SD är inte bara folkfest och dansband

Medan partiledaren Jimmie Åkesson reser runt och håller folkfest med dansband och tal, reser partisekreteraren Richard Jomshof runt och föreläser om hotet från islam.

Sverigedemokraterna befinner sig i ett vägskäl mellan det radikala islamkritiska SD och det nya borgerliga samarbetspartiet de vill bli.

– Mikail Yüksel, partiledaren för Nyans är islamist och borde åka tillbaka till Turkiet.

Sverigedemokraternas partisekreterare Richard Jomshof är på turné ute i landet för att föreläsa om det han beskriver som hotet från islam. Föreläsningen börjar med ett långt citat ur Wilhelm Mobergs essä ”Svensk strävan”. Jimmie Åkesson citerade samma text i sitt tal i Almedalen för ett par år sedan.

”Svensk strävan” är en nationalistisk propagandatext som publicerades av försvarsmakten under andra världskriget. Då kom hotet från Nazityskland, i dag kommer hotet inifrån menar Jomshof. Den svenska tryggheten hotas enligt Jomshof av socialistiska och liberala partier, media och självklart av massinvandringen och den islamisering som följer på invandringen.

Jomshofs retorik är hård.

Gruppvåldtäkter och de skjutningar vi ser är importerade problem. Bostadsbrist, vårdköer och problem i skolan beror på invandringen. Böneutrop är islamisering. Islamiseringen beskriver Jomshof som ett gift i den demokratiska samhällskroppen.

Publiken är liten men lojal. De applåderar när han tar upp böneutropen.

Richard Jomshof i Gävle.

En tidsmaskin

På en annan plats i Sverige håller Jimmie Åkesson på med sin turné – Folkfest. Där är det dansband och ut med sosseriet som är slagorden.

På torget i Gävle cyklar en man förbi och skriker ”rasister” och det står poliser i varje hörn. Det är som att färdas tolv år tillbaka i tiden till 2010, när Sverigedemokratarena var på väg in i riksdagen. Enda skillnaden är att såhär ett decennium senare dyker det inte längre upp några motdemonstranter. Den hårda retoriken kring muslimer känns också som tagen direkt från ett torgmöte med Kent Ekeroth 2011.

I opinionen går det så bra för SD att de är nervösa för att det ska gå för bra. Blir de större än Moderaterna, som mätningarna visar, kommer det bli svårt för SD att inte kräva att sitta i en regering eller få stort genomslag för sin politik.

Frågan är varför Richard Jomshof är ute på den är turnén?

Sverigedemokraterna är så nära makten nu och de vet att deras partisekreterare gärna testar gränserna för hur det går att prata om islam i offentligheten. Det var inte längesen han hamnade i blåsväder för att ha kallat islam en avskyvärd religion. Det är en sorts blåsväder som samarbetspartierna M och KD inte uppskattar.

Men det är en debatt som passar SD.

Den hårda kärnan

Nu när partiet vänt sig mot de etablerade partierna och slipat bort de mest extrema kanterna; släppt sänkt abortgräns, sagt ja till Nato, släppt sitt EU-motståndet har SD blivit som vilket parti som helst.

När de under våren också ställde sig bakom massflyktsdirektivet och välkomnade flyktingar från Ukraina och debatten helt dominerades av Nato-ansökan tappade SD i opinionen.

Det nya SD:s utmaning är att de behöver nå flera väljargrupper. De behöver nå borgerliga väljare som tänker att de lika gärna kan rösta på SD som på Moderaterna. En allt för hård retorik skulle kunna skrämma bort en sån väljare. De behöver hålla möjliga samarbetspartners på gott humör och inte framstå som opålitliga och impulsstyrda.

Nu när Liberalernas till SD:s förtret också verkar klara sig kvar i riksdagen och kommer behövas för att bilda en borgerlig regering, måste de också tänka på att inte göra sig omöjliga för L-väljarna.

Och så var det kärnväljarna. Deras egna väljare som är invandringskritiska. De som kanaliserat sitt missnöje genom att rösta på SD. De kan omöjligt känna igen sig i det nya samarbetsvilliga Sverigedemokraterna, men de kan känna igen sig på Richard Jomshofs föreläsningar om islam.