Ni svenskar får för fan sluta klaga på corona-reglerna
”Kanske”, säger jag till min man, ”blir det jag som stormar det belgiska parlamentet? Jag har en söt öronlappsmössa med kaninfoder som skulle passa perfekt.”
Han fnyser. Vi är jurister båda två. Han tror att jag skämtar. Och det gör jag. Än så länge.
Il y a une certaine fatigue, konstaterade den belgiska statsministern i tv-programmet Alla dagar är inte söndagar den 31 januari 2021. Han pratade om Corona-tröttheten. Några timmar senare greps 488 personer i samband med en olaglig demonstration i Bryssel. Det rapporteras om liknande protester i många andra länder. ”De verkar inte trötta”, säger jag till min man, ”de verkar arga”.
Jag diskuterar det här med en svensk vän. Han fnyser också. Vad protesterar de emot? Viruset? Jag förklarar att om jag vill bjuda hem två vänner på middag, då får polisen kliva in i mitt hem och bötfälla oss allesammans. Ja, två. Ja, böter. Om de skulle vilja promenera hem från oss efter klockan tio på kvällen så bryter de mot utegångsförbudet och kan bötfällas för det. Ja, varje kväll mellan 22 och 06. I grannlandet Frankrike måste man hålla sig hemma från klockan 18. I Nederländerna klockan 21.
Jag har en magisterexamen i mänskliga rättigheter. Den typen av juridik kan sammanfattas så här: i vår del av världen har vi, efter perioder av krig och förtryck kommit fram till att våra mänskliga friheter, till exempel rätten till liv, frihet och säkerhet, att inte bestraffas utan stöd i lag och rätten att få demonstrera, de förtjänar ett särskilt skydd. Inga mänskliga rättigheter är absoluta. Staten kan begränsa dem. Men om en frihet begränsas, till exempel för att förhindra virusspridning, så måste inskränkningen stå i proportion till det man vill uppnå och åtgärderna måste leda till de effekter man vill uppnå.
”Åtgärderna fungerar”, sa den belgiska statsministern när han för en dryg vecka sedan införde ett reseförbud som ska gälla till 1 mars. Ja. Reseförbud.
Så vilka är det som är ute och ”demonstrerar mot viruset”? Är det huliganer, nynazister, allmänt bråkiga idioter? Kanske. Men. Om man måste vara epidemiolog för att uttala sig om FHM, vad krävs då för att få protestera mot begränsningar av den individuella friheten?
Och så var det den där Corona-lagen som svenska riksdagen röstade igenom för några veckor sedan. JO och lagrådet kunde också hålla sig för skratt. Alla som tycker att Sverige varit för slappt, det krävs fler förbud, jag gick förbi en restaurang och där var det trångt som i en sillburk, för dem var det väl en framgång?
Det är svårt att förklara vad det gör med psyket att leva som vi utanför Sverige gör. Det blir också lätt löjeväckande. Jamen, buhu, stackars dig, riskerar du att drabbas av våldsam ögonbrynsväxt? Men.
43 procent av Belgiens restauranger och caféer är konkursfärdiga, meddelades nyss. Situationen för event-industrin är nästan lika katastrofal. Utan ytterligare ekonomiska stödpaket kommer 20 procent av tidigare välfungerande företag (alla sektorer och oavsett storlek) att försvinna helt. De nystartade och små företagen har det svårast. Bland dessa finns inte bara hånade nagelsalonger, utan teknikinnovativa start-ups. Enligt rapporten beräknas ungefär hälften av de små företag (upp till 50 anställda) som startats för mindre än 4 år sedan att gå i konkurs.
Så vad är min poäng? Vill jag överta den ultraliberala fanan från Alexander Bard nu när han inte längre får betygssätta jonglörer i TV? Helst inte. Tycker jag att nu får det vara nog med regler och skit i det där viruset? Nej, inte det heller. Men. Ni svenskar får för fan sluta klaga på att reglerna i Sverige inte är strängare än de är. Det kan sluta illa.