Rösten brister när stjärnadvokaten vittnar om mordförsöket

I dag började rättegången mot mannen som misstänks för mordförsöket på Henrik Olsson Lilja.

– Bilderna av att inte få fortsätta leva plågar mig ännu.

Henrik Olsson Lilja, namnkunnig advokat, betydligt mer van vid juridiska processer än de flesta, satt i dag på annan plats i rättssalen än försvararens vanliga.

Det har gått sju månader sedan han blev överfallen och skjuten utanför dörren till sin lägenhet på Kungsholmen i Stockholm och åklagare Lucas Eriksson anser sig ha ansvar för försök till mord att utkräva.

Skottet gick in i buken och stannade strax under hjärtat och rättsläkare konstaterar i ett intyg som läses upp att skadorna var livshotande och Olsson Lilja tar sats för att berätta.

Han är ledigt klädd, mörk kavaj, uppknäppt ljus skjorta, den övre medelklassens avslappnade självsäkerhet.

Och till att börja med är det också den rutinerade advokaten som berättar, ordvalen och formuleringarna är inte det genomsnittliga brottsoffrets.

– Enkelt uttryckt är det ett torpedliknande inslag att han inte har handskar på sig.

– När vi väntar på ambulans beskriver jag motivbild och skyttens kläder för en uniformerad polis.

Men bortom den professionella fasaden finns naturligtvis en människa med allt vad det innebär av känslor som skräck och ångest.

– Jag hinner tänka att nu dör jag. Jag fick bli 51 år gammal.

Ur polisens förundersökning

Rösten brister när Olsson Lilja börjar prata om sina barn.

– När jag vaknade upp efter operationen fick jag veta att min son sett en nyhet om att en känd advokat blivit skjuten på Kungsholmen. Han sprang hem och lyckades forcera avspärrningarna.

– Min dotter var i skolan då hon fick veta. Hon trodde att jag hade dött.

Några rader framför mig sitter barnen. Stillsamma, allvarliga, stöttade av två kvinnor som håller om dem.

Vi befinner oss i sal 37, längst upp i Rådhuset, gamla säkerhetssalen, här har både Lasermannen och Stureplansmördare dömts till livstids fängelse.

Mittemot Olsson Lilja sitter en kraftigt byggd man, svart t-shirt, tatueringar, trotsig blick.

– Han har en viss vana vid att hantera skarpladdade vapen, säger advokat Christer Söderberg i ett kreativt försök att undvika att kalla saker och ting vid sitt rätta namn.

Till saken hör att den åtalade är en fullblodsgangster. Tung kriminell belastning. Ökänd rånare.

Henrik Olsson Lilja. Arkivbild.

Coronan har ju tagit nästan allt syre i nyhetsrapporteringen och det finns ingen anledning att förvånas över att journalistiken har annat för sig än denna förhandling.

Aftonbladet och Expressen är givetvis på plats. En fotograf från TV4, men utan reporter. En ung dam som arbetar åt ett bolag som gör poddar.

Resten av publiken består av nyfiken allmänhet, utredare från kriminalavdelningen och några civilklädda poliser med snäckor i öronen.

Lunchen kom och gick och framåt eftermiddagen försökte åklagare Eriksson lirka med skytten:

– Känner du Olsson Lilja sedan tidigare?

– Inga kommentarer.

– Vad gjorde du utanför hans lägenhet?

– Jag skulle hota honom.

– Du hotade honom inte. Du sköt.

– Jag hann inte hota.

– Varför skulle du hota honom utanför hans bostad?

– Inga kommentarer.

Det fortsätter på samma sätt. Mannen vill inte svara. Kan inte svara. Minns inte.

Jag kan inte helt utesluta att en annan strategi hade varit mer lämplig än denna för att övertyga domstolen att han alls inte avsåg att mörda advokaten.

Några personer som skulle vittna ströks, förhandlingen var överstökad vid 14-tiden, på torsdag avslutas den med pläderingar.

Utanför Rådhuset föll snön på de stolar och bord som krogarna i coronans tid har fått tillstånd att ställa ut på trottoarerna någon vecka tidigare än normalt.