Hoppa till innehållAftonbladetAftonbladet

Dagens namn: Yngve, Inge

Ännu en sprängning – men i Bredäng finns också en annan berättelse

Tre minuter över tre natten mot lördag smällde det i Bredängs centrum.

Någon sprängde en restaurang i natt.

Det är väl i och för sig inget ovanligt med det.

Men i Bredängs centrum i södra Stockholm ligger restaurangens hela fasad som plockepinn över gatstenarna när affärerna vaknar till liv vid åtta på lördagsmorgonen.

Folk som bor här är ursinniga.

”Ett angrepp mot oss alla”, skriver någon i en Facebookgrupp redan innan solen gått upp.

Manifestationer och insamlingar planeras.

Vid avspärrningarna står en polis och hoppar för att hålla sig varm. Samtidigt försöker han dirigera nyvakna grannar som släntrar förbi avspärrningarna.

 
Det exploderade tre minuter över tre.

Några barn i min lägenhet, 400 meter bort, vaknade av smällen.

För några dagar sedan satt vi på restaurangen och följde VM i dart.

Tryckvågen från bomben har skadat byggnaderna omkring. Rutor är krossade. På Pressbyrån står frysarna öppna.

Förädelsen är stor efter sprängningen

I byggnaden ovan finns bland annat en skola, ett dygnet runt-öppet gym och en moské.

Inne på restaurangen är förödelsen stor. Ett slags hål mitt i inredningen. Spelmaskinerna har åkt in på toaletten av tryckvågen.

Någon som passerar säger att det ser ut som på film.

 
Samtidigt är det här ju bara ännu en sprängning.

Förra året skedde 129 sådana i landet. En minskning från året innan.

Luften har långsamt börjat gå ur den här sortens nyheter.

Efter nattens explosion rör sig allt enligt ett slitet schema. Spekulationerna startar: vem, varför, hur? Barnsoldater? Gängkonflikter? Nätets privatspanare är igång minuter efter explosionen. Precis som vi journalister börjar man leta svar. Alla vill skapa en tydlig berättelse utifrån en spretig verklighet. Orsak och samband.

Polis på plats i Bredäng under natten.

I dag beskriver vi ofta samhället så – som om det vore en Netflixserie eller en krimpodd. Våldsbrotten blir det centrala. Mycket runt dem suddas ut.

Samtidigt är det många som äter panerad fisk på restaurangerna som sprängs. Många som kliver över glassplitter i portar på väg till förskolan. Många som bara har en vardag.

Så i Bredäng finns också en annan berättelse.

 
Restaurangen heter Tarantella.

En så kallad ”sunkbar” med billig öl och planktstek – om du frågar hippa personer med kreativa yrken i innerstaden.

Världens bästa bar – om du frågar någon av de Bredängsbor som sjungit lungorna ur sig på karaoken här.

Alla som bor här känner till Tarantella väl. Vissa av oss kanske lite för bra.

En stammis kallar Tarantella för ”en anständig plats i en oanständig värld”.

Flera grannar jag talar med säger att Tarantella fungerar som ett slags vardagsrum, i ett litet förortscentrum som annars saknar platser där folk kan träffas.

Kanske är det därför alla uttrycker sig med så mycket känsla den här morgonen.

En stammis kallar Tarantella för ”en anständig plats i en oanständig värld”.

Samtidigt beskriver han kockens karaokeversion av Swedish House Mafias ”Don’t You Worry Child” som ”oerhörd”. Och berättar vidare om hur många poplåtar han upptäckt ”på riktigt” här.

Som när två unga, märkbart påverkade, killar rusade in för att riva av en smäktande ”Stockholm i mitt hjärta”. Eller när en äldre herre levererade en hjärtskärande version av Kents ”Utan dina andetag” – med latinamerikansk brytning.

 
För många har det blivit tradition att fira sin födelsedag på Tarantella – eftersom personalen alltid överraskar med tomtebloss och serpentiner.

Någon hyllar de ”lesbiska kvällarna”. Det talas drömmande om halloweenfesterna. Alla quiz. Om fantastiska dj:s. Minnesvärda dejter. Bruncherna som ordnades under damernas fotbolls-VM 2023.

Planksteken? ”Toppklass” – men också hyggligt prissatt.

Tarantella fungerar för många som ett slags vardagsrum i ett förortscentrum utan andra mötesplatser.

En stamgäst berättar om luncherna på julafton, ”där ensamma människor i samhällets utkant kan samlas runt en jultallrik och ge varandra lite sällskap.”

– Det är så jag märkt vilka äldre grannar som har gått bort, säger han.

– Alltså när jag ser att de inte kommer till Tarantella längre.

 
Många minns med fasa den långa perioden förra året då Tarantella hade stängt för stambyte.

Alla jag talar med oroar sig för vad som ska hända nu.

På handbollsträningen i gymnastikhallen den här morgonen viskar föräldrarna upprört om Tarantella. På torget samlas allt större grupper med människor som gapar och fotar.

Bredängsborna oroar sig för vad som ska hända nu.

Och på ett café intill sitter Mattias Unal, som driver restaurangen, och suckar. Han har varit vaken sedan explosionen. Telefonen ringer oavbrutet.

– Luften går ur en, på något sätt, säger han långsamt.

– Vi hade ju bara hunnit vara öppna några månader. Men jag tänker att vi får komma tillbaka ännu starkare, bara. Det verkar som att folk behöver något sånt här.

Följ ämnen i artikeln