av de obligatoriska överklaganden som ska hanteras av Mark- och miljödomstolen.

De svenska kärnkraftverken är gamla och driftsstopp på grund av reparationer och olyckor är tyvärr inte ovanliga. Ringhals 3 var avstängd större delen av vintern på grund av ett rutinunderhåll som gick snett. Eftersom Sverige numera bara har sex reaktorer är systemet sårbart.

Ny kärnkraft är troligen inte på plats förrän om tidigast tio år. Samtidigt ökar elbehovet redan nu när klimatomställningen ska göras.

Mycket talar alltså för nya elprischocker.

Så länge flaskhals-intäkterna är överdrivet stora finns det skäl att betala tillbaka pengar till konsumenterna. Så länge pengar inte tas från statsbudgeten handlar det om återbäring. Inte stöd.